De historiska Hawizeh–våtmarkerna i södra Irak har börjat återhämta sig efter år av rekordlåga vattennivåer. Det viktiga ekosystemet har länge hotats av klimatförändringar, torka och ökenspridning, vilket har gjort området till ett av världens mest sårbara. Men våtmarkernas framtid är fortsatt oviss i det klimatsårbara Irak.
Efter flera år av rekordlåga vattennivåer har stora delar av Hawizeh-våtmarkerna i södra Irak åter fyllts med vatten. Vinterns regnperioder och att Iraks vattenreserver har stärkts med cirka 6 miljarder kubikmeter vatten ligger bakom återhämtningen i vad som beskrivs som ett av världens mest hotade ekosystem. Detta rapporterar flera medier.
Våtmarkerna i södra Irak utgör ett unikt vattenlandskap mitt i en ökenmiljö, men har sedan 1970-talet drabbats av omfattande skador till följd av krig, oljeutvinning och klimatförändringar, beskriver FN:s miljöprogram UNEP. Området, som en gång var Mellanösterns största våtmarksekosystem, är en avgörande livsmiljö för många djurarter samt en viktig rast- och häckningsplats för flyttfåglar.
Det är även hem för ursprungsbefolkningen Ma’dān som har bott området i ca 5 000 år och är verksamma inom traditionellt jordbruk och fiske. Deras livsföring och ekonomi är helt beroende av våtmarkerna. Området är också ett UNESCO-världsarv och ett skyddat område under den internationella våtmarkskonventionen RAMSAR.
Trots att området är skyddat överlappar flera oljekoncessioner området såsom Hawizeh 1, Halfaya, Huwaiza och Majnoon. En oljekoncession ger en eller flera aktörer rätten att utvinna råolja och naturgas inom ett specifikt område under en bestämd tid. Ett av områdena, Majnoon, betraktas som ett av världens ”supergigantiska” oljefält med uppskattade reserver på upp till 38 miljarder fat olja enligt The Guardian. Senast förra året ska UNESCO:s kommitté ha uttryckt oro över Iraks skötsel av området. Varpå Iraks miljödepartement har meddelat att de avser stärka samarbetet kring våtmarkerna med grannlandet Iran.
Oljeutvinningen slukar vatten
Irak är i dag den näst största oljeproducenten inom Organisationen för oljeexporterande länder (OPEC), och industrin står för över 90 procent av statens inkomster. Detta har lett till omfattande internationella investeringar. I slutet av 2025 slöt den irakiska staten avtal med amerikanska ExxonMobil och Chevron samt brittiska BP för att vidareutveckla Majnoon-fältet rapporterar branchtidningen Journal of Petroleum Technology. Oljefältet Halfaya opereras, enligt the Guardians undersökningar, i sin tur främst av kinesiska PetroChina, med franska TotalEnergies som delägare.
I anslutning till oljefältet Halfaya ska PetroChina ha byggt sex pumpstationer längs floden Tigris som leder bort cirka 60 000 kubikmeter vatten till oljefälten. Vattnet används där för att genom injektion i brunnarna öka utvinningen av olja, en metod som är vanlig i regionen, men kräver stora vattenmängder.
Europeiska journalister har med stöd av Journalism Fund Europe i en rad artiklar granskat europeiska oljebolags påverkan på våtmarkerna i södra Irak. I sina granskningar har de funnit att oljeindustrin använder upp till tre fat vatten för varje fat olja som utvinns, vilket ytterligare utarmar landets redan begränsade vattentillgångar.
Oljeutvinningen leder också till föroreningar som påverkar lokalbefolkningen. Det Mellanösternbaserade granskande journalistnätverket Daraj har kommit över hälsodata för den omgivande provinsen Maysan. Datan indikerar att antalet registrerade cancerfall ökat från omkring 1000 per år 2022 och 2023 till 7 735 fram till slutet av september 2025.
Men vattenförsöjningen kräver även regionala lösningar
Våtmarkernas överlevnad är helt beroende av vattenflödet från Tigris och de senaste 30 åren har flodens vattenvolym minskat dramatiskt. Våtmarkerna, som ligger mellan de historiska floderna Tigris och Eufrat, är även beroende av vattenflöden från grannländer som Turkiet och Iran. Turkiet har byggt stora dammar längs Tigris, vilket har minskat vattenvolymen som når Bagdad, uppströms från Hawize, med 33 procent. Även Iran har lett bort vatten från gemensamma floder.
Även inom landets gränser är vattenförvaltningen också en utmaning. Enligt the Guardian jordbrukssektorn i Irak står för minst 85 procent av landets användning av ytvatten, vilket ofta leder till överutnyttjande.
Trots den senaste återhämtningen, är våtmarkerna fortsatt sårbara och beroende av stadiga vattenflöden och klimatskyddsåtgärder. För de människor som lever i området, innebär vattnet dock ett nytt hopp för framtiden. Som fiskaren Kazem Kasid uttrycker det till nyhetsbyrån AFP:
– Livet kommer att återvända, tillsammans med fisken och boskapen, och människor kommer att känna att deras hemland och framtid har återställts.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
