Oxfam lanserade nyligen en rapport som visar att 8 individer äger lika mycket som hälften av jordens befolkning. Den extrema ojämlikheten är omöjlig att rättfärdiga, men rapporten skyller på förlegade antaganden. Ledande ekonomer tror inte längre att fattigdom kan utrotas genom tillväxt som ”sipprar ned”. Om nuvarande ekonomiskt tänkande tas i bruk är en inkluderande utveckling möjlig, skriver Elina Scheja och True Schedvin i Sidas chefsekonomteam.
Den 16 januari lanserade Oxfam sin årliga ojämlikhetsrapport. Rapporten visar att den ekonomiska ojämlikheten i världen har nått en extrem nivå som illustreras av det faktum att ”8 personer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning”. Den negativa trenden är bekymmersam. Det är moraliskt omöjligt att rättfärdiga en ekonomisk utveckling som leder till extrema fördelar för några få, samtidigt som fördelarna för den övervägande majoriteten är mycket begränsade. Inkomstgapet mellan de fattigaste och de rikaste har vuxit långt utöver vad som kan förklaras av skillnader i produktivitet eller ansträngning – skillnader som ofta används som argument för att försvara bestående ojämlikheter. Faktum är att ojämlikheter ofta är generationsöverskridande, strukturella, och mycket oroväckande.
Ekonomisk ojämlikhet är inget nytt, varken som fenomen eller samhällsutmaning, men den senaste tidens debatt har ökat medvetenheten om dess negativa effekter. Forskning och erfarenheter har tydliggjort kostnaderna av ojämlikhet, både när det gäller direkta finansiella kostnader och sociala och politiska kostnader så som risken för instabilitet och bristande social sammanhållning. Minskad ojämlikhet har ett egenvärde, men att bekämpa extrema ojämlikheter bidrar också till att minska den extrema fattigdomen.
Minskad ojämlikhet på agendan
Enligt Världsbanken är det omöjligt att uppfylla de Globala målen enbart genom ekonomisk tillväxt. Världsbanken menar att minskad relativ ojämlikhet är nödvändigt för att utrota fattigdomen. De globala resurserna är mer än tillräckliga för att omedelbart eliminera den extrema inkomstfattigdomen, men eftersom några få individer sitter på hälften av alla resurser så får resten av världens befolkning klara sig på mindre. Detta synsätt återspeglas i Världsbankens dubbla mål för utrotning av fattigdom och minskad ojämlikhet såväl som i de Globala målen, där mål 10 särskilt betonar socialt hållbar utveckling och minskad ojämlikhet, både inom och mellan länder.
Men om vi alla är överens om att denna utveckling är problematisk, varför fortsätter ojämlikheterna att öka? Oxfam skyller på falska nyliberala antaganden och teorier om att ekonomisk tillväxt ”sipprar ned” och i slutänden gynnar alla. Enligt Oxfamrapporten ligger dessa felaktiga antaganden; så som att jordens resurser är oändliga, att marknaden alltid har rätt och att ojämlikhet är ett tecken på framgång; bakom många nuvarande policyer. Men dominerar dessa antaganden fortfarande bland ekonomer?
Bortom nyliberala antaganden
I september 2016 tog Sida och Världsbanken gemensamt initiativ till att ta en närmare titt på det rådande utvecklingsparadigmet, alltså hur vi ser på utveckling och vad som leder till inkluderande och hållbar utveckling. Resultatet av initiativet blev det så kallade ”Stockholm Statement”, som utvecklades av fyra tidigare chefsekonomer på Världsbanken – bland andra nobelpristagaren Joseph Stiglitz – tillsammans med nio ledande utvecklingsekonomer. I ”Stockholm Statement” står det klart och tydligt att dagens ledande ekonomer inte delar de underliggande antaganden som nämns ovan. Istället identifieras 8 centrala principer för inkluderande och hållbar utveckling:
- BNP-tillväxt är inget mål i sig. Det behövs, men snarare som medel för att bidra till uppfyllandet av samhälleliga mål.
- Utveckling måste vara inkluderande. Den kraftigt ökade ojämlikheten, både när det gäller ekonomi och möjligheter, är etiskt oförsvarbar.
- Miljömässig hållbarhet är en förutsättning, inte ett val!
- Vi måste balansera marknad, stat och samhälle. Staten är oumbärlig när det gäller att sätta spelreglerna. Oreglerade marknader är förklaringen till en rad negativa utfall, så som finansiella kriser och ohållbara nivåer av ojämlikhet.
- Vi behöver makroekonomisk stabilitet.
- Effekterna av global teknikutveckling och ojämlikhet kräver särskilda åtgärder.
- Sociala normer och attityder spelar roll för den ekonomiska utvecklingen och måste tas med i beräkningen.
- Vi behöver globala överenskommelser och ett ansvarstagande internationellt samfund. Alla länder har ett ansvar för att ta hänsyn till och främja utvecklingsmöjligheter för de som har det sämst ställt i världen.
Dagens ekonomer och ekonomiska teorier har klart avancerat bortom de antaganden som främjar en ekonomi för de mest priviligierade, och flera av principerna i ”Stockholm Statement” sammanfaller med Oxfams rekommendationer för ”en ekonomi för de 99 procenten”. Istället för att skylla på felaktiga antaganden från förr behöver nuvarande ekonomiskt tänkande börja användas, i beslutsfattande såväl som praktiskt genomförande.
Elina Scheja & True Schedvin
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se