Alkohol dödar varje år omkring tre miljoner människor och många fler blir offer för våld och ohälsa. Trots detta saknas globala ramverk för att effektivt förebygga alkoholens negativa effekter. Jens Rosbäck, chef för internationella avdelningen i IOGT-NTO-rörelsen, anser i en debattartikel att det är dags att göra något åt problemen.
Sverige har ambitionen att spela en betydande roll för bättre global hälsa. Tidigare i höst presenterades rapporten ”Sveriges arbete med global hälsa – för genomförandet av Agenda 2030” av Utrikesdepartementet och Socialdepartementet. Det är ett utmärkt och på många sätt ett imponerande dokument. Att arbeta förebyggande med de viktigaste riskfaktorerna bakom ohälsa är ett av tre prioriterade områden i arbetet.
Alkohol dödar varje år omkring tre miljoner människor varje år. Det är fler än de som dör i HIV och tuberkulos tillsammans. Alkohol är också en viktig riskfaktor bakom över 200 sjukdomstillstånd, orsakar olyckor och bidrar till våld. De fattigaste i världen drabbas oproportionerligt hårt.
Våra samarbetspartners i världen möter ständigt människor som drabbats hårt av alkohol. Kvinnor som utsätts för våld, män som druckit sig sjuka och som inte längre kan bidra till familjeförsörjningen, barn som inte längre kan gå i skolan, eller rent av hamnat på gatan för att det dricks för mycket alkohol i familjen.
Trots att de problem som orsakas av alkohol är välkända och väldokumenterade är insatserna för att förebygga problemen små på global nivå. Världshälsoorganisationen har visserligen antagit en strategi som innehåller en hel del bra saker, men sedan den klubbades 2010 har resurserna för att genomföra den minskat drastiskt.
Många länder – särskilt låg- och medelinkomstländer – saknar idag helt en effektiv, evidensbaserad alkoholpolitik. Detta lämnar fältet fritt för en expansiv och ibland direkt aggressiv alkoholindustri, som satsar enorma resurser på att lägga under sig växande marknader i exempelvis södra Afrika, Syd- och Sydostasien.
Relativt enkla insatser som vi känner till väl i Sverige, såsom högre priser, begränsad tillgänglighet via åldersgränser, öppettider osv, och kraftigt reglerad marknadsföring, är de mest effektiva sätten att förebygga problem från alkohol. När länder idag vänder sig till WHO för att få teknisk hjälp att utveckla detta får de alldeles för ofta nej. Resurserna finns inte.
Nu är det dags att fylla strategier och målsättningar med konkret innehåll. Sverige kan och bör göra många saker, här är tre förslag:
# Öppna hälsobiståndet för alkoholförebyggande arbete. WHO och andra FN-institutioner har goda initiativ på området, samtliga är gravt underfinansierade. Bistånd bör också kanaliseras via civilsamhällets organisationer som redan idag gör bra insatser på såväl lokal som global nivå – med alldeles för små resurser.
# Arbeta för en global ramkonvention för alkohol, liknande den på tobaksområdet. Tobakskonventionen har gjort stor skillnad, inte minst i låg- och medelinkomstländer, och en liknande lösning behövs på det här området. Alkohol är idag den enda psykoaktiva och beroendeframkallande substansen som inte är reglerad i någon internationell konvention.
# Bevaka WHO:s engagemang i frågan noga. Det handlar både om hur budgetmedel fördelas och om att se till att alkohol inte glöms bort när strategier och aktionsplaner tas fram. Sverige bör också arbeta för att alkoholindustrin inte får möjlighet till inflytande i WHO:s arbete – så är det dessvärre inte idag.
Alkohol kommer kanske alltid att finnas, men en stor del av problemen går att förebygga. Det är ingen naturlag att miljoner dör varje år, eller att många fler drabbas av ohälsa, våld, olyckor eller fattigdom på grund av alkohol. Låt oss göra något åt problemen.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
