I Jordanien pågår idag en feministisk kamp för ökad jämställdhet. Precis som i alla länder, så bemöts denna kamp med mer eller mindre motstånd från sin omgivning. Vissa ser feminism som ett västerländskt fenomen medan andra menar att jämställdhet handlar om mänskliga rättigheter.
”The sky is the limit” är det budskap som Erik Ullenhag, Sveriges ambassadör i Israel, beskriver som den huvudsakliga instruktion som alla svenska ambassader fick från utrikesdepartementet, UD, i samband med instiftandet av svensk feministisk utrikespolitik 2014. Med detta budskap ville UD, med Margot Wallström i spetsen, se till att ambassaderna la ett ökat fokus på genusfrågor. Mellan år 2016 och 2020 befann sig Ullenhag på plats som Sveriges ambassadör i Jordanien. Han menar att detta nya steg i svensk utrikespolitik är mer eller mindre genomförbart i olika länder, där han inkluderar Jordanien som ett av de länder där bristande jämställdhet har lett till andra stora utmaningar.
Jag frågar Ullenhag om han tycker att det är en orättvis bild av kvinnor i Mellanöstern som idag visas upp i media, där många kanske fortfarande ser den händelse 2018, då kvinnor i Saudiarabien fick rätt till att köra bil, som representativ för jämställdhetsutvecklingen i hela regionen. På detta svarar Ullenhag att bilden som porträtteras i viss mån är sann då det är svårare att växa upp som kvinna i Mellanöstern än i Sverige. Dock poängterar han att detta är en hårdragen bild av regionen som visas upp. Han varnar även för att se kvinnorna i regionen som offer och genom detta missa den starka kraft som finns.
På organisationen Center for women´s studies i Amman jobbar Amani Al-Serhan. Hon menar att den största utmaningen i landet gällande jämställdhet är den allmänna synen på feminism som ett västerländskt fenomen som skulle vara främmande för deras samhälle och kultur.
– I landet finns det två motpoler där traditionalister ser feminism som en kulturell kolonisation med avsikt att direkt attackera arabiska och islamiska värderingar. Detta medan en mer liberal falang ser feminismen som en rättvis utveckling.
Även Erik Ullenhag poängterar idéen om feminism som ett europeiskt påfund som ett av de största hindren för implementeringen av en svensk feministisk utrikespolitik i landet. Ullenhag menar att man måste driva dessa frågor på ett sådant sätt att det inte uppfattas som en västerländsk trend utan som mänskliga rättigheter.
– Det är viktigt att inte skryta om Sveriges ledande ställning inom feminismen utan vara lyhörd för de goda krafter i det jordanska samhället som jobbar mot samma mål.
Samtidigt tycker han att det är viktigt att ha självförtroende i att inte köpa påståenden att det finns kulturer som legitimerar att kvinnor inte ska ha samma rättigheter som män.
– För mig handlar det om att hitta ett sätt att kommunicera detta utan att bli patronizing, säger han.
När jag frågar Ullenhag om de reaktioner som han har fått då han kallat sig själv feminist säger han att de allra flesta har gett positiv respons. Det finns dock tillfällen då han menar att ”åhörarna satte kaffet i vrångstrupen då jag drog igång med jämställdhetssnacket.” Ullenhag verkar dock inte vara bekymrad över dessa reaktioner utan menar på att det finns en poäng i att väcka reaktioner som ett sätt att få igång samtalet. Han berättar även att han vid ett tillfälle fick höra att han genom att tala om feminism kränker islam.
Ja, religionen verkar kunna ses som en motpol till den feministiska kampen i landet enligt vissa. Så hur kompatibel är egentligen religion med en växande feminism i området? Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet har genom sin forskning undersökt hur feminism inom religiösa muslimska kretsar tar sig uttryck.
– Vad gäller feminism och islam så är det som med andra religioner. Alla religioner har använts för att förtrycka kvinnor, men inom alla religioner finns det också möjlighet att plocka fram befriande berättelser och strukturer som används för feministisk kamp, förklarar Jenny Berglund.
Hon poängterar att frågor om jämställdhet bör behandlas genom islam och inte emot. Även Erik Ullenhag belyser den inommuslimska feminismen som viktig. Han menar dock att det är farligt om han själv skulle leta stöd för sina teser i religionen då detta kan ifrågasättas genom bevis som visar motsatta teorier.
På frågan om det finns en idealsättande västerländsk feminism så svarar Al-Serhan ja. Men Ullenhag håller inte med. Han menar att de mänskliga rättigheterna är universella och bör gälla alla. Dock så menar båda två att den enda vägen framåt är att samarbeta med aktörer inifrån. Ullenhag tror även att en avgörande faktor för en fortsatt jämställdhetskamp i landet är att ändra vissa strukturer i vardagslivet. En kvinna måste exempelvis kunna ses som en bra mamma trots att hon arbetar. Jag frågar Al-Serhan om framsteg hon vill belysa lite extra i jämställdhetsutvecklingen. Hon nämner bland annat att feminism diskuteras mer på universitet runt om i landet, vilket leder till att kvinnofrågor sätts i ett mer progressivt ljus som föser bort tidigare fördomar.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se