I Kutupalong, som är världens största flyktingläger, bor i dag närmare en miljon rohingyaflyktingar i väntan på ett säkert återvändande till hemlandet Myanmar. Flyktingarna saknar arbetstillstånd i Bangladesh och är därför beroende av internationellt humanitärt stöd. Foto: Captain Raju. Källa: Wikimedia commons.

Reportage

Minskat internationellt stöd till rohingyer – trots förvärrad situation

Situationen är oviss för Rohingyafolket i Sydostasien. Den livsnödvändiga humanitära assistansen har minskat till flyktinglägren i Bangladesh, där närmare en miljon rohingyer befinner sig. Samtidigt eskalerar våldet i hemlandet Myanmar, vilket spär på den osäkra framtiden för den etniska folkgruppen.  

Spänningen i luften är stor när 22 ungdomar i blåvita och gula matchställ inträder fotbollsplanen. Runt omkring planen sitter tiotusentals åskådare vars öronbedövande jubel endast överröstas av kommentatorns engagerade beskrivningar i högtalarsystemet. När domaren blåser av 90 minuter senare har de blåvita Hashuratha FC besegrat Fokira Bazar FC med 1–0 i dagens match i Rohingya Football League på flyktinglägret Kutupalong i Cox’s Bazar. Ligan är ett nystartat projekt av den bangladeshiska regeringen i samarbete med flera icke-statliga organisationer. Syftet är att sprida glädje, skapa gemenskap och motarbeta den stigande kriminaliteten – framför allt bland unga.

För många av de 400 000 barnen i Kutupalong – numera världens största flyktingläger – motsvarar tiden spenderad i sydöstra Bangladesh den största delen av deras liv. För de allra yngsta är deras ursprungsland Myanmar främmande mark, trots att gränsen endast är några kilometer bort.

Hundratusentals rohingyer har flytt från Myanmar

Den muslimska minoritetsgruppen rohingyer har haft en utsatt position i Myanmar och blivit diskriminerade sedan 1960-talet, då militären tog makten i Burma. Militären har generellt varit kritiska mot etniska minoriteter, särskilt muslimer.

2017 flydde en stor andel av rohingyafolket från hemregionen Rakhine i Myanmar till följd av militärens eskalerade våld. Endast under augusti månad det året korsade över 750 000 rohingyer gränsen till Bangladesh. Rapporter från FN har beskrivit de utbredda fallen av bland annat mord, tortyr och våldtäkter mot rohingyafolket som folkmordshandlingar. Anklagelserna förnekades av den demokratiskt valda regeringen med nobelprisvinnaren Aung San Suu Kyi i täten, som länge haft en komplicerad relation till landets ofta självständigt agerande militär. Situationen förvärrades ytterligare i landet 2021 när militären återtog fullständig makt i en statskupp.

I dag använder militärjuntan i Myanmar i stor utsträckning våld mot civilbefolkningen som vapen för att bevara sin position. Sedan förra året har dessutom våldet eskalerat ytterligare som en följd av att flera enskilda rebellgrupper har startat offensiver i landet, och anklagelser om krigsbrott har riktats mot både militären och motståndsgrupper. Bland krigande parter är stödet för rohingyafolket lågt, något som riskerar förlänga gruppens utsatta roll oberoende av konfliktens utfall. Således är situationen för rohingyafolket knappast närmare en lösning – sju år efter massflykten från Myanmar.

Minskat internationellt stöd förvärrar situationen

Vardagslivet i flyktinglägren i Bangladesh, Indonesien, Malaysia och andra länder präglas i dag av konstant osäkerhet för rohingyafolket. I Bangladesh, där majoriteten befinner sig, fortsätter regeringen utgå ifrån att rohingyafolket ska kunna återvända till Myanmar inom en snar framtid. I praktiken innebär detta ett strikt förbud mot att gå utanför flyktinglägrenas stängsel, vilket betyder att inkomstkällorna för rohingyer är ytterst begränsade. Således är nästan en miljon flyktingar i landet helt och hållet beroende av humanitär assistans.

