Under början på Covid-19 pandemin avbokade globala modeföretag beställningar om många miljarder US dollar från producenter i Bangladesh. Tillsammans med globala lockdowns har många fabriksarbetare blivit av med sina arbeten och har svårt att klara av vardagen. ”Vår fabrik kämpar för att överleva”, säger Gabriel Adhikary, verkställande direktören för en mindre textilfabrik i Dhaka.
Gabriel Adhikary driver en mindre textilfabrik som i december 2019 hade 950 anställda. Idag är antalet 200 anställda till följd av pandemin.
– Vi förväntar oss en dramatisk minskning av beställningar när Europa nu går in en andra lockdown, berättar Adhikary.
I Bangladesh har 85 procent av textilarbetarna påverkats negativt under covid-19 pandemin och endast hälften av landets 4500 textilfabriker är i dagsläget i bruk, enligt Adhikary.
Adhikary berättar att de haft en minskning på 55 procent av sina beställningar och att han har spenderat många sömnlösa nätter på grund krisen. BGMEA, Bangladesh Garment Manufacturers and Exporters Association, har upprepade gånger varnat för de konsekvenser som väntar arbetare då globala modeföretag avbokar sina beställningar. Det rör sig om en summa på flera miljarder US dollar och ECCHR, European Center for Constitutional & Human Rights, lyfter att detta lett till massuppsägningar om runt en miljon arbetare.
Ojämlika förhållanden
Samtidigt som avbokade och inställda beställningar ödelägger arbetares möjlighet till att ställa mat på bordet, uppger Oxfam att en VD för ett av de fem största globala modeföretagen på fyra dagar tjänar vad en textilfabriksarbetare tjänar under hela sin livstid.
De stora modemärkena har mött kritik från bland annat Human Rights Watch och Workers Rights Consortium. De kallar deras agerande under pandemin som oetiskt, såväl ekonomiskt som moraliskt. Även om det finns kryphål i upprättade kontrakt, menar ECCHR att agerandet som vi fått ta del av i form av avbokade beställningar troligtvis går emot både FN:s och OECD:s principer för såväl handel mellan multinationella företag som mänskliga rättigheter. De krisstöd som sattes in av Bangladesh regering och EU, är inte något som Adhikarys fabrik fått nytta av.
– Många medelstora fabriker kunde inte få del av stödet och vi ser nu hur stora fabriker kommer att växa på bekostnad av de mindre. Denna problematik är även något som BGMEA pekar på, säger Adhikary.
Tidigare nämnda internationella organisationer menar också att krisen skapades långt innan pandemin. Några av världens mest profitabla globala modeföretag får sina varor producerade av arbetare som är beroende av sin minimilön och som har få andra valmöjligheter. Institute for multi-stakeholder initiative integrity, MSI Integrity, lyfter att frivillig social policy gång på gång misslyckas med att hålla dessa storföretag ansvariga. Covid-19 pandemin har belyst detta ytterligare då nära fyra miljoner arbetare utsatts för ökad osäkerhet och ekonomiska svårigheter.
En stor del av arbetskraften i Adhikarys textilfabrik är kvinnor, cirka 94 procent. Han berättar att de arbetar hårt för att hålla fabriken flytande och säger:
– Jag hoppas in i det sista att vi ska kunna resa sig ur denna kris för att åter kunna erbjuda jobb till våra anställda.
RMG, Ready Made Garments, utgör cirka 80 procent av Bangladesh totala export.
Efter Kina är Bangladesh världsledande inom RMG export.
Fyra miljoner människor arbetar inom RMG i Bangladesh, av dem är cirka 65 procent kvinnor med nu formella inkomstbringande tjänster.
Källa: Asian Development Bank
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se