Coronapandemin har slagit hårt mot alla, men nu väntas en annan typ av kris slå mot låg- och medelinkomstländer, en skuldkris av enorma proportioner som följd av pandemins effekter och belastning på deras redan sköra välfärdssystem. En potentiell lösning, enligt Internationella valutafonden IMF, är så kallade Special Drawing Rights.
Utsikterna för världsekonomin 2021 och framåt beskrevs nyligen av Kristalina Georgieva, verkställande direktör för den Internationella valutafonden (IMF), i ett samtal med den amerikanska tankesmedjan Council on Foreign Relations. Georgieva pekade på det dystra läget för låg- och medelinkomstländer, där pandemin i kombination med den krympande ekonomin har belastat dessa länders redan sköra ekonomier och tvingat dem att skuldsätta sig, antingen via IMF eller internationella borgenärer.
– I dagsläget står vi inför en vändpunkt, framtiden är både löftesrik och farofylld, säger Georgieva.
Hon säger att världen behöver göra sig redo för den skuldkris som väntas komma för tillväxt- och utvecklingsländer. Nu när återhämtningen i höginkomstländer tar fart och deras ekonomier börjat växa igen kan det föra med sig fördelar för låg- och medelinkomstländer, till exempel genom ökad handel.
En potentiell fara som kan utlösa skuldkrisen, enligt Georgieva, är att den starka återhämtningen kan väcka rädslor för att inflation ska växa, och denna rädsla kan leda till för hastiga beslut som att centralbankerna i höginkomstländerna höjer räntorna i ett försök att bromsa en påstådd ökande inflation. En sådan höjning av räntorna skulle leda till ekonomiska åtstramningar och enorma kapitalutflöden från låg- och medelinkomstländer till höginkomstländer.
Även om en skuldkris inte inträffar och kapitalflykten endast blir minimal förutspår IMF att utvecklingsländernas ekonomier, på grund av covid-19, i genomsnitt kommer att vara 4 procent mindre år 2024 än vad de var innan pandemin. I Latinamerika förväntas minskningen vara över 6 procent och i Asien (Kina exkluderat) 8 procent.
IMF föreslår även att låg- och medelinkomstländer skulle behöva spendera runt 200 miljarder över en femårsperiod för att bekämpa pandemin, och sedan 250 miljarder till för att minska fattigdom och komma ikapp de andra länderna.
Vad gör institutioner som IMF och Världsbanken för att stödja dessa länder i denna svåra tid? Utöver lån till dessa länder (vilket brukar vara IMF:s vanliga sätt att hjälpa dessa länder) har det inom det internationella samfundet diskuterats att utfärda 650 miljarder av så kallade Special Drawing Rights (SDR eller särskilda dragningsrätter på svenska).
Särskilda dragningsrätter
SDR är internationella valutareserver som skapas av IMF och som kan köpas och säljas som vanliga valutor. Användandet av SDR skulle enligt deras förespråkare som Georgieva till exempel bidra med nödvändig likviditet till drabbade länder och vara ett bra sätt att stödja deras ekonomier utan att öka deras skuldbördor. Men för att förslaget ska gå igenom behöver det godkännas av 85 procent av IMF:s guvernörsstyrelse, där varje medlemsland i IMF har en representant. USA har tidigare varit kritiska mot förslaget men den nya Biden-administrationen verkar överlag mer positivt inställd till förslaget då Janet Yellen, den nuvarande finansministern i USA, är en stark förespråkare av förslaget. Enligt Yellen skulle en tilldelning av nya SDR:
– Öka likviditeten för låginkomstländer för att underlätta deras välbehövliga insatser för hälsa och ekonomisk återhämtning.
En annan organisation som har skrivit mycket om SDR är Eurodad (European Network on Debt and Development), ett forskningsnätverk som arbetar med frågor om skuld, utvecklingsfinansiering och fattigdomsminskning. I en nyligen publicerad artikel betonar de vikten av att utfärda SDR men menar att summan är alltför liten för att verkligen göra någon skillnad för de fattigaste länderna.
I och med att världsekonomin har drabbats av några stora bakslag: Den globala fattigdomen har ökat för första gången på 20 år, det skapas allt mindre jobb och de få som finns skapas i en långsammare takt och den globala ojämlikheten är fortsatt hög och på uppgång – behövs det mer kraftiga åtgärder från IMF och G20-ländernas sida för att handskas med problemet.
250 civilsamhällesorganisationer runt hela världen uppmanar i ett brev IMF och G20 att stödja en större tilldelning av SDR, närmare 3 biljoner än IMF:s ursprungliga 650 miljarder, för att hjälpa länderna att återhämta sig från covid-19-krisen. Brevet avslutas med att de beklagar sig över bristen på internationell koordinering för att hantera krisen:
– En ny SDR-tilldelning skulle skicka en stark signal om en förnyad internationell samordning som sätter liv först. Vi efterfrågar ert ledarskap när det gäller att säkerställa att det internationella samfundet reser sig inför detta historiska ögonblick för att göra det som behövs.
Det återstår att se hur stor tilldelning av SDR som kommer att beslutas men IMF förväntar sig att godkännandet kommer att ske i augusti, vilket betyder att medlemsstaterna i IMF kommer att beviljas SDR först i augusti eller senare i september.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se