Internationella hjälporganisationer bidrar i dag med allt från matransoner och vatten till sjukvård och utbildning för rohingyerna i flyktinglägrena, men larmen om den allvarliga situationen har blivit fler. I oktober arrangerade FN:s flyktingorgan UNHCR ett möte om situationen för rohingyer, och representanter från bland annat Bangladesh, Indonesien, USA och olika civilsamhällesorganisationer deltog.

Filippo Grandi, flyktingkommissarie och chef för UNHCR, är oroad att världen har glömt den pågående rohingyakrisen. Foto: World Economic Forum/Sandra Blaser. Källa: Flickr.

– Rohingyer som flytt Myanmar får inte glömmas bort, markerade flyktingkommissarie och chef för UNHCR, Filippo Grandi, som menade att fokus har skiftat till andra konflikter i världen.

På mötet presenterades bland annat att endast 40 procent av den totala summan för FN:s humanitära stöd till rohingyer för 2024 har finansierats – en minskning med 20 till 30 procentenheter från tidigare år. Detta syns inte minst från EU:s håll, vars stöd för rohingyaflyktingar 2024 är 19,5 miljoner euro, vilket är hälften av stödet för 2023. Om biståndet inte ökar riskerar den livsnödvändiga humanitära assistansen bli otillräcklig. Samtidigt är Bangladeshs tålamod inte heller att ta för givet, menade Grandi.

En kris över många gränser

Konsekvenserna av ett förvärrat läge för rohingyaflyktingar i Bangladesh syns redan i dag. Det minskade humanitära stödet gör att allt fler tar vägen österut till sjöss, mot Thailand, Indonesien eller Malaysia. Båtfärderna innebär extrema risker i ett av världens farligaste vatten, och 2023 miste fler rohingyaflyktingar livet längs denna rutt än något annat år sedan 2014. För de som faktiskt kommer fram väntar svårigheter att hitta jobb och ett växande motstånd från delar av lokalbefolkningen. I december stormade indonesiska studenter ett flyktingboende i Banda Aceh och krävde rohingyafolkets försvinnande. Bland annat är många missnöjda med en påstådd otacksamhet från anländande rohingyaflyktingar och för att de kommer integreras i samhället i stället för att återvända till sitt hemland när de kan.

Under toppmötet i Bangkok upprepades återigen den ideala lösningen på den nuvarande krisen som rohingyaflyktingar, FN, och de länder som mottagit flest rohingyaflyktingar starkt ställer sig bakom: ett säkert återvändande till Myanmar. Samtidigt är de rätta förhållandena för detta för tillfället långt borta, på grund av det fortsatt osäkra inrikesläget i Myanmar.

– Krisen kommer endast att förvärras om inte grundorsaken adresseras – Myanmars illegala militärjunta, säger Tom Andews, FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar.

Fortsatt väntan inne i flyktinglägrena

Framtiden fortsätter vara högst oviss för rohingyafolket, men i Kutupalong fortsätter livet, såväl som i andra flyktingläger utanför Myanmar.

För många barn är flyktinglägret Kutupalong det enda normala. Foto: DFID Bangladesh. Källa: Flickr.

Längs med en grusväg står försäljare som erbjuder allt från frukt till kläder och alldeles i närheten passar barn en fotboll till varandra. I ett klassrum fyllt med färgglada teckningar där informella utbildningsprogram hålls berättar nioåriga Aisha Bibi för en besökare att hon vill bli polis och tioåriga Mohammed att han vill bli ingenjör. Det är för dem, och för de hundratusentals andra barnen i flyktinglägret, som det behövs insatser för att fortsätta sprida hopp om en ljusare framtid.

– [När vi vinner] upplever både supportrarna på plats och vi spelare fred, berättar Nur Kalima, en av spelarna i Rohingya Football League, för Radio Free Asia.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Starta enkät