Coronapandemin påverkar ekonomier över hela världen. Än så länge har det mest pratats om de rika länderna, men hur kommer det påverka mer sårbara länders ekonomier? Kommer coronapandemin rentav öka den extrema fattigdomen i världen? Hugo De Geer Wikner skriver om en kartläggning som Sidas chefsekonomteam gjort.
I slutet av mars i år stod det klart att Sverige genom Sida kommer att ge 100 miljoner kronor till FN:s arbete med coronakrisen. Pengarna ska gå till att bemöta de mest akuta konsekvenserna i världens låg- och medelinkomstländer. Just nu verkar coronaviruset nämligen sprida sig mer och mer i Latinamerika, Sydostasien och inte minst Afrika söder om Sahara.
Som praktikant på Sidas chefsekonomteam har jag bevittnat hur organisationen gjort en kraftansträngning för att försöka förstå det nya rådande världsläget och anpassa Sveriges bistånd därefter. I skrivande stund håller Sidas chefsekonomteam på med en omfattande kartläggning över hur låg- och medelinkomstländer är utsatta för de ekonomiska effekterna av covid-19, och till vilken grad denna utsatthet finns bland Sidas partnerländer. Redan nu i arbetets tidiga stadie tydliggör analysen hur tätt sammanlänkade världens ekonomier är till varandra. Den visar också att ett land kan möta betydande ekonomiska utmaningar till följd av krisen – även om viruset inte får någon inhemsk spridning i landet.
Akuta ekonomiska problem för många människor
Covid-19 kommer först och främst att leda till mänskligt lidande och direkta ekonomiska påfrestningar. Det beror på att människor ökar sina sjukvårdsutgifter, får en försämrad hälsa och att fler i arbetsför ålder dör. Dessutom bidrar begränsad rörelsefrihet och avbrott i till exempel barnomsorg till ekonomiska problem för många människor.
Pandemin kommer även att påverka ekonomierna i låg- och medelinkomstländer indirekt. Reseförbud och stängda gränser kommer främst att påverka transport- och turistsektorerna, men så småningom även den bredare tjänstesektorn och tillverkningsindustrin. I förlängningen kommer det att påverka ekonomin i dess helhet.
Till vilken grad ett land påverkas beror på den specifika ekonomins underliggande struktur. I länder där en betydande del av arbetskraften är grundad i småskaligt jordbruk lär smittspridningen ha en lindrig effekt på ekonomin som helhet, men katastrofala konsekvenser för drabbade familjer.
Länder med stora tillverkningsindustrier kommer vara känsliga för att det blir svårare att importera och exportera olika varor. Många fattiga länder är dessutom beroende av finansiella flöden, till exempel de pengar som migrantarbetare i andra länder skickar hem till sina anhöriga.
Länder med stort beroende får det svårast
Hur känsliga olika länder är för förändringar av exempelvis pengaflöden, exporthandel och turism beror på hur stor andel de utgör av ett lands BNP, var flödena kommer ifrån och vilka länder som kommer att drabbas hårdast av viruset. Många hushåll som är beroende av att deras släktingar skickar hem pengar kan vara känsligare för de ekonomiska konsekvenserna i de länder där släktingarna bor, snarare än i den inhemska ekonomin. Ett tydligt exempel är Lesotho, där uppemot en femtedel av landets inkomster kommer från familjemedlemmar och släkt som bor och arbetar i grannlandet Sydafrika. När nu rörelsefriheten kraftigt begränsas till följd av virusets spridning i Sydafrika är det många familjer och hushåll i Lesotho som riskerar att förlora en betydande del av sin dagliga livnäring.
Ur ett långsiktigt perspektiv finns det ännu fler ekonomiska konsekvenser av pandemin. När den privata sektorn får förluster kommer det innebära minskade skatteintäkter världen över. Det påverkar förstås direkt ländernas offentliga medel, men även indirekt genom att andra länder får sämre ekonomi. När allt fler givarländer blir ekonomiskt pressade tenderar det internationella biståndet och utvecklingsstödet att sina. Detta drabbar i första hand länder med långtgående konflikter och ett stort behov av humanitärt stöd, såsom Afghanistan, Yemen och Syrien.
Extrem fattigdom kan öka
Kommer då den extrema inkomstfattigdomen i världen att öka i skuggan av coronapandemin? Idag befinner sig ungefär 10 procent av världens befolkning under den internationellt definierade gränsen för extrem fattigdom. Det innebär att ungefär 800 miljoner människor lever på mindre än 1,9 dollar om dagen. Samtidigt finns en betydande andel som befinner sig strax över gränsen. Ungefär en tredjedel av världens befolkning lever på mellan 1,9 och 5,5 dollar om dagen, och är därmed i direkt risk för att hamna i extrem fattigdom till följd av kommande ekonomiska chocker. Denna sårbarhet är som mest påtaglig i Afrika söder om Sahara, där uppemot 80 procent av den totala befolkningen lever på mindre än 5,5 dollar om dagen.
Utöver den uppenbara tragedi som en ökning av extrem fattigdom i världen innebär, finns många andra orosmoln som kan följa i kölvattnet av covid-19. Arbetslöshet och fattigdom kan bidra till ökat våldsutövande och upptrappade konflikter. Inställda kontrakt och näringslivssamarbeten kan leda till minskad social tillit – en grundbult i ett lands inhemska ekonomi. Till sist kan behovet av snabba och omfattande krisåtgärder förstärka de anti-demokratiska utvecklingar som världen bevittnat de senaste åren.
Det är lätt att måla upp en apokalyptisk bild av hur coronakrisen kommer att påverka världens låg- och medelinkomstländer. Därför är det viktigt att komma ihåg en sak. Alla låg- och medelinkomstländer är inte lika känsliga för de förändringar som kommer att ske i världens ekonomier, och några länder behöver inte påverkas alls i vissa avseenden. Men det är viktigt att vara beredd. Det är bara så vi kan se till att kommande stödinsatser kan göras snabbt – och på rätt sätt vid rätt tillfälle.
Covid-19 belyser den känslighet som finns i en globaliserad världsekonomi. Samtidigt är det just samarbetet länder emellan som behövs för att förhindra ytterligare mänskligt lidande. Ett samarbete baserat på kunskap, medmänsklighet och respekt.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
