Sedan 2012 har det pågått en maktkamp mellan centralmakten, separatister och islamister i Mali. Redan 2013 startade Frankrike en operation i Mali för att motarbeta beväpnade separatistgrupper. Nu ska åtminstone hälften av de 5 000 europeiska soldater som funnits på plats i Mali sedan 2013 omplaceras till omkringliggande länder.
Militärjuntor runt om i västra Afrika har under de senaste månaderna fått ett allt hårdare grepp om civilbefolkningen. Under ledning av Assimi Goïta tog militären i Mali makten efter en statskupp i maj 2021. De bildade en övergångsregering som accepterades av bland annat den västafrikanska ekonomiska samarbetsorganisationen ECOWAS, men den möttes av skarp kritik från omvärlden. Som svar på kritiken utlovade militären att snabbt återinföra olika demokratiska principer. Bland annat skulle allmänna val hållas i februari 2022. Dessa sköts dock fram på framtiden när övergångsregeringen föreslog en transitionstid på fem år.
Mellan 2020 och 2021 beräknas antalet attacker mot civila mål i Mali ha ökat med 70 procent. Freds- och konfliktforskare beräknar också att antalet dödsoffer har ökat till 594 stycken under 2020, jämfört med 96 stycken under 2019, till följd av oroligheterna i landet som också har drivit tusentals människor på flykt.
Övergångsregeringens offensiva ageranden
Det var i februari som Frankrikes president Emmanuel Macron annonserade att de franskledda insatsstyrkorna Task Force Takuba och Barkhane drar tillbaka de styrkor som varit stationerade i Mali sedan tidigt 2020. Insatsstyrkan består av soldater från Frankrike samt från fjorton europeiska allierade länder och Kanada. Takuba upprättades för att stödja Operation Barkhane, som har motarbetat jihadisternas framfart i Sahelregionen sedan 2013. Redan efter kuppen i maj förra året gjorde Macron klart hur han ställer sig till insatsens framtid i och med det förändrade politiska läget i landet när han sa: “Radikal islamism i Mali med våra soldater där? Aldrig”.
Tillbakadragandet av de europeiska fredsbevarande styrkorna görs till följd av ökad friktion mellan de internationella styrkorna och den styrande militärjuntan, som har tagit sig allt större friheter. Bland annat har flera europeiska ambassadörer utvisats från landet. Övergångsregeringen har också upprättat ett tätt samarbete med den med den ryska paramilitära Wagnergruppen – som Utvecklingsmagasinet skrev om i december förra året. Detta i hopp om att säkra sin plats vid makten.
Missnöjet ökar bland civilbefolkningen
Den franska insatsen har på senare tid spridit ökat missnöje bland civilbefolkningen i Mali. Detta har visat sig i form av protester där civilbefolkningen har uttryckt ökande misstro till Frankrikes sätt att hantera den styrande juntan.
– Övergångsregeringen har fått starkt folkligt stöd genom att poängtera att det är hög tid för Mali att hävda sin suveränitet från den forna kolonialmakten, säger Elin Hellquist, analytiker på FOI. Hon fortsätter:
– Från franskt håll insisterar man på att insatsen inte är ett misslyckande. Anledningen till att Frankrike drar sig undan kanske inte har så jättemycket att göra med säkerhetsläget att göra. Det hade lika gärna kunnat motivera en förstärkning av insatsen. Det som är speciellt nu är att de politiska förutsättningarna är ohållbara.
Den 18 februari kommenderade Assimi Goïta Frankrike att utan dröjsmål dra tillbaka sina trupper. Det planerar Macron-regeringen nu successivt att göra under en period på fyra till sex månader. Detta för att inte riskera säkerheten för den fredsbevarande FN-styrkan MINUSMA på omkring 15 000 soldater och för EU:s träningsinsats EUTM Mali, som fortsatt ska finnas kvar i landet för att stärka upp den operativa förmågan hos Malis försvarsmakt.
– Det är lite oklart hur det här utträdet kommer hanteras av kvarvarande insatser. Det lämnar ett slags vakuum för hur MINUSMA och EUTM ska kunna agera. Så småningom kommer vi få besked hur FN-insatsen utvecklas och hur framtida engagemang kan tänkas gestalta sig, säger Elin Hellquist.
Sverige har deltagit i de fredsbevarande insatserna i Mali på tre sätt. Dels genom FN-insatsen MINUSMA, som är Sveriges största militära insats sedan Afghanistan 2014, dels med ett specialförband till Task Force Takuba sedan början av 2020. Då erbjöd sig Sveriges regering att bidra med totalt 150 personer till operationen under en 12-månadersperiod. Det är dessa som under våren kommer att kallas hem. Sverige har även bidragit till träningsinsatsen EUTM.