Som nästa års värdnation för fotbolls-VM har Qatar fått världens blickar på sig. I början av oktober gick landet till val för första gången någonsin – men befolkningens faktiska inflytande över politiken är fortfarande begränsat.
Lördagen den 2 oktober fick qatarierna gå till valurnorna för att rösta i det första rikstäckande valet sedan landets självständighet från Storbritannien 1971. Den 41-årige emiren Tamim bin Hamad Al Thani sitter som enväldig härskare i landet – han tillsätter regering och regeringschef såväl som utnämner domare och ser över landets lagar. Trots att Qatar till ytan inte är mycket större än Skåne, har monarkin de senaste åren blivit en aktör att räkna med i globala sammanhang – inte minst eftersom de står som värdnation för nästa års världsmästerskap i herrfotboll.
Nya vallagar ledde till protester
Det tros inte vara en slump att emiren väljer att hålla val just när landet befinner sig i rampljuset. Men det som var tänkt att vara en uppvisning av parlamentarism kom istället att belysa orättvisorna i landet.
Av Qatars ungefär tre miljoner invånare är det bara en dryg tiondel som är faktiska medborgare – resten av befolkningen utgörs av migrantarbetare. På grund av stränga medborgarskapslagar har dessa oftast bara uppehållstillstånd och tillåts därför inte att rösta. Inför valdagen införde emiren dessutom en ny vallag som konstaterade att endast de medborgare som kunde bevisa att deras förfäder befunnit sig i landet år 1930 fick rösta – ett krav inte ens alla qatarier med medborgarskap kunde uppfylla.
Emirens beslut sporrade en fredlig protest i huvudstaden Doha, ledd av medlemmar i beduinsläkten Al Murra som särskilt påverkades av valändringen. I samband med demonstrationen greps och fängslades 21 deltagare – något som gav regimkritikerna ytterligare bränsle till sin ilska. Begränsningarna av rösträtten har kritiserats hårt av bland annat den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch.
– Än en gång har Qatars halvhjärtade försök till reformer tjänat till att illustrera hur de omfattande rättighetskränkningarna i landet förbises, säger Adam Coogle, organisationens biträdande Mellanösternchef, i ett uttalande.
Emiren har fortfarande sista ordet i politiken
Syftet med valet var att utse en rådgivande församling bestående av totalt 45 ledamöter, varav två tredjedelar röstades fram av folket och resterande handplockades av emir Tamim bin Hamad Al Thani. När rösterna hade räknats stod det klart att ingen av de 26 kvinnliga kandidaterna lyckades säkra en plats i församlingen. Detta väckte stor besvikelse hos landets kvinnor, som nu sätter sitt hopp till att emiren själv ska välja ut kvinnliga ledamöter till de kvarvarande femton platserna. I dagsläget har två kvinnor erhållit säten i församlingen, och det återstår att se om det blir fler.
Sedan valdagen har emiren låtit bilda ett miljö- och klimatförändringsdepartement med Faleh bin Nasser al-Thani som ansvarig, rapporterar Reuters. Emiren har även utsett den före detta handels- och industriministern Ali Bin Ahmad Al-Kuwari till landets nya finansminister – detta efter att hans föregångare tidigare tvingats avgå till följd av korruptionsanklagelser.
Trots att befolkningen fått ett visst politiskt inflytande till följd av valet ligger den verkliga makten fortfarande hos Al Thani-familjen. Den rådgivande församlingen kommer visserligen ha rätt att besluta om lagstiftning såväl som statsbudget, men emiren har alltjämt möjlighet att lägga in sitt veto – om det är ”för nationens bästa”. Politiska partier är fortsatt förbjudna.
– Den qatariska ledningen har begränsat möjligheterna till deltagande och därmed behållit kontrollen över den politiska debatten och dess utfall, säger forskaren Kristin Smith Diwan på Arab Gulf States Institute i ett uttalande till Reuters.
Ökat medialt fokus på Qatar – men främst på sportsidorna
Det ska inte sägas att valet gått obemärkt förbi i svenska medier. Däremot har rapporteringen såväl som diskussionerna varit sparsmakade. En anledning är att Sverige har ett begränsat antal utrikeskorrespondenter, samt att de journalister som har som uppdrag att bevaka Qatar ofta även förväntas rapportera om resten av Mellanöstern. Det innebär att det inte alltid är möjligt att ha reportrar på plats i händelsernas centrum. Att som läsare vända sig till mer lokala massmedier för information kan ofta vara gynnsamt – förutom när det gäller just stater där pressfriheten är låg. Faktum är att arabvärldens största nyhetskanal Al Jazeera ägs av just Al Thani-familjen.
– Kanalen är professionell och relevant på alla sätt, men man har ingen kritik mot det qatariska kungahuset, säger Dagens Nyheters Mellanösterkorrespondent Erik Ohlsson till Studio DN.
Avsaknad av objektiv journalistik är ett problem, särskilt i anslutning till politiska val. Det ska dock tilläggas att tack vare det stundande fotbollsmästerskapet har landet fått mer uppmärksamhet i såväl svenska som internationella medier på senare år. Att situationen i Qatar belyses alltmer kan leda till att omvärlden får upp ögonen för vad som pågår i landet.
Ett tydligt exempel på detta är den intensiva debatt som har blossat upp angående migrantarbetares arbetsvillkor i Qatar. I Sverige är dock diskussionen än så länge mestadels begränsad till sportsidorna, och handlar i de flesta fall om huruvida Svenska Fotbollförbundet borde bojkotta VM eller inte. Händelser som inte har en lika klar koppling till fotbollsmästerskapet får desto mindre utrymme i nyheterna.
Det är ännu för tidigt att avgöra vilka konsekvenser detta första val kan få för Qatar. Kanske är det ett första stapplande steg på vägen mot demokrati. Kanske har det endast som syfte att blidka västvärlden inför de kommande sportevenemangen. Oavsett hur utvecklingen ska te sig är Qatar ett land värt att hålla ögonen på i framtiden. Det återstår att se om mediernas intresse för landet kan hållas vid liv även efter VM.