En person med ögonskugga i transflaggans färger. Foto: Kyle, Unsplash

Reportage

Biståndsaktörer har slutat blunda för trans- och intersexfrågor

Trans- och intersexgrupper är speciellt utsatta för kränkningar, hot och diskriminering. Samtidigt är de underfinansierade av biståndsaktörer globalt, trots att frågan nu har blivit mer uppmärksammad och rörelsen gjort stora framsteg. Svenskt bistånd till trans- och intersexorganisering är världsledande, men många utmaningar kvarstår.

Det är en mänsklig rättighet att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet och/eller sitt könsuttryck utan diskriminering men trots detta möter trans- och intersexpersoner dagligen kränkningar, hot och diskriminering. Transpersoner mördas och trakasseras i länder världen över, samtidigt som deras könsidentitet inte erkänns av många stater. Intersexpersoner möter stor okunskap om vad det innebär att vara intersex världen över. Deras rätt till sin egen kropp kränks genom normaliserande operationer och hormonbehandlingar utan samtycke.

Trans- och intersexorganisering har växt enormt de senaste åren och dessa grupper har kämpat hårt för bättre representation och en rättvisare behandling. Många trans- och intersexorganisationer erbjuder livsviktigt stöd till sitt lokala samhälle och genomför påverkansarbete på nationell och internationell nivå. Enligt Gabrielle Gunneberg, global programchef på Civil Rights Defenders, så är det vanligt att trans- och intersexpersoner blir människorättsaktivister:

– Många trans- och intersexpersoner blir människorättsaktivister för att deras omständigheter tvingar dem att bli det. När man kränks på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck är det svårt att sluta vara aktivist, vilket gör att man blir mer utsatt.

Två aktivister marscherar i Prideparaden i Schweiz. Trans- och intersexgrupper kämpar hårt för sina rättigheter världen över. Foto: Delia Giandeini, Unsplash.
Brist på finansiering för trans- och intersexgrupper

Trots att trans- och intersexorganisationer bedriver viktigt biståndsarbete på alla nivåer är dessa grupper ofta underfinansierade. Vartannat år släpper Global Philantrophy Project (GPP) en rapport om finansiering av HBTQI-rörelsen inom biståndssektorn. Den senaste rapporten visar att endast 11 procent av bredare HBTQI-stöd fokuserade på transpersoner under 2017 och 2018. För intersexpersoner är siffran ännu mindre – endast 2 procent av bredare HBTQI-stöd gick till dessa frågor under samma tidsperiod.

Dock har stödet för trans- och intersexorganisering ökat markant jämfört med åren 2013 och 2014, då första rapporten släpptes. Denna utveckling är självklart välkommen, men den senaste rapporten visar också att det fortfarande är långt kvar att gå innan trans- och intersexorganisationer får den finansiering de behöver. Finansiering ges också sällan till organisationer som faktiskt leds av trans- och intersexpersoner.

En ambitionshöjning från svenska biståndsaktörer

Svenskt bistånd till HBTQI-personers rättigheter, inklusive trans- och intersexorganisering, har gått från att knappt existera för femton år sedan till att idag vara en mer prioriterad fråga. Det har skiftat från att vara ett hälsostöd, främst inriktat på HIV/AIDS, till att ses som ett bredare människorättsinriktat stöd där fokus ligger på kapacitetsbyggande. Lina Währner, programansvarig specialist för jämställdhet- och HBTQI-insatser på Sida, menar att rapporterna från GPP spelat en roll i att öka medvetenheten om behovet av finansiering.

– Rapporterna blev startskottet för vår ambitionshöjning att öka dialogen just kring trans- och intersexfrågor, eftersom det blev väldigt tydligt att trans- och intersexorganisationer har mycket svårare än andra organisationer inom HBTQI-paraplyet att få tillgång till finansiering. Samtidigt har vi märkt att våra partnerorganisationer också fått ökat fokus på trans- och intersexfrågor.

En person viftar med den gula och lila intersex flaggan på ett evenemang i Nya Zeeland. Trans- och intersexgrupper har blivit en ökad prioritet i svenskt bistånd. Foto: The Green Party of Aotearoa New Zealand, Wikimedia.
Svenskt påverkansarbete på den globala arenan

Den svenska staten bedriver genom Sida och Utrikesdepartementet  påverkansarbete kring trans- och intersexpersoners rättigheter i globala sammanhang. Även Sidas partnerorganisationer arbetar med globalt och regionalt påverkansarbete. Till exempel var Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter RFSL med och arrangerade Trans Advocacy Week i Genève för några år sedan, vilket ledde till ökad representation av transaktivister vid FN:s råd för mänskliga rättigheter. Större biståndsaktörer har en viktig roll att spela här, säger Jenny Sundberg som är programansvarig på RFSL:

– Fokus i påverkansarbetet handlar om att se till att använda vår roll och position för att se till att våra partnerorganisationer och nätverk kan delta, så att vi har en bred representation av olika grupper. Det handlar väldigt mycket om att synliggöra och möjliggöra representation och aktivt deltagande.

Kvarvarande utmaningar

En stor utmaning med att öka finansieringen av trans- och intersexorganisering är att många av dessa grupper är mindre organisationer som inte har tillräcklig kompetens för att söka och hantera biståndsmedel. Birgitta Weibahr, verksföreträdare för demokrati och mänskliga rättigheter på Sida, menar:

– Det är mycket svårare för alla i alla led att stötta de som är i de mest utsatta situationerna, mest marginaliserade och diskriminerade, och därför mer osynliga och minst organiserade. Det finns ingen ovilja, verkligen viktigt att understryka, men det kan vara knepigt i praktiken.

Denna problematik är dock något som svenska biståndsaktörer försöker motverka genom att erbjuda kapacitetsbyggande och tydliggöra processer. För att kunna ge stöd till mindre trans- och intersexgrupper har RFSL och Regnbågsfonden också skapat Rainbow Kick-Off som ett komplement till mer långsiktigt stöd. Det är en fond för mindre stöd med större möjlighet att nå ut till initiativ och organisationer som inte är lika etablerade. Fonden tittar bland annat särskilt på just trans- och intersexgrupper. 

Trots att utmaningarna är stora för trans- och intersexorganisationerna, som arbetar i motvind när mänskliga rättigheter och demokrati går bakåt i många delar av världen, har utvecklingen gått åt rätt håll, hävdar Birgitta Weibahr:

– Vi ser att HBTQI-personer och deras kamp har flyttat fram positionerna jättemycket, och organisering och påverkansarbetet har blivit bättre, det är väldigt stor skillnad jämfört med för tio år sedan. 

Dela det här: