Suveränitetsprincipen är en av de enklaste och mest grundläggande överenskommelserna i internationella relationer: varje stat har självbestämmanderätt inom sitt eget territorium. Därför har ingen stat rätt att intervenera – alltså ingripa – i andra stater. Det finns dock flera undantagsregler, fastslagna av FN, som rättfärdigar intervention vid särskilda tillfällen. Ofta motiveras dessa undantag av någon form av humanitär anledning, till exempel för att skydda ett nationellt folk när den egna staten bedömts misslyckats med detta. Och även fast dessa principer för legitim intervention skapar en bild av ett betryggande skyddsnät är de inte enbart moraliska förpliktelser av det internationella samhället. Inte heller gäller de universellt utan används selektivt utifrån dominerande intressen i västvärlden, som när ingen assistans har givits till Palestina, trots att intervenering är rättfärdigat vid assistans till folkligt initierade utbrytningsprocesser. Att Palestina inte erkänns som stat av de nordamerikanska och de flesta västeuropeiska staterna skapar ett samband som inte går att ignorera. Samtidigt har USA:s illegitima interventioner i Afghanistan under tidigt 2000-tal accepterats utan större konsekvenser. Detta selektiva användande visar att interventionsprinciperna har en inneboende och ojämn maktfördelning där västvärlden har lyckats skapa kryphål i suveränitetsprincipen som återinrättar den rådande världsordningen och således den västerländska dominansen.
Ännu tydligare illustreras denna maktdimension i motsatta situationer: medan USA:s interventioner i Afghanistan godtogs (dock med viss kritik) skulle vice versa aldrig kunna förekomma utan uppfattningen om att suveränitetsprincipen hade kränkts och med enorma påföljder. De mycket subjektivt formulerade och använda principerna för legitim intervention tjänar inte ett större globalt intresse. De används snarare som verktyg för att rättfärdiga västvärldens kränkningar av suveränitetsprincipen. Interventionsprinciper blir därför förklädd västerländsk dominans – något som måste uppmärksammas och aldrig låtas passera utan en kritisk granskning
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se