Till en mängd engångsflaggor med Sverigedemokraternas logotyp, äntrade Jimmie Åkesson under lördagskvällen scenen för att hålla Almedalsveckans näst sista partiledartal. Det kom att bli ett tal som i stort ignorerade Sveriges roll i världen, förutom när det kom till flyktingmottagandet, eller rättare sagt; begränsandet av det.
Tidigare partiledare har i sina tal varit noga med att ta avstånd från Sverigedemokraterna och deras ideologi, men Jimmie Åkesson påminde under sitt partiledartal åhörarna om att Sverigedemokraterna växer i opinionen. Han anklagade istället andra partier för att ha tappat kopplingen till verkligheten. Till dånande applåder och hurrarrop beskrev Åkesson det som Sverigedemokraternas mål att “utveckla folkhemmet” – genom att ta itu med den tilltagande brottsligheten och förstärka välfärden. I likhet med andra partiledare hade han dock inga konkreta exempel på hur detta skall ske, förutom genom att begränsa invandringen och möjliggöra ROT-avdrag för installation av hemlarm.
– Otryggheten är på riktigt – för riktiga människor, sa Åkesson när han presenterade sin nya trygghetsreform.
Tidigare i veckan beskrev Jan Björklund under sitt partiledartal hur rädslan för den skada som den ideologiska nationalismen kan åstadkomma håller honom vaken om nätterna, livrädd. I flera utspel ställde han även den, i hans ögon, goda liberalismen mot den destruktiva nationalismen. Åkesson valde dock att ge svar på tal med samma retorik. När han förklarade vad som håller honom vaken om nätterna kom det att handla om en växande otrygghet; att utlandsfödda dömda våldtäktsmän inte utvisas; om slöjtvång i skolor och om islamism; om en ökande segregation. I sin slutkläm lade han även in sin andra och sista utlandsreferens för kvällen, där han oroade sig för att övriga partier är alltför europavänliga:
– Framförallt, Sverigevänner och Almedalsbesökare, så är jag rädd för svenska politiker som bryr sig mer om EU-elitens storslagna visioner om ännu ett 1000-årigt europeiskt imperium istället för att bry sig om Sverige.
Även den tidigare utlandsreferensen rörde EU-samarbetet och var närmast riktad mot Björklund och hans EU-drömmar.
– Om Jan Björklund hade fått bestämma [hade] blågult inte fått spela VM. Vi hade fått heja på Europa istället, sa han och menade att den svenska VM-entusiasmen är det allra tydligaste exemplet på nationalism. Kärleken till nationen är trots allt noggrant befäst i SD:s principprogram, där de förklarar att en kan upphöra att vara en del av den svenska nationen om en byter “lojalitet, språk, identitet eller kultur”, frågan är om detta gäller även för dem som hejar på andra lag än Sverige?
Åkesson skrädde inte orden när han bemötte den kritik som ofta riktas mot honom:
– Att prata om problem är inte att svartmåla eller spela på människors rädsla, det är att ta ansvar. Den som skönmålar och förnekar problemen agerar ansvarslöst.
Trots detta var det många problem, framförallt globala, som lyste med sin frånvaro under talet och som Åkesson enligt sin egen logik alltså inte heller tar tillräckligt ansvar för.
Sveriges roll i världen diskuterades inte, annat än som mottagare av migranter. Åkesson menar, i likhet med Stefan Löfven, att årets val blir en folkomröstning om välfärden – men att den sittande statsministern gör en total missbedömning om han inte kopplar dagens välfärdsproblem till den stora asyl- och anhöriginvandringen. I talet påminde sedan Åkesson om hur han och hans parti vill begränsa invandringen, att den invandring som blir kvar “måste vara positiv” och inte förstärka strukturer och segregation. I partiets valplattform för 2018 kan vi få lite mer detaljer kring vad detta skulle innebära: en förändring av asyllagstiftningen så “att Sverige endast ska ta emot asylsökande från våra grannländer och stoppa allt asylmottagande så länge Sveriges närområde är säkert” (s.4). Med andra ord framstår det som att all asylinvandringen effektivt skall stoppas om Sverigedemokraterna får bestämma.
– Alla pratar om oss. Alla förhåller sig till oss, säger Åkesson och avslutar samtidigt sitt tal med en vädjan till Sveriges riksdag: att ta ansvar och börja samtala med Sverigedemokraterna.
I höst får vi veta om hans vädjan blir besvarad eller inte.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se