Tidigare i år presenterade regeringen förändringarna som ska göras i biståndspolitiken – och en central del är att arbeta närmre med handel och bistånd. Detta fokus har väckt starka reaktioner, inte minst inom civilsamhället.
– Man kan inte tro att det kommer finnas en marknadsekonomisk modell som sömlöst går att applicera på utvecklingssamarbete, säger Louise Lindfors, generalsekreterare på Afrikagrupperna.
Vid årsskiftet presenterade regeringen sin reformagenda, som är framtagen för att säkerställa att svenskt bistånd är “fokuserat, relevant, effektivt och transparent”. En del av detta innebär enligt regeringen att upprätta synergier mellan handel och bistånd. Genom ett aktivt handelsutbyