Svenska biståndet är ’äldreblint’

“… as the international community embarks on an effort to articulate the post-2015 development agenda, it is clear that the issue of population ageing should be fully addressed as part of this process.”

– Ban Ki-moon, Secretary General of the United Nations

Regeringen och Föreningen för utvecklingsfrågor, FUF, gör gemensam sak när de i budgetpropositionen resp. senaste FUF-bladet lyfter fram befolkningstillväxten i världen och andra demografiska frågor. Tyvärr missar båda den mest dramatiska demografiska förändringen som pågår och tilltar i världen fn, nämligen att de äldre (60+) utgör den snabbast växande befolkningsgruppen.

Världens befolkning åldras snabbt nu

Det finns sedan länge många fler äldre än barn under 5 år i världen. Befolkningens åldrande innebär att det inom endast 18 år kommer att finnas fler äldre än barn under 10 år. Det stora flertalet äldre (73 procent mot 60 procent idag) kommer år 2030 att bo i låg- och medelinkomstländer – de som FN benämner utvecklingsländer. Det innebär att alltfler fattiga människor kommer att vara gamla.

Varför blir världens befolkning allt äldre? Människor föder färre barn. Förbättrad levnadsstandard och hälsovård innebär stigande medellivslängd i nästan alla länder. Fler människor lever i 60 år och längre. Utvecklingen går snabbast i utvecklingsländerna. Det är en fantastisk framgång, men den innebär också nya utmaningar.

Sveriges Politik för Global Utveckling (PGU) behöver anpassas till den nya demografiska situation som nu snabbt växer fram. Det krävs ökat stöd för äldres rättigheter och villkor i världen och särskilt i fattiga länder.

Källa: Rapport från FNs befolkningsfond UNFPA och HelpAge International:
Ageing in the Twenty-First Century –  A Celebration and A Challenge

Hur ska världen anpassa sig till en alltmer ålderstigen befolkning?

Det ställs krav på anpassning i alla länder till det växande antalet äldre, särskilt vad gäller arbets- marknads- och socialpolitik. Men också finanspolitik, bostadspolitik, familjepolitik och andra politikområden berörs. Det största problemet bland äldre är försörjningen. Få äldre i fattigare länder har någon form av pension att leva på. De flesta äldre måste skaffa sig en egen inkomst och arbeta för att överleva, då oftast i lågbetalda jobb inom jordbruket eller den informella sektorn. Den som inte kan arbeta är beroende av familj och samhälle.

Den sociala situationen för äldre förändras med globalisering och konflikter

Det sker stora sociala förändringar för äldre som en följd av globalisering, urbanisering och migration. De unga flyttar från landsbygden till jobben i städerna, från mindre städer till större, från fattiga till rikare länder. Familjer skingras och traditionen att vuxna barn tar hand om sina åldriga föräldrar luckras upp. Gamla lämnas alltmer åt sig själva.

Krig, konflikt och hiv/aids skördar många liv bland den yngre vuxna befolkningen och många ser sig tvungna att lämna barnen för att söka sin utkomst långt från hemtrakten. Det är därför inte ovanligt att mor- och farföräldrar får ansvar för barnbarnen.

PGU har fokus på den fattiges rättigheter

Många äldre utsätts idag för ovärdig behandling, diskriminering och övergrepp genom att utestängas från arbetsmarknad, vård, krediter och samhälleliga beslut, bli berövad bostad, förnedras eller hotas med våld. I alla länder är äldre kvinnor de allra fattigaste. De har svårt att försvara sina rättigheter. Det är t ex inte ovanligt att änkor blir fråntagna sin mark av yngre släktingar och bortkörda från sin hemby. När fler äldre konkurrerar med de yngre om mark, inflytande och resurser är risken stor att det blir konflikt mellan generationerna.

Internationella åtaganden att förbättra äldres villkor överallt

Äldre har samma mänskliga rättigheter som alla vuxna. Deras situation och rättigheter måste uppmärksammas i uppföljning och förverkligande av FNs olika konventioner om mänskliga rättigheter, inklusive FNs kvinnokonvention och konventionen om funktionshindrades rättigheter, och Europakonventionen. Sverige har åtagit sig att bidra genom sitt internationella utvecklingssamarbete.
För att kunna minska fattigdomen i världen måste äldres situation särskilt uppmärksammas, särskilt när alltfler fattiga idag är äldre.

