Mödradödligheten är fortsatt ett stort problem runtom i världen. Cirka 40 miljoner kvinnor per år föder barn utan tillgång till utbildad personal. Genom att skala upp den svenska modellen med välutbildade barnmorskor som har huvudansvar för förlossningarna kan mödradödligheten minska drastiskt, skriver Ingela Wiklund och Anna Nordfjell från Svenska Barnmorskeförbundet och Anders Molin från Sida.
I dag 3 juni lanseras State of the World’s Midwifery 2014. Det sker på International Confederation of Midwives (ICM) 30th Triennial Congress i Prag där världens barnmorskor samlats för internationell konferens.Det är den andra rapporten om mödra- och barnadödlighet i världens fattigaste länder som tagits fram genom ett samarbete mellan UNFPA, FN:s befolkningsfond, ICM, Världshälsoorganisationen (WHO), Svenska Sida och flera andra globala partners.
Syftet med rapporten är att mobilisera världens ledare att agera för fortsatt arbete mot mödra- och barnadödlighet, med fokus på de 73 länder som står för mer än 95 procent av denna dödlighet i världen. Rapporten ger också rekommendationer till hur länder ska agera för att få ner den höga mödra- och barnadödligheten. Tillgång till kvalificerat omhändertagande av en utbildad barnmorska under förlossning för alla kvinnor är en av de allra viktigaste åtgärderna.
Världens ledare enades år 2000 om milleniemål 5 (MDG 5), att minska den globala mödradödligheten med 75 procent. De insatser som hittills gjorts har lett till en halvering av dödstalen på 30 år, från cirka 600 000 till cirka 300 000 per år, men i de fattigaste länderna i världen är dödligheten på grund av graviditet och förlossning fortfarande förfärande hög.
Hur Sverige organiserar vård för kvinnor under graviditet och förlossning med hjälp av välutbildade barnmorskor har kommit att stå som modell för många länder i världen. Redan på 1700-talet började Sverige utbilda barnmorskor, vilket ledde till en markant minskning av mödra- och barnadödligheten i vårt land, främst under senare delen av 1800-talet. Att alla kvinnor i Sverige erbjuds vård under graviditet och förlossning av en barnmorska är en stor framgångsfaktor. Den svenska erfarenheten har varit starkt bidragande till att det i dag råder enighet kring två frågor som tidigare varit kontroversiella. Det handlar dels om att kvalificerad förlossningsvård måste erbjudas alla kvinnor, livshotande komplikationer kan drabba alla. Dels vet man att förlossningsvården kräver kvalificerad personal, utbildade barnmorskor enligt internationell standard.
Barnmorskor i vårt land bidrar inte bara med vård under barnafödande, de arbetar också med mödrahälsovård, preventivmedels- och sexualrådgivning, ungdomsvård, gynekologisk vård, abortvård, gynekologisk cellprovprovtagning och hälsoinformation mm. Denna erfarenhet är också relevant i låg och medel inkomstländer där det ofta förs en intensiv debatt kring vilken personalkategori som ska ha rätt att utföra vilka arbetsuppgifter och där läkarkåren inte sällan ser med stor skepsis på att släppa ifrån sig (task shifting) arbetsuppgifter till andra sjukvårdskategorier. Den svenska modellen för förlossningsvård är också ett tydligt exempel på att barnmorskan inte bara kan hantera normalförlossningar utan är den mest lämpade personalkategorin att göra detta. Detta ger en särskild tyngd i biståndssammanhang att argumentera för barnmorskans viktiga roll för kvinnors och barns hälsa, genom att vi gör så i Sverige. Inte för att det är billigast utan för att det är bäst.
Den svenska regeringen har varit tydlig med att frågan om kvinnors hälsa och särskilt minskad mödradödlighet och säkra aborter samt tillgång till barnmorskor är prioriterad. I den nya biståndspolitiska plattformen från mars 2014 skriver regeringen:
”Svenskt bistånd ska inriktas mot att öka tillgången till utbildad personal, särskilt barnmorskor, och adekvat mödravård i samband med graviditet och förlossning liksom att förbättra kvinnors tillgång till preventivmedel och säkra och lagliga aborter.”
Svenska Barnmorskeförbundet har med stöd av Sida tillsammans med svenska universitet deltagit i flera internationella projekt i syfte att stärka barnmorskeutbildningarna i olika länder.
Sedan milleniemål fem formulerades har en ökad andel kvinnor i världen fått tillgång till en utbildad barnmorska i samband med graviditet och förlossning och man räknar med att två av tre kvinnor har tillgång till kompetent sjukvårdspersonal i samband med barnafödande. För att ytterligare förbättra kvinnornas situation vid graviditet och förlossning behöver insatser göras för att utbilda fler barnmorskor i världen, det uppskattade behovet är ungefär 300 000.
Tillgång till god hälso- och sjukvård är en mänsklig rättighet men trots detta föder idag nästan 40 miljoner kvinnor utan hjälp av utbildad personal. Dessutom arbetar barnmorskor på många håll i världen under mycket svåra omständigheter och med begränsade resurser.
FN-rapporten lyfter särskilt Bangladesh som ett positivt exempel som ett av världens fattigaste och mest tätbefolkade länder lyckats vända trenden och minskat den tidigare mycket höga mödradödlighet. Bangladesh är ett av de länder som nu har beslutat att utbilda professionella barnmorskor utifrån den standard som är framtagen av ICM, och 2013 har de första 500 studenterna påbörjat sin utbildning. Man har kalkylerat att dessa 500 barnmorskor under sitt yrkesliv kommer att bidra till att sänka mödradödligheten i Bangladesh med 80 procent och rädda 36 000 kvinnors liv.
Sverige har varit en starkt bidragande faktor till denna utveckling. Dels genom stöd till den nationella hälsoplanen men också genom att under flera år genom svenskt -stöd till UNFPA möjliggjort att svenska barnmorskor kunnat arbeta strategiskt för en modern och reglerad barnmorskeutbildning. En annan viktig framgångsfaktor i Bangladesh är att man med bland annat svenskt stöd ger kvinnor tillgång till säkra aborter vilket har lett till att dödligheten i osäkra aborter kraftigt reducerats.
Kvinnor har rätt till evidensbaserad vård med kompetenta barnmorskor oavsett var de bor i världen.
I Sverige anser vi att rätten att bestämma över sin egen sexualitet och reproduktion är en grundläggande rättighet för alla människor. Sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter (så kallade SRHR-frågor) omfattar varje människas lika möjligheter, rättigheter och förutsättningar att ha ett säkert och tillfredställande sexualliv, samt att utan tvång, våld eller diskriminering kunna bestämma över sin egen kropp och barnafödande. I stora delar av världen och även här i Europa förekommer diskriminering och förtryck när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter. Övergrepp mot kvinnor ökar, särskilt i konflikt-, postkonflikt-, och krissituationer. Professionella yrkesorganisationer och andra organisationer i vårt land kan tillsammans med den svenska regeringen göra mycket för att förbättra situationen för världens fattiga och utsatta människor.
Ingela Wiklund, ordförande Svenska Barnmorskeförbundet
Anna Nordfjell, internationell sekreterare Svenska Barnmorskeförbundet
Anders Molin, Verksföreträdare, Hälsa, Sida
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se