Sedan januari i år har den franska befolkningen protesterat mot en politisk reform som höjer pensionsåldern i landet från 62 till 64 år, trots att pensionsåldern globalt sett i genomsnitt är 65 år. Däremot var det inte själva höjningen av pensionsåldern som väckte mest ilska hos den franska befolkningen, utan sättet som lagförslaget gick igenom – genom att Frankrikes regering kringgick den franska Assemblée Nationale för att få igenom förslaget.
När den franske presidenten Emmanuel Macron beslutade, tillsammans med sin regering, att höja pensionsåldern utan att gå igenom förslaget med resten av nationalförsamlingen, uppstod protester och demonstrationer runt om i hela Frankrike. Den 23 mars, den nionde dagen av protester sedan de bröt ut i januari, var en av de dagar då demonstrationerna var som störst. Sammanlagt beräknades mellan en till tre och en halv miljoner människor ha demonstrerat i totalt 300 städer i landet. Av dem var 110 000 personer i alla tänkbara åldrar på gatorna i Bordeaux, enligt den lokala tidningen Sud Ouest.
Demonstranterna i Bordeaux skrek olika ramsor, ropade i megafonerna, dansade till musik och avfyrade raketer under demonstrationen. Det som på håll såg ut att vara en riktig folkfest var i stället människor som mobiliserades för att stå upp för sin yttrandefrihet och demokratiska värderingar. Men protesterna har i större städer slutat i våld mellan poliser och demonstranter, och under kvällen den 23 mars anlades även en brand vid ingången till stadshuset i Bordeaux.
Två tredjedelar av befolkningen är emot reformen
I den franska konstitutionen finner man artikel 49, som regeringen har full möjlighet att använda. Artikeln tillåter lagförslag att passera den nationella församlingen, Assemblée Nationale, utan omröstning. Det är den tredje paragrafen i artikel 49 som tillåter premiärministern att, ”efter överläggning av ministerrådet”, tvinga fram ett lagförslag där resten av parlamentsledamöterna har möjlighet att lägga fram en misstroendeförklaring inom 24 timmar. Om en majoritet i parlamentet röstar för en misstroendeförklaring slopas lagen och risken för regeringens kollaps är stor, men om den avslås vinner regeringen sin chansning och således antas det nya lagförslaget.
Det är inte första gången som Frankrikes president Emmanuel Macron, eller någon av landets tidigare presidenter, har använt artikel 49.3. Det är, sedan den först infördes 1958, 100:e gången som den används, varav tolv av dessa har skett under Macrons nuvarande regering. Redan 2020 kom pensionsreformen på tal i samband med artikel 49.3 då den dåvarande premiärministern under Macron, Édouard Philippe, försökte ersätta Frankrikes pensionssystem med ett system som var mer likt andra länders. Dock var Macron då tvungen att pausa överläggningarna på grund av utbrottet av coronapandemin.
Men 2023 års pensionsreform är hittills den mest kontroversiella och uppmärksammade användningen av artikeln 49.3. Två tredjedelar av den franska befolkningen är emot pensionsreformen, och det är just användningen av artikel 49.3 som har gett kraft åt både oppositionen och fackföreningarna runt om i landet som ser Macrons handling som icke-demokratisk.
– Artikel 49,3 är droppen. Jag menar att det är förkroppsligandet av flera veckor av auktoritarism och ett förnekande av demokrati, säger en demonstrant till den franska nyhetskanalen France24.
Höjd pensionsålder i takt med ökad livslängd
Globalt sett skiljer sig pensionsåldrarna från land till land och det är svårt att jämföra åldrarna internationellt då bland annat hur mycket pengar man får i pension och livslängd också skiljer sig åt. I vissa länder jobbar många människor i den informella sektorn och har inte tillgång till något allmänt pensionssystem.
Att gå i pension vid 65 års ålder är den vanligaste åldern i världen, framförallt inom EU-länderna, och tillämpas av länder som Tyskland, Japan, Nya Zeeland, Kanada och Chile. Allra längst jobbar de som bor i Danmark, Grekland, Italien och Island där både män och kvinnor går i pension först vid 67 års ålder. I många länder skiljer sig pensionsåldern åt mellan könen. I Indonesien går männen i pension vid 58 års ålder, medan kvinnor generellt går i pension när de är 55. I Vietnam är pensionsåldern för män 60 år och 55 år för kvinnor, och i Israel är pensionsåldern för män 67 år och 62 år för kvinnor.
En höjning av pensionsåldrar världen över ses som nödvändig eftersom människor lever längre. Mellan 1960 och 2010 ökade livslängden för en människa i 65-årsåldern, boende i de så kallade OECD-länderna, med cirka 3,9 år för män och 5,4 år för kvinnor. Höjningen av pensionsåldern går i takt med den ökade förväntade livslängden, och detta är ett av Macrons huvudsakliga argument för en höjd pensionsålder.
Macron menar att pensionsreformen är nödvändig för att undvika brist på arbetskraft under kommande decennier till följd av Frankrikes åldrande befolkning och att det redan nu finns en stor andel pensionärer i landet. Däremot menar motståndare till reformen att den kommer att innebära orättvisor för kvinnor, låginkomsttagare och människor som utför fysiskt krävande arbete.
– Om du redan har arbetat i 44 år som jag, finns det andra saker i livet än att jobba. Livet är redan relativt kort, säger en reformsmotståndare till DW News.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se