Många av arbetarna som producerar vår mat tjänar så lite att de själva inte har råd att äta. Dessutom drabbas många av sjukdomar efter att ha besprutat odlingar utan skyddsutrustning. Här besprutas risodlingar.

Gästkrönika

Vad vet du om dem som producerar din mat?

Har du köpt kaffe, ris eller krossade tomater den senaste veckan? Kanske avokado, te eller bananer?

Jag med. Det gör man ju.

Vi lever i en tid där många av oss lägger stor vikt vid vad vi äter. Vi vet hur man äter hälsosamt, klimatsmart och gott. Hur man svänger ihop en nyttig brunch eller en grym vegansk spaghetti bolognese.

Men så finns det sidor av vår mat som vi vet mindre om.

Som att människorna som producerar vår mat ofta tjänar så lite att de själva inte har råd att äta. Att de tvingas arbeta långa dagar under miserabla förhållanden, utan raster och rätt att organisera sig.

I rapporten Workers’ rights in supermarket supply chains har Oxfam undersökt dagens livsmedelsindustri och granskat stora livsmedelsföretags leverantörskedjor.

Här berättar vanliga arbetare om hur de lever på löner långt under existensminimum. De berättar om barnen som missat år av skolgång eftersom de tvingas arbeta på fälten för att familjen ska ha råd med mat.

”Vi brukar säga att arbetare som vi bara äter femton dagar varje månad. Pengarna räcker bara halvvägs”, säger fruktarbetaren och trebarnspappan Robson, 32, från Bahia i Brasilien.

Vi möter människor som blivit svårt sjuka efter att ha besprutat odlingar utan skyddsutrustning.

”Flera av mina kollegor har tappat allt hår och min hud börjar falla av”, berättar Carlos, 58, som sedan nästan tjugo år besprutar mangofrukter och vindruvor med giftiga kemikalier.

De senaste tjugo åren har de stora livsmedelsföretagen tagit en allt större andel av konsumentpriserna. Av priset vi konsumenter betalar för några av våra mest populära matvaror går idag nästan hälften direkt till livsmedelsjättarna, medan så lite som sju procent går till odlaren eller arbetaren.

Makten centreras alltmer till de stora livsmedelsjättarna som tillsammans omsätter mångmiljardbelopp. Och medan företagen växer sig rikare genom att pressa priserna lägre och arbetarna hårdare så tvingas familjerna i Brasilien hoppa över ännu en måltid.

Men medan du som konsument relativt enkelt kan välja livsmedel utifrån vad som är bra för din egen hälsa så är det näst intill omöjligt att säkerställa att maten du köper har producerats under goda villkor.

Så kan vi inte ha det.

Oxfam kräver därför att alla livsmedelsaktörer gör ordentliga granskningar av sina leverantörskedjor och vidtar åtgärder för att förhindra att mänskliga rättigheter kränks.

Vi vill att Sverige antar en lagstiftning som säkerställer att svenska företag tar ansvar för mänskliga rättigheter i hela leverantörskedjan, både inom och utanför Sverige och att företag som kränker mänskliga rättigheter ska kunna ställas till svars.

Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: