Utvinningen av mineralen kobolt och litium har ökat i samband med efterfrågan på elbilar. Flera företag är intresserade av att öppna gruvor i norra Sverige, något som riskerar att hota samers rätt till mark och kultur. Samtidigt utnyttjar multinationella gruvbolag barnarbete och kränker mänskliga rättigheter i Demokratiska Republiken Kongo, som är världens största exportör av kobolt.
Merparten av världsproduktionen av kobolt utvinns i Demokratiska republiken Kongo, i gruvor som drivs av utländska gruvbolag från exempelvis Kina. I gruvorna är det vanligt med barnarbete och kränkningar av mänskliga rättigheter. Barn så unga som sju år arbetar i vissa av gruvorna, enligt Amnestys rapporter. Utvecklingsmagasinet har tidigare rapporterat om att arbetare har begravts levande i gruvorna och att många saknar basal skyddsutrustning i deras arbete.
Den mediala debatten kring utvinningen av kobolt fokuserar i första hand på sociala frågor som barnarbete menar Clara My Lernborg, som är andra ambassadsekreterare i Kinshasa och tidigare doktorand i frågor om Corporate Social Responsibility (CSR) vid handelshögskolan i Stockholm. I andra hand har den mediala debatten fokuserat på miljöfrågor. Hon menar att det har motiverat batteritillverkare att bryta kobolt i Sverige istället och att återvinna kobolt från batterier och katalysatorer, men under hållbara förhållanden.
Svenska mineraler skulle inte uppfylla efterfrågan trots uppfyllda miljökrav
I Skellefteå bygger Northvolt en fabrik som kommer att lagra energi och tillverka batterier som kan användas i elbilar. Fabriken kommer att bli en av Europas största fabriker och ge många arbetstillfällen, men batterierna kräver också litium. Mineralen litium finns bland annat i Kongo och i den så kallade “litumtriangeln” i Chile, Argentina och Bolivia. Efterfrågan på litium och andra mineraler som kobolt har ökat i samband med den ökande elbilsförsäljningen. Kongo står för nästan 60 procent av världens produktion av kobolt, men kobolt har även hittats på olika platser i Sverige – i Venafältet i Bergslagen och Kiskamavaara i Kiruna.
– I nuläget finns det inte någon kommersiell utvinning av kobolt i Sverige, berättar Clara My Lernborg.
Gruvbolaget Beowulfs Mining planerar att utvinna kobolt, litium och grafit utanför Jokkmokk, men de kommer i så fall dela plats med renbetesmarker och stoppa traditionell renskötsel. Och Mineralutvinningen i Sápmi – i den övre halvan av Norrbotten – har oroat samer eftersom det sker på marker som innehåller stora miljö-, natur- och kulturvärlden.
Affärsjuristen Camilla Wiklund, som har arbetat med samers rättigheter i drygt 20 år och företrätt samebyar, säger att hon har respekt för att man fokuserar på miljöfrågor utomlands, men menar att man måste titta på miljöförstöringen i Sverige också.
– I södra Sverige har man varit negativt inställd till vindkraft, men positivt inställt till att ha det i Norrland eftersom det finns gott om plats och att det inte skulle påverka oss så mycket, säger hon.
“Politiker och statliga bolag har ansvaret att inkludera alla aspekter”
Camilla Wikland menar att det finns en stark argumentation för att man ska agera för miljön, men att företag saknar förståelse för att renmarker redan är svårt exploaterade. Om man öppnar en gruva i ett område så påverkas en störningszon på cirka en mil.
– Internationella företag är lite bättre på att ta hänsyn till minoriteters och mänskliga rättigheter än svenska statliga företag. Staten borde egentligen vara bäst men de har fått kritik av FN-konventionen från att inte respektera samers rättigheter, säger Camilla Wikland.
Sametinget har också lyft fram vikten av att kräva gruvskatt och ge vinstutdelning till lokalbefolkningen och lokalsamhället eftersom det annars skulle locka exploateringen av markerna och kunna utnyttja mineralerna billigt. De är rädda för vad som kommer att hända när gruvarbetet upphör på grund och om företagen då kommer att städa upp efter sig. FN:s specialrapportör för urfolksrättigheter har slagit fast att ingrepp i urfolks egendomsrätt till land som enbart tjänar privata vinstintressen sällan utgör ett legitimt samhälleligt intresse.
– Om urbefolkningen ska gå framför barnarbete i Kongo är svårt att svara på, men man får inte glömma att argumentera för samers rättigheter. Politiker och statliga bolag har ansvaret att inkludera alla aspekter, eller vara ärliga och säga att de exkluderar urbefolkningen, säger Camilla Wikland.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se