Regeringens nya Afrikastrategi kritiseras efter att målformuleringen om ”förbättrade förutsättningar för produktiva arbetstillfällen med anständiga arbetsvillkor, framför allt för kvinnor och ungdomar” tagits bort. Detta riskerar att få negativa konsekvenser, framförallt för den afrikanska kontinentens unga befolkning, berättar fackliga röster för tidningen Omvärlden.
I februari beslutade den svenska regeringen om en ny regional strategi för Sveriges utvecklingssamarbete med Afrika för perioden 2022–2026. Kort därefter rapporterade Sara Nkwe Assarsson i OmVärlden att Afrikastrategin mött bred kritik från fackliga aktörer. Utvecklingssamarbetet med Afrika omfattar stöd inom flera områden så som miljö och klimat, mänskliga rättigheter och ekonomisk integration. Målet med det svenska stödet är att stärka regionens möjligheter att möta gränsöverskridande utmaningar. Strategin omfattar totalt 4,67 miljarder kronor. Men en målformulering från den tidigare strategin om ”förbättrade förutsättningar för produktiva arbetstillfällen med anständiga arbetsvillkor, framför allt för kvinnor och ungdomar” saknas.
– Tyvärr måste vi konstatera att strategin är ett steg bakåt vad det gäller mycket viktiga frågor kring arbetsmarknaden. Särskilt de fackliga frågorna, inklusive rätten till anständiga arbetsvillkor, säger Lennart Reinius, till tidningen Omvärlden.
Union to Union har tidigare rapporterat om kränkningar av fackliga rättigheter i flera länder i Afrika. Exempelvis har anställda i Nigeria avskedats från stora multinationella företag, som Radison Blu och Volkswagen, på grund av att de strejkat för bättre arbetsvillkor. Osäkra arbetsvillkor och undersysselsättning är båda omfattande problem i Afrika och orsaker till fattigdom. Även om många afrikanska länder har haft stor ekonomisk tillväxt under senare år lever omkring hälften av människorna i Afrika söder om Sahara på 1,25 US dollar per dag eller mindre, vilken är FN:s gräns för absolut fattigdom. Dessutom måste många kvinnor och ungdomar försörja sig inom den informella ekonomin där de i regel har små möjligheter att kräva sina rättigheter.
Avsaknaden av målformuleringen kan försvåra arbetet för att skapa produktiva arbeten, säger Leif Isaksson, ombudsman på LO:s internationella enhet till Omvärlden. Framförallt för Afrikas unga växande befolkning där många under 25 år saknar möjlighet till arbete.
Att den svenska Afrikastrategin skulle vara bristande till följd av omformuleringen menar utrikesminister Ann Linde (S) inte stämmer. Regeringens prioriteringar kvarstår och man är medvetna om att behovet av produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor är en av Afrikas största utmaningar. Arbetet kommer dock att behöva ske på nationell nivå då det tidigare fokuset på regional nivå inte varit tillräckligt framgångsrikt.
– Tidigare arbetade vi inom den regionala Afrikastrategin, bland annat genom att finansiera stöd till att främja ungdomars sysselsättning och privatsektorutveckling. Utvärderingar visade att detta regionala upplägg gav ett för litet mervärde. För tillräckligt starkt resultat måste arbetet utgå från respektive land, säger Ann Linde (S), utrikesminister, i en kommentar till OmVärlden.