I El Salvador planerar president Bukele att bygga “Bitcoin City”, en utopi med noll inkomstskatt, noll fastighetsskatt – och noll utsläpp av koldioxid. Projektet säljs in som ett sätt att gynna den nationella ekonomin och främja innovation, men vem gynnas egentligen av den djärva idén? Och vad är det som är så bra med en privat ägd stad?
– Det här är inte bara en bra idé. Det är mänsklighetens evolution.
Orden kommer från Nayib Bukele, El Salvadors president, när han i november 2021 tillkännagav att landet skulle bygga en bitcoinstad vid vulkanen Conchagua på sydkusten. Mitt i en excentrisk ljusshow, bland rökmaskiner och till musiken av AC/DC lovade 40-åringen att staden skulle innehålla bostadsområden, kommersiella områden, tjänster, museer, underhållning, barer, restauranger, flygplats, hamn och järnväg – allt tillägnat bitcoin.
Idén med en bitcoinstad för tankarna till framtiden, men det är inte första gången som försök har gjorts för att upprätta privata ekonomiska zoner. Redan på 1960-talet ville flera amerikanska affärsmän upprätta oberoende stater på korallrev utanför Kalifornien och Florida, men de stoppades av USA:s regering. På en korallö mellan Fiji och Tonga i Stilla havet påbörjades “Minerva”, en skattefri zon, år 1970. Redan ett år senare blev dock trycket för högt från Tongas regering, och zonen har mer eller mindre försvunnit. 2020 försökte tre kryptoentusiaster skapa ett kryptoparadis på ett kryssningsfartyg, men även det gick i stöpet.
Trots misslyckade försök har dock intresset inte svalnat. Bakom initiativet i El Salvador står Free Private Cities Foundation – ett företag som arbetar för att upprätta samhällen i hela världen med en slogan som lyder “framtidens styrning är privat”. Det hela bygger på en libertariansk idé om att omdefiniera medborgarskap och styrning.
– Den grundläggande principen är enkel: skapa en kvasi-oberoende jurisdiktion med lös reglering, lite statlig tillsyn och minimala skatter, och låt den fria marknaden göra sitt, skriver journalisten Laurie Clarke i MIT Technology Review.
Lokalt motstånd
Drömmen är dock långt ifrån problemfri. Samma företag har stöttat ett liknande projekt i grannlandet Honduras. Den påbörjade ekonomiska zonen kallas Próspera och ligger på ön Roatán norr om fastlandet. Trots att zonen attraherat investerare från Silicon Valley med miljonbelopp finns en baksida. På ön ligger byn Crawfish Rock, ett samhälle på drygt 100 människor, som inte är nöjda med utvecklingen. När Erick Brimen, VD för Próspera, köpte mark på ön 2017 hade byn uppfattningen om att det handlade om ytterligare en turistort. När bygget påbörjades 2020 förstod dock byns ledare att det handlade om ett mycket mer radikalt projekt än så. Luisa Connor, ordförande för samhällsstyrelsen i området menar att de blev lurade, och att det godkännande de gav för projektet inte var för det projekt som sedan blev av. Kort därefter ska Brimen ha erbjudit sig att köpa hela Crawfish Rock, något som byn sa nej till. Detta är dock något som Brimen själv säger är falska uppgifter, och förespråkarna för Próspera menar att de alltid varit måna om att bibehålla goda relationer med lokalsamhället.
Motståndet mot Próspera ligger dock inte bara hos byn Crawfish Rock. Protester i hela Honduras har hållits emot privata ekonomiska zoner då man tror att vanligt folk inte kommer gynnas överhuvudtaget, och att man lämnar det till rika, utländska investerare att bestämma vad som är bäst för samhället. Dessutom lovades invånarna i Crawfish Rock att de skulle få flera av de jobb som projektet tog med sig – men i verkligheten gavs majoriteten av jobben till utländska arbetare. Ekonomen Carlos Urbizo Solis menar även att de ekonomiska zonernas skatteregler bara kommer öka de ojämlikheter som finns i landet.
En ny form av kolonialism eller framtiden?
Tillbaka till El Salvador och president Bukele. Vad kan väntas av hans storslagna planer? Forskaren José Miguel Cruz, med expertis inom bland annat demokratisering, pekar på att det inte ens bör vara möjligt att bygga Bitcoin City.
– El Salvador har naturresurserna för att generera energin, men det har inte infrastrukturen. Vi måste komma ihåg att vi är ett av de fattigaste länderna i regionen. De pengarna kan investeras i hälsa och utbildning i stället.
Cruz menar också att landet inte heller har medel för att kontrollera att inte kriminalitet skulle ta över den potentiella zonen.
– Den salvadoranska regeringen har karaktäriserats av den systematiska förstörelsen av institutionerna för politisk och ekonomisk kontroll. Dessutom är inte alla projekt som involverar bitcoin transparenta. Så vi vet inte vem som garanterar att det inte sker någon penningtvätt.
Befolkningen i El Salvador är heller inte helt övertygade om fördelarna med bitcoin. Endast 35 procent av den salvadoranska befolkningen är för bitcoin som valuta i landet, medan 40 procent är emot. Det visar en undersökning från Fransisco Gavidia-universitetet.
Flera analytiker menar att president Bukele troligtvis gör detta som ett desperat försök att få in mer pengar till landet och på så sätt öka sin popularitet. Den internationella valutafonden har visserligen varnat för att landets skulder kan växa med 95 procent fram till 2026, men att satsa på bitcoin för det är en stor risk.
– Det är nästan som ett nationellt kasino. Det är att spela med allmänna pengar, satsa dem utan någon säkerhet, säger forskaren José Miguel Cruz.
Den behandling som lokalbefolkningen i Honduras fått utstå är även något som skrämmer människorna i El Salvador. Enligt ekonomen José Luis Magaña är oron befogad då endast en femtedel av bönderna i området runt vulkanen där Bitcoin City planeras att byggas äger sina marker. Det ska även tilläggas att landet antog en ny lag, endast tre dagar efter att Bitcoin City annonserades, som gör att regeringen får expropriera mark för allmän användning.
Att de privata ekonomiska zonerna inte skulle gynna hela landet är dock något som Free Private Cities Foundation inte håller med om.
– Jag är ganska optimistisk kring vad som händer i Latinamerika. Det finns massor med mindre nationalstater som letar efter lösningar och är villiga att testa nya saker, säger Peter Young, verkställande direktör för företaget.
José Luis Palma Herrera, forskare inom territoriella konflikter och inkluderande urban utveckling, är istället mycket kritisk, och ser det hela som en ny version av så kallad företagskolonialism.
– Löftet om att stoppa fattigdom och förbättra liv har använts för att få medborgare att acceptera dessa enklaver av korruption och exploatering. Men det mesta av vinsterna från enklaverna hamnar utanför landet med ingen verklig utveckling i regionerna där de varit.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se