Mellan ideal och kompromisser – KD:s biståndspolitik i praktiken

I nästan 50 år har Sverige haft som mål att avsätta en procent av landets inkomster (BNI, bruttonationalinkomsterna) till globalt bistånd. Kristdemokraterna har länge stöttat detta mål och gör så även i sitt partiprogram, men deras agerande i regeringen visar en annan linje.  

Sedan 2023 har Sverige ett utgiftsmål för biståndet. Utgiftsvolymerna bestäms för tre år i taget. I år motsvarar biståndsbudgeten 74 procent av BNI. År 2028 förväntas andelen sjunka till 86 procent. I SVT:s intervjuprogram “30 minuter” förklarar partiledaren Ebba Busch förändringen som ett resultat av kompromisser i Tidösamarbetet:  

– Vår grundposition är ett enprocentsmål men det fanns det inte stöd för i Tidöförhandlingarna, förklarar hon.   

Samtidigt betonar Ebba Busch att man med denna budgetändring riktar om fokus från biståndsbudgetens storlek till hur pengarna faktiskt används.  Busch lyfter även att mer bistånd ska gå via civilsamhället snarare än till stora internationella organisationer. Förändringen motiveras som ett skifte i prioriteringar, från nivå till innehåll.  

Siffror från Sidas redovisningssida Open Aid visar att sedan regeringen tillträdde hösten 2022 har Sidas utbetalningar där enskilda organisationer eller det civila samhället är en avtalspartner legat relativt stabilt. Men inom den kategorin har andelen som går till internationella organisationer ökat.  

Ukraina i centrum 

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har förändrat svensk biståndspolitik. Kristdemokraternas biståndspolitik präglas av en tydlig anpassning till det säkerhetspolitiska läget, där stödet till Ukraina lyfts som en av regeringens viktigaste uppgifter.  

Partiet betonar att bistånd till närområdet i vanliga fall inte ska vara en prioritet. Men att kriget har gjort en sådan omprioritering nödvändig. Detta beskrivs som en tillfällig anpassning snarare än en permanent förändring.  

I praktiken har mandatperioden präglats av att en växande del av biståndet har  styrts till Ukraina och andra länder i närområdet, som Moldavien och Georgien. Samtidigt sker detta utan att nya medel tillförs. Resurser har därför omfördelas från andra delar av världen. Totalt har samarbetet med 13 länder avslutats. Merparten av dessa är låginkomstländer.  

Att stödet till Ukraina ska fortsätta att öka tolkar biståndsplattformen CONCORD Sverige som att fler nedprioriteringar är att vänta:  “Stödet till Ukraina ska öka med ytterligare miljardbelopp till 10 miljarder 2026 och 2027, och 10,6 miljarder 2028. Inga nya medel skjuts till, vilket innebär att samarbeten med andra utsatta länder riskerar att prioriteras bort”, skriver de i en analys av regeringens höstbudget inför 2026. 

Bistånd som migrationsverktyg 

I linje med regeringens reformagenda för biståndet ser Kristdemokraterna biståndet som ett verktyg i migrationspolitiken. Biståndet ska användas för att minska asylinvandring och motverka irreguljär migration.  

Samtidigt betonar partiet vikten av tydliga ramar för hur biståndsmedel används. När det gäller att använda bistånd till flyktingmottagande i Sverige intar Kristdemokraterna en i grunden kritisk hållning förklarar deras biståndspolitiska talesperson Gudrun Brunegård i ett avsnitt av IM-podden.  

Så kallade avräkningar från biståndsbudgeten en flyktings första år i mottagarlandet. I en underlagsanalys från 2022 har Expertgruppen för Biståndsanalys redogjort för avräkningarna från 1990-talet och framåt. Som lägst låg de 2021 på 1,8 procent av biståndsbudgeten och som högst år 2015 när de nådde 22 procent. Samtidigt ökade biståndsbudgeten samma år till motsvarande 1,4 procent av BNI.  

År 2022 när Rysslands inledde den fullskaliga invasionen i Ukraina, uppgick avräkningarna till 10,5 procent. Under 2025 beräknades det att omkring tre miljarder kronor ur biståndsbudgeten användes för att täcka denna typ av inhemska kostnader. 

Tidöregeringen har kommit överens om att högst åtta procent av biståndsbudgeten får gå till avräkningar. I IM-podden lyfter Gudrun Brunegård detta som en viktig reform. Syftet menar hon är att skapa förutsägbarhet och undvika plötsliga neddragningar som kan slå hårt mot biståndsorganisationer. Brunegård hänvisar till erfarenheter från tidigare år, då stora summor omfördelades under pågående budgetår. Något som ska ha försvårat förutsättningarna för långsiktiga projekt och samarbeten. 

