Tiotusentals flyktingar och migranter, främst från Haiti, har under den senaste månaden deporterats från USA och Mexiko. Många av dem har tvingats lämna länderna utan att få möjlighet att söka asyl. Flera människorättsorganisationer hävdar att detta både är diskriminerande, illegal behandling och något som bryter mot migranternas mänskliga rättigheter.
I mitten på september spreds filmer via sociala medier när amerikansk gränspolis slog med piskor mot migranter som försökte korsa Rio Grande – floden som utgör gränsen mellan USA och Mexiko på den östra sidan av kontinenten. För några veckor sedan började de båda gränsländerna deportera migranter via flyg och landsväg till diverse hem- och transitländer i Centralamerika och Karibien och specifikt till Haiti.
Medan USA sedan början på september har deporterat över 6 500 migranter till Haiti, har Mexiko nyligen påbörjat så kallade ’humanitära frivilliga resor’ till landet. Detta ifrågasätts nu av bland annat Human Rights Watch som ställer sig kritiska till huruvida dessa resor faktiskt är humanitära och frivilliga.
Haitier i debattens centrum
För att förstå situationen med haitiska migranter får vi backa bandet till den kraftiga jordbävningen som ägde rum för lite över tio år sedan. Naturkatastrofen lämnade ett land i ruiner och tiotusentals människor i ekonomiska svårigheter. Haiti har sedan dess haft svårt att komma på fötter och många har under årens lopp valt att migrera till olika länder i Syd- och Centralamerika.
I efterskalven av Covid-19 pandemin står återigen tiotusentals haitier utan möjlighet till försörjning i dessa länder och har i vågor vallfärdat norrut mot Mexiko och den amerikanska gränsen.
Den frilansande journalisten Åsa Welander är baserad i Mexico City och har under flera års tid bevakat regionen. Hon anser att även om situationen med haitier har blivit en medial nyhet är det viktigt att komma ihåg det generellt sätt alltid är mycket migranter på båda sidorna gränsen.
– Det är väldigt tydligt hur politik, ekonomi och händelser som naturkatastrofer påverkar flödet, även om det är konstant, av vilka grupper av migranter som rör sig vid en viss tidpunkt, säger hon.
Det var efter att drygt 14 000 haitier slog läger i och runt Ciudad Acuña och Rio Grande under september som beskedet om assisterade ’frivilliga’ resor till Haiti introducerades. Från USA:s håll legitimeras deporteringen under den Covid-19-relaterade policyn Title 42. Policyn ger USA rätten att utvisa människor som inte är amerikansk medborgare, permanent bosatt i USA eller har giltiga resehandlingar.
Mexiko, å andra sidan, har valt att skicka migranter till landets södra delar för att söka asyl eller assistera dem till sina hemländer under så kallade ’frivilliga’ former.
José Miguel Vivanco, verkställande direktör vid Human Rights Watch, pekar på att det politiska kaos, omfattande naturkatastrofer och säkerhetsrisker som råder på Haiti innebär att landet är inkapabelt att ta hand om återvändarna. Han är inte ensam om att reagera starkt mot de båda ländernas hantering av situationen.
Det amerikanska sändebudet i Haiti, diplomaten Daniel Foote, meddelade under september månad att han avgår till följd av det amerikanska beskedet att deportera migranterna till Haiti.
– Jag vill inte stå bakom USA:s inhumana och kontraproduktiva beslut om att deportera tusentals haitiska flyktingar och illegala migranter till Haiti, ett land som USA själva menar är oerhört farligt, deklarerade Daniel Foote i sitt avgångsbrev.
Diskriminerande migrationspolicys från Trumps mandatperiod lever kvar
Situationen med de haitiska migranterna har väckt liv i debatten om USA:s och Mexikos hantering av migranter och flera menar att den är högst diskriminerande. Detta eftersom majoriteten av de människor som har utvisats under Title 42 är migranter som ofta innebär att de tillhör en minoritetsbefolkning. Title 42 är en av flera migrationspolicys USA än idag tillämpar som introducerades av den förre presidenten Donald Trump. Detta faktum har inneburit att nuvarande president Joe Biden erhållit omfattande kritik för att fortsätta bedriva en ‘inhuman migrationspolitik’ – och något som många menar bryter mot hans vallöften.
I början på 2016 höll den dåvarande amerikanske presidentkandidaten Donald Trump ett tal som kom att bli ledorden, och till viss del verklighet, för amerikansk utrikes- och migrationspolitik åren framöver. Trump lovade då att en mur skulle byggas längst USA:s södra gräns – en mur som Mexiko skulle betala för. Några år senare är muren i stort sett verklighet längst stora delar av gränsen. Den efterföljande migrationspolitiken har enligt kritiker kännetecknats av misstroende, rasism och behandlades i stor utsträckning som en fråga om rikets säkerhet.
Åsa Welander menar att det under Trumps presidentperiod skedde många förändringar gällande den amerikanska migrationspolitiken, något många trodde skulle få ett slut när Biden tog makten. Istället lever flera skärpta och, enligt många, diskriminerande migrationspolicys kvar i desperata försök att hindra människor från att komma in i landet. Åsa Welander tycker att migranternas rättigheter ofta blir en fråga för frivilligorganisationer och människorättsförsvarare och inget som tar någon större plats på den politiska agendan.
– Varje gång länderna skärper kontrollerna för att stoppa migranter så innebär det i stort sett alltid att migranterna pressas till att ta farligare vägar och fler risker.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se