När vi äter nötkött i Sverige påverkar det möjligheterna till en hållbar fred i Colombia, menar forskaren Jairo Restrepo.

Intervju

Den colombianska freden hotas av svensk köttkonsumtion

Det finns en koppling mellan svensk köttkonsumtion och brist på säkerhet i Colombia. Det menar den colombianska forskaren Jairo Restrepo. Det globala livsmedelssystemet med fokus på export och storskalighet står nämligen i vägen för en rättvis resursfördelning – och därmed en hållbar fred i Colombia.

Luften verkar ha gått ur det colombianska fredsavtalet. Enligt forskaren i agronomi, Jairo Restrepo, är den största risken för freden i Colombia att jordreformen ännu inte drivits igenom. Fredsavtalet innehåller en omfattande jordreform, men hittills har endast 3 procent av den utlovade omfördelning av land genomförts. Enligt Jairo Restrepo resulterar detta i att stora delar av Colombias befolkning saknar en säker tillgång till mat. Och så länge folk är hungriga är freden osäker.

Som i många av världens konflikter finns det i Colombia en underliggande orättvis resursfördelning som både orsakat och förvärrar motsättningar.
– 80 procent av den användbara jordbruksmarken i Colombia ägs av endast 1 procent av befolkningen och kontrolleras av stora produktionskonglomerat, säger Jairo Restrepo.

Samtidigt har småbönderna – som står för nästan hälften av all mat som produceras i landet – endast tillgång till några få procent av jordbruksmarken.

Jairo Restrepo
Jairo Restrepo forskar i agronomi och bor i Colombia.

Jairo Restrepo är ett stort namn inom ekologiskt jordbruk i Latinamerika. Han samarbetar med många universitet och har även arbetat som rådgivare till FN och deras livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. Hans kritik mot kommersiellt jordbruk har också gett honom en framträdande plats inom den latinamerikanska miljörörelsen. Under november besökte han Sverige som en del i föreningen Framtidsjordens program Lär av Syd, där tanken är att kunniga personer – från platser som annars inte får så mycket av vår uppmärksamhet – delar med sig av sina erfarenheter kring miljö och rättvisa.

Det är svårt att prata hållbart jordbruk och rätten till mat i en colombiansk kontext utan att ta hänsyn till de långvariga markkonflikter landet präglas av.

Efter årtionden av väpnad konflikt slöts 2016 ett fredsavtal mellan den colombianska staten och FARC-gerillan. Men trots att Colombias dåvarande president Juan Manuel Santos fick Nobels fredspris för prestationen så har implementeringen av fredsavtalet mycket kvar att önska – internationella organisationer larmar om ökat våld och från det egna folket växer kritiken. Enligt Jairo Restrepo kommer det aldrig att bli verklig fred så länge befolkningen står utan mark.

Varför dröjer då implementeringen? Jairo Restrepo säger att flera multinationella jordbruksföretag har haft sina fingrar med i utformandet av det colombianska fredsavtalet. Deras syfte är att ytterligare öka produktionen av fyra jordbruksprodukter: sockerrör, palmolja, soja och boskapsuppfödning. Jairo Restrepo ser detta som ett nutida uttryck för kolonialism. I Latinamerika finns en lång historia av orättvisa  förhållanden till mark ända sedan kolonialtiden då ursprungsbefolkningarna fördrevs och jordbruk med storgods inrättades av de inflyttade européerna.

Jairo Restrepo säger att sojaodlingar idag breder ut sig på ett liknande sätt, med svåra effekter på lokala samhällen och natur. Förra årets stora skogsbränder i brasilianska Amazonas kan kopplas till denna expansion av sojaodling och boskapsfarmer. Soja och nötkött som sedan i stor utsträckning exporteras till Europa, USA och Kina. Jairo Restrepo drar alltså en koppling mellan köttet vi äter i Sverige och möjligheten till en stabil fred i Colombia.

– Det är skrämmande att ni européer inte vet vad ni har på tallriken! utbrister Jairo Restrepo.

Han vill att vi ska ta större ansvar för de sociala, men också ekologiska effekterna av maten vi äter.

Jairo Restrepo är mycket kritisk till den genmodifierade sojan som kraftigt har expanderat i hela Sydamerika det senaste årtiondet. Han uppmanar till total bojkott av denna produkt. Men det är svårt att som konsument veta vad sojan kommer ifrån.

Sojan kan används som foder till köttdjur även i Sverige. Endast genom att köpa svenskt, ekologiskt kött från gräsätande djur kan vi vara säkra på att undvika den latinamerikanska sojan. Men Jairo Restrepo tycker att vi europeiska konsumenter även ska vara kritiska till ekologisk märkning av sydamerikanska matvaror så som kaffe och bananer.

– Våra stater är korrupta. De på jordbruksverken som tidigare jobbade tillsammans med kemikalieindustrin för att öka besprutningen av våra grödor har nu ansvar för kontroller av ekologisk odling, säger han.

Enligt Jairo Restrepo är det bara genom direkt kontakt mellan producent och konsument som vi kan vara säkra på att matvarorna verkligen har odlats på det sätt vi önskar. Exempel på hur detta kan göras är genom att handla på gårdsbutiker eller på lokala producentmarknader. Ett sätt att bidra till säkrare förutsättningar är att som konsument tinga en del av skörden redan innan den odlats, alltså så kallat andelsjordbruk. Vi kan också köpa enligt deltagande märkningar där producentföreningar garanterar tillverkningens kvalitéer snarare än tredje part.

Genom att begränsa antalet mellanhänder skulle vi också undvika det omfattande maktspel som sker på småböndernas bekostnad och skapar en orättvis fördelning av resurser, menar Jairo Restrepo. I Colombia skulle säkrare villkor för småbönder öka chanserna för fred.

Maktspelet kring mat är komplext och svårt men Jairo Restrepo ser med viss tillförsikt på de medvetna konsumenter som i allt större utsträckning vill veta vad de köper i mataffären.

– Detta ger hopp till alla bönder som vill ställa om till ekologiskt jordbruk, säger han.

Han menar att om vi bara kan skapa ett direkt utbyte mellan matproducenter och konsumenter så kan vi få en säkrare och mer hållbar utveckling – samtidigt som vi mättar våra magar och den biologiska mångfalden bevaras.

– Vi ska inte prata om ekologisk odling som ett alternativ till det industriella jordbruket. Ett jordbruk i balans med människor och natur är inte ett alternativ. Det är enda vägen framåt. Inte minst för freden i Colombia, säger Jairo Restrepo.

Dela det här: