The texts on this site have been auto-translated which may result in some linguistic errors.

Magdalena Andersson (S) och Elisabeth Svantesson (M) höll varsitt tal från Almedalsscenen under torsdagen. Båda tog avstamp i det oroliga globala läget – men med olika svar på kriserna. Medan Andersson lyfte behovet av återupptaget stöd till UNRWA och kritik mot regeringens biståndspolitik, betonade Svantesson upprustning som svar på osäkerheten i världen. Bilder: Anna Sjöberg Tibblin

Nyhet

Biståndskris, teknikskifte och geopolitisk omvälvning diskuterades under torsdagen  

FUF är på plats i Almedalen! Varje dag publicerar vi en kort sammanfattning av föregående dag med fokus på de globala frågorna.

Det var två inrikespolitiskt fokuserade tal vi hörde från Almedalsscenen under torsdagen. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson inledde med att tala om det allvarliga säkerhetsläget och gav en kortare global utblick innan fokus skiftade mot Sverige. ”Världen av igår finns inte mer, och den kommer inte tillbaka”, sa hon bland annat och syftade på den amerikanska administrationens handelstullar och vändning bort från Europa, men även Rysslands krig i Ukraina. Hon nämnde läget i Mellanöstern och specifikt situationen i Gaza dit Israel inte släpper in nödhjälp. Andersson kritiserade regeringens beslut att avsluta stödet till UNRWA – ett stöd som hon mer måste återupptas omedelbart.

Moderaterna representerades i år av finansminister Elisabeth Svantesson som nämnde Rysslands krig i Ukraina, USA:s handelskrig och Kina som en utmanare av den europeiska ekonomin. ”Både handelskrigen och de väpnade krigen drabbar vår ekonomi”, sa hon. Svaret på den oroliga omvärld och oroliga tid som vi lever är upprustning, menade hon. 

Panelen i seminariet ”När biståndet kollapsar, vem levererar då?”. Bild: Anna Sjöberg Tibblin

Om partiledarna inte ägnade världen särskilt stort utrymme gjorde desto fler seminarier det. De präglades av internationella frågor, där Sveriges globala roll och ansvar diskuterades ur flera perspektiv. Frågor om bistånd, utrikespolitik och internationell solidaritet återkom i samtal som kritiskt granskade hur Sverige agerar i klimat-, konflikt- och migrationskriser – och om rättigheter prioriteras framför realpolitik. Bl.a. diskuterades världens krympande humanitära förmåga. Annika Sandlund från UNHCR uttryckte oro över hur bistånd och säkerhet allt oftare ställs mot varandra, och att attacker mot civila biståndsarbetare, barn, skolor och sjukhus ökat markant. Bara under det senaste året har 25 procent fler attacker utförts direkt mot barn, och 40 procent fler mot skolor och vårdinrättningar. Hon berättade även att antalet människor på flykt har fördubblats under det senaste decenniet, samtidigt som konflikterna blir fler och det internationella samfundets förmåga att lösa dem har minskat:

 

 

– Förra året löstes inte en enda konflikt, vilket är en tydlig brytpunkt jämfört med tidigare år, konstaterade hon.  

Jacob Risberg (MP) lyfte på samma seminarium att Sverige alltid har varit en stark biståndsaktör, och ifrågasatte regeringens nedskärningar av biståndet: 

– Det är märkligt att det är lätt för regeringen att hitta procentmål för försvaret, men inte för biståndet. Vi behöver bygga på det fungerande bistånd vi har – inte slå sönder det. 

På ett annat seminarium diskuterades om AI kan bidra till att fylla det hålrum som minskad finansiering skapar genom att effektivisera biståndsarbetet. Som exempel nämndes AI-verktyg som kan analysera krissituationer, identifiera evakueringsvägar och minska byråkrati. AI-arkitekten Johan Müllern-Aspegren varnade dock för den inbyggda bias som följer med tekniken – modellerna speglar västvärldens världsbild, vilket kan få allvarliga konsekvenser. AI-teologen Louise Callenberg menade att det inte är tekniken i sig som är problemet – det är människorna bakom den. För att tekniken ska kunna användas på ett meningsfullt sätt krävs omdöme, riktning och värderingsstyrd samverkan. Hon menade att civilsamhället behöver ges förtroende att ta lead i detta arbete. 

Säkerhetsläget fortsatt i fokus 

Samtal om det nya geopolitiska landskapet i Mellanöstern med bland andra Alexander Attarodi, Sida och Bitte Hammargren, UI. Bild: Anna Sjöberg Tibblin

Säkerhetsfrågorna fortsatte att dominera Almedalsdiskussionerna även under torsdagen. Fokus låg på krisberedskap, civilt försvar och fredsarbete i konfliktzoner, och inte minst situationen i Mellanöstern. På ett seminarium med några av Sveriges främsta Mellanösternkännare konstaterade samtliga att de är pessimistiska vad gäller regionens framtid givet den snabbt eskalerande situationen som förändrat förutsättningarna i grunden. De adresserade ett geopolitiskt skifte där krig, ockupation och maktvakuum skapar nya allianser och risker för kärnvapen. Panelen efterlyste tydligare EU-politik, satsningar på folkrätt och djupare förståelse för regionens dynamik. Stort fokus var på Israel. Professor Isabell Schierenbeck beskrev ett Israel där stödet för ett fortsatt krig i Gaza minskar, och där förtroendet för Netanyahu är rekordlågt: 

– En stor del av Israels befolkning pekar på en sak för att Israel ska vara en tryggare plats, och det är politisk lösning. 

Flera röster i panelen betonade att EU har större möjligheter än vad som utnyttjas för att påverka utvecklingen i Israel och Palestina. Journalisten och Mellanösternanalytikern Bitte Hammargren lyfte möjligheten till handelsförbud, särskilt mot produkter från illegala bosättningar. Schierenbeck lyfte att även inom USA växer motståndet mot Israels bosättarpolitik – inklusive bland amerikanska judar – vilket kan skapa ett tryck i riktning mot förändring, särskilt i samverkan med Europa. Sidas senioranalytiker Alexander Atarodi menade att även symboliska åtgärder, som sanktioner eller politiska markeringar, spelar roll – inte minst för att signalera vilken typ av stat Israel förväntas vara. Han betonade att man kan ställa mycket högre krav på en demokratisk stat som Israel, än på grupper som Hamas. Samtidigt uttrycktes stark oro för palestiniernas framtid, där Hammargren beskrev människornas alternativ vara våld, underkastelse, migration eller etnisk rensning.  

Unga bryr sig – men på nya sätt 

Även civilsamhällets roll och ungas internationella engagemang märktes tydligt under torsdagen i Almedalen. Shaden el Seedi från WWF Youth har synts i vimlet under veckan och på scener tillsammans med namn som Jan Eliasson, Björn Ulvaeus och Annie Lööf. 

Hej Shaden! Färre unga identifierar sig som engagerade i frågor som rör t.ex. miljö och klimat och jämställdhet. Vad tror du att det beror på? 

Shaden el Seedi, WWF Youth. Bild: Anna Sjöberg Tibblin

– Jag tror att unga fortfarande bryr sig, men engagemanget ser annorlunda ut – det sker mer på sociala medier än i föreningslivet. Många känner sig också överväldigade av allt som händer: klimat, krig, pandemi, inflation. När vardagen blir tuff känns klimatet ibland avlägset. Dessutom sprids mycket desinformation, och när länder backar från avtal som Parisavtalet skapas en känsla av hopplöshet – att engagemanget ändå inte gör någon skillnad. 

Vad tror du behövs för att vända trenden med minskat engagemang hos unga? 

– Mer kollektivism och respektfull dialog. Unga behöver utbildning i källkritik och fler positiva förebilder i medier. Vi måste lyfta fram lösningar och framsteg – det ger hopp. Samtidigt krävs lagstiftning som gör det lättare att göra rätt. 

 

Du deltog tidigare i veckan på ett seminarium med titeln ”Var finns hoppet för demokratin?” Vad ger dig hopp?

– Eldsjälar som driver viktiga frågor ger mig hopp, liksom när jag ser olika mötesplatser där folk kan samtala om saker. Det ger mig hopp att veta att Sverige är en av få demokratier – att vi kan rösta, och att människor engagerar sig för förändring. Att det finns olika typer av ledarskaps- och mångfaldsprogram och människor som vill hjälpa andra. Organisationer som FUF ger mig jättemycket hopp. Att känna att det finns ett stort motstånd mot det negativa som sker och plattformar där viktiga frågor lyfts och där man får samtala med aktörer som man vanligtvis inte träffar, och där unga ges möjlighet att ta plats. Sociala medier ger mig också hopp på så sätt att det möjliggör för information att nå fler. Det är lätt att känna sig väldigt ensam i sin kamp, men så ser man bilder och filmer från protesterna världen över i sociala medier. På dessa plattformar byggs också kampanjer, det samlas in pengar och människor visar att de vill stötta – det ger mig jättemycket hopp. 

Onsdagens sammanfattning från Almedalen hittar du här! 

Glöm inte ta en titt i höjdpunkten ”Almedalen 2025” på vår Instagram. Där hittar du alla våra uppdateringar från veckan och partiernas vallöften kring biståndspolitiken.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på frågorna.

Den som vill kan också lämna sin e-postadress för chansen att vinna en fuffig goodie-bag!

Starta enkäten