Det finns ett internationellt samförstånd att äldre är utsatta och behöver särskild uppmärksamhet, vilket uttryckts i FNs principer om äldre från 1991 och FNs handlingsplan för äldre, Madrid International Plan of Action on Ageing, MIPAA, från 2002. Genom att godkänna handlingsplanen har Sverige åtagit sig att uppfylla vissa villkor för de äldre i Sverige men också att bidra internationellt.

Handlingsplanen pekar ut viktiga åtgärder som att underlätta möjligheterna för äldre till en inkomst, introducera och utveckla trygghetssystem, inklusive ålderspension, motverka åldersdiskriminering, stärka äldres – särskilt kvinnors – deltagande i samhälleliga beslut, skapa en äldrevänlig miljö, säkerställa tillgång och kvalitet på hälso- och sjukvård och underlätta tillgång till krediter.

Framöver bör äldrefrågor få ökad vikt inom internationellt utvecklingssamarbete

Äldres situation måste uppmärksammas i analys, dialog och program inom utvecklingssamarbetet, såväl inom det bilaterala biståndet som i de internationella organisationerna vi bidrar till.  I långsiktiga strategiska processer som den nu inledda översynen av FNs Millenniemål och utformandet av mål för perioden efter 2015 är det särskilt viktigt att beakta de åldrande befolkningarna, som FN-chefen framhåller i citatet ovan.

Sverige har här ett särskilt ansvar genom att Gunilla Carlsson är den enda biståndsminister som ingår i FN:s nya millenniemålspanel, som arbetar med att utforma en ny global utvecklingsagenda. En av de viktigaste frågorna gäller hur fattigdomen i världen ska kunna utrotas. Eftersom allt fler fattiga är äldre följer därav med nödvändighet att panelen måste uppmärksamma det växande antalet äldres situation.

Det är illavarslande att den enda biståndsministern i panelen i sin budgetproposition lyckas undgå att nämna just denna aspekt i redogörelsen för de demografiska förändringarna i världen.

Ge prioritet åt sociala trygghetssystem för äldre, där Sverige har lång erfarenhet

Ett av de sex huvuddragen i PGU är social utveckling och trygghet med hänvisning till bland annat ökande social otrygghet vad gäller livsmedelsförsörjning, arbetslöshet, ohälsa och försämrad miljö som ofta följer i spåren på ekonomisk och social förändring.

En tydlig och genomtänkt politik för social utveckling och trygghet stärker människor i deras kamp mot fattigdomen och bör baseras på ambitionen att förena ekonomisk tillväxt med social utveckling och innefatta uppbyggnaden av sociala trygghetssystem. PGU betonar därvid särskilt fattiga kvinnor och barn samt grupper med särskilda behov såsom och äldre funktionshindrade människor.

I ljuset av de snabba demografiska förändringarna blir de här prioriteringarna än mer relevanta.

För de flesta äldre är försörjningen och grundtryggheten viktigast. Många länder har idag ekonomiska och politiska förutsättningar att bygga upp system för att säkra människors trygghet i tid av nöd, ålderdomen inbegripen. Flera utvecklingsländer har under senare år infört allmän folkpension som Sydafrika, Botswana, Mauritius, Namibia, Bolivia och Nepal. Pensioner, även med mycket små belopp, har visat sig vara viktiga för att lyfta individer och hushåll ur fattigdom och har bidragit till efterfrågan på den lokala marknaden.

Äldreorganisationer växer fram i många utvecklingsländer. Vissa deltar också i ett internationellt utbyte och samarbete. I Sverige har folkrörelser och starka pensionärsorganisationer i mer än hundra år varit pådrivande för pensioner och äldrevård i Sverige. De har idag lång erfarenhet av att engagera äldre för deras intressefrågor, också i internationellt arbete.

Sverige har lång erfarenhet av att utveckla sociala trygghetssystem både vad gäller folkpension och allmän äldrevård. Dessa erfarenheter har gett oss en kompetens att förmedla inom det internationella biståndet, även om lösningar givetvis måste bygga på förutsättningarna i varje givet land. Biståndet har här en ny viktig uppgift att bidra till att utveckla system för att stärka fattiga länders förmåga att skapa förutsättningar för en värdig ålderdom för det snabbt växande antalet äldre.

Dag Ehrenpreis

För Pensionärer utan gränser

Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.

Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se