Jämställdhet som grund för utveckling

I sitt principprogram skriver Kristdemokraterna att jämställdhet är en grundläggande fråga om alla människors lika och okränkbara värde. Målet är att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma sina liv: i familjen, arbetslivet och samhället i stort. Partiet betonar att jämställdhet inte bara handlar om lagar, utan också om normer, ansvar i hemmet och att förändra attityder. 

KD lyfter också jämställdhet som en tydlig prioritering i biståndet. Brunegård betonar att när biståndsbudgeten minskar är det viktigt att satsningar på kvinnor och flickor inte ses som ett nollsummespel. 

– Flickor och kvinnor är de som i stort sett i alla situationer får ta de tyngsta smällarna när det gäller fattigdom, utbildning och möjligheter att utvecklas, förklarar hon.

Under samtalet lyfter Brunegård också utbildning som en central åtgärd som ger kvinnor möjlighet till egen försörjning och större kontroll över sina liv. Satsningar på kvinnor får bredare samhällseffekter eftersom resurser ofta går till familjens hälsa och barns utbildning. Att satsa på jämställdhet är inte bara en rättighetsfråga utan också ett sätt att öka biståndets effektivitet, menar hon.  

Klimat och hållbar utveckling

Kristdemokraterna lyfter klimatfrågan som en del av ett bredare ansvar för framtida generationer. I partiets politik betonas att världen ska förvaltas på ett sätt som både respekterar naturens gränser och säkerställer människors välfärd. Klimatförändringarna beskrivs också som en rättvisefråga, där världens fattigaste drabbas hårdast, vilket motiverar behovet av globala insatser. Den globala uppvärmningen ska hållas under 1,5 grader. På sin hemsida lyfter partiet export av svenska energitekniker och ökad elektrifiering som lösningar. Satsningar på kärnkraft är en viktig del av lösningen liksom att använda skogen för att ersätta produkter av fossil ursprung. 

I regeringsställning har partiet samtidigt varit med och drivit en kritiserad klimatpolitik. Regeringens oberoende expertorgan, Klimatpolitiska rådet, har flera gånger bedömt att regeringens samlade politik inte räcker för att nå Sveriges klimat mål för 2030 och 2045. Kritiken har bland annat handlat om sänkt reduktionsplikt och minskade krav på utsläppsminskningar. Klimatgranskarna har i en analys av data från branchorganisationen GReen Power Sweden även påtalat hur utbyggnaden av vindkraft saktat ned. 

I Naturskyddsföreningens granskning av riksdagspartiernas miljöpolitik hamnar Kristdemokraterna och deras samarbetspartier på delad sistaplats. “På så gott som alla miljöpolitiska områden i granskningen har partierna agerat i en riktning som försvagar miljöpolitiken”, skriver organisationen. Regeringen har agerat i rätt riktning i 13 av 22 granskade sakfrågor.  

När det gäller klimatbistånd framhåller Brunegård i IM-podden en kombination av bredare insatser, som att minska länders fossilberoende och bidra till omställning av energisystem, och mer lokala åtgärder. Exempelvis lyfts spridning av svenska lösningar inom energi och avfallshantering och ekonomiska styrmedel som utsläppshandel som viktiga verktyg för att minska utsläpp globalt. Brunegård ger dock få konkreta exempel på vad de större systemförändringarna innebär i praktiken. 

Samstämmighet i politiken 

År 2015 kom världen överens om handlingsplanen Agenda 2030 och 17 mål för hållbar utveckling att nå till 2030. Ett verktyg i detta genomförande har varit Politiken för global utveckling (PGU) en av riksdagen beslutad princip som med tiden har fått betydelsen att alla politikområden ska verka för en hållbar utveckling och att målkonflikter mellan olika politikområden ska synliggöras och hanteras.  

Inför valet 2022 ville Kristdemokraterna, enligt CONCORD Sverige, stärka samordningen för genomförandet av PGU inom Regeringskansliet och att riksdagen skulle ha en tydligare uppgift att granska genomförandet. Under mandatperioden har regeringen nedmonterat PGU och fått skarp kritik från Riksrevisionen för sin efterlevnad av Agenda 2030. I en granskning pekar de på flera brister avseende uppföljning, styrning och samordning.  “Sammanfattningsvis kan Riksrevisionen konstatera att regeringen idag använder en smalare definition av begreppet än någon gång sedan PGU infördes, trots att intentionen var den motsatta när PGU gick upp i Agenda 2030”, skriver de.   

Kristdemokraterna gick till val på ett generöst bistånd. I slutet av mandatperioden kan det konstateras att partiets politik i regeringsställning har förändrats i både innehåll och prioriteringar. 

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se