I bergsbyn Umachulco i södra Peru, har kvinnor gått samman i en nationell kvinnlig urfolksorganisation som kallas Femucarinap. De verkar för att öka gemenskapen och stärka sina rättigheter vilket har lett till ökat hopp för ett utsatt folk.
Högt uppe i Anderna i södra Peru finner du den lilla bergbyn Umachulco. Det är en plats som präglas av jordbruk, alpackas, färgglada kläder och ett samhälle i förändring. I september förra året introducerades Femucarinap: ”Federación Nacional de Mujeres Campesinas, Artesanas, Indígenas, Nativas y Asalariadas” i byn. Organisationen startades redan 2006 och sedan dess har Femucarinap spridit sig över flera delar i landet.
I dag är 126 000 kvinnor verksamma i 19 olika regionala föreningar i Peru som alla verkar för att stärka urfolkskvinnors rättigheter. Viktiga aspekter av Femucarinaps syn på urfolkskvinnors rättigheter är rätten till sina egna kroppar, lyfta fram interkulturella aspekter av hälsa, säkerställa anständiga arbetsvillkor och främst att värna om miljön.
Möte med ledaren Magdalena
Som praktikant för Latinamerikagrupperna fick jag tillbringa några dagar i Umachulco för att lära mig mer om organisationens verksamhet och levnadsvillkor i byn. Magdalena är ledare för Femucarinap i byn vars lokalförening hon själv har startat upp. Hon berättade för mig om hur organisationen har hjälpt henne att få en bättre självkänsla. Innan hon engagerade sig i den nationella organisationen kände hon inte till sina rättigheter. Hon kände sig ensam, vilket Femucarinap ändrade på.
Enligt Magdalena är det viktigt att göra kvinnorna medvetna om deras rättigheter vilket är ett viktigt verktyg för att bekämpa machokulturen som är starkt närvarande i samhället. Allt det som hon har lärt sig av Femucarinap under de år hon engagerat sig, ville hon att andra kvinnor i byn skulle få ta del av. Numera finns det en bättre gemenskap mellan kvinnorna vilket är en viktig drivkraft för att åstadkomma förändring inom sig själv och i ett samhälle som Umachulco.
Patriarkala strukturer
Trots Femucarinaps närvaro präglas livet i Umachulco fortfarande av patriarkala strukturer och utmaningar. Nu vill Magdalena starta ett kooperativ vid sidan av Femucarinap med de kvinnor som tillverkar hantverk från bland annat Alpackas. Magdalena menar att det skulle stärka kvinnornas ekonomiska roll. Däremot behövs pengar för att kunna starta kooperativet, vilket inte finns inom räckhåll.
Gruvan var tidigare en arbetsplats för många av invånarna i byn. På grund av bristande arbetsmiljö och svåra arbetsvillkor, slutade många sina arbeten där. Dessutom föredrar invånarna att bruka jorden enligt Magdalena. Numera ägnar sig många, såväl kvinnor som män, åt jordbruk och lever på det de själva producerar. Vissa säljer även en liten andel av produktionen på närliggande marknader.
Under en rundvisning i byn visade hon hur jorden brukas på ett naturligt sätt. Inga kemikalier eller andra miljöfarliga produktionsmetoder tillämpas. För invånarna handlar det om att säkra matsuveränitet och att värna om’’Pachamama’’ – morder jord. Pachamama på urfolkspråken quechua/kichua och aymara är alltet och inkluderar allt från människor och djur till växter och vatten. Naturen ses därför inte som separerad från människan som i västerländsk tolkning, inte heller en resurs att förbruka för vår egen vinning.
Umachulco, som jag ser det, är ett exempel på en by i utveckling med en alternativ modell där kvinnor tillsammans kämpar för att stärka sina rättigheter i symbios med Pachamama. Det är en plats vi alla kan lära oss av.
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se