Mehdi rajabian setar مهدی رجبیان سه تار نوازی.jpg” by Mif.dang. CC Search.

Krönika

Kulturyttring är inte en självklarhet för alla

I repressiva regimer kan kulturyttring ha förödande konsekvenser. Kompositören Mehdi Rajabian har arresterats för tredje gången på grund av den Iranska regimens misstyckte gentemot hans musik. Privilegierade länder måste agera utifrån sina tilldelade rättigheter och friheter för de som lever under tyranni och förtryck.

I en musikvideo kan vi se henne dansa. Hennes målande rörelser för sig i perfekt symbios till de persiska stråkinstrumenternas melodi. En omoralisk handling enligt den Islamiska republiken Iran. Mehdi Rajabian laddar inga vapen, men hans musik är precis lika kraftfull. Skotten avlossas i form av melankolisk orkesterackompanjemang och kulorna färdas i förändringens riktning i form av Helia Bandhes danssteg.

Rajabian är nu arresterad som ett resultat av att ha kollaborerat med kvinnliga musiker i albumet Middle Eastern som släpptes i mars förra året. Enligt domaren är Rajabians musik en “uppmuntran till prostitution”. Som att en kvinnas existens är upphovet till lösaktighet. Visst blir man lika förargad varje gång, men nyheter som dessa faller snabbt i glömska hos den som privilegierad är.

Den Islamiska revolutionen 1979 blev startskottet för det repressiva Iran. Den religiöse ledaren Ayatolla Khomeini uttryckte tidigt ett stort förakt gentemot musik. Han förbjöd all sorts musik förutom traditionell persisk folkmusik. Pasdaran, Islamiska revolutionsgardet, organiserade razzias där musikaliska instrument samlades in och förstördes. Samma år släppte Abba låten Gimme! Gimme! Gimme! fortsatt med vad som Khomeini och hans landsmän säkerligen skulle ha klassat som en ytterst promiskuös textrad; a man after midnight. Kontrasten är slående. Under samma himmel, vid samma tidpunkt, men på en annan plats hade den framgångsrika popgruppens instrument likväl kunnat kastats in i en brinnande brasa. Kulturyttring är inte en självklarhet för alla, men det faller snabbt i glömska i den privilegierades land.

Vidare försökte regimen ut i fingerspetsarna radera ut ett mångtusenårigt arv av olika persiska konstformer, men lyckades inte. Folket skulle, med eller utan tillåtelse av landets ledning, fortsätta traktera sina instrument, dansa och sjunga. En av dem är Rajabian, som håller hårt i sin setar i kampen om friheten att få spela musik. I kampen om rättigheten att få uttrycka sig.

Albumet Middle Eastern spelades in i hemlighet med hundra andra artister från Mellanöstern. En låt spelades in under en flygattack, en annan av en flykting på en båt under ett flyktförsök, och flertalet av kvinnliga sångare och dansare som blivit bannade från Iran. Den 10 augusti i år blev Rajabian arresterad av säkerhetspoliser och fördes till domstolen. Domarens hamrade ord ekar ända från domstolssalen till den privilegierades land: “uppmuntran till prostitution”, “uppmuntran till prostitution”, “uppmuntran till prostitution”.

Rajabian har blivit fängslad två gånger tidigare till följd av sin musik. Trots regimens upprepade försök att tysta honom så har han fortsatt. I en intervju med BBC säger han: “Även om jag sätts i fängelse hundra gånger så behöver jag kvinnliga sångare i mina projekt. Jag behöver kvinnliga dansare tillsammans med mitt filosoferande och tänkande.”.

Privilegierade länder måste ta sitt ansvar. Det är vår uppgift att fortsätta spela de förtrycktas musik. Vi får inte låta den tystas. Vi besitter makten att lyssna och dela vidare utan rädslan att bli frihetsberövade. Via extern press kan vi ha gränsöverskridande politisk påverkan. Vi kan använda vår röst för dem med munkavle. För dem som censureras och övervakas. Vi får inte ta våra rättigheter och friheter för givet. Vi besitter makten att stå upp för dem som sätts bakom galler. För de som uppoffrar sina liv. För Rajabian.

Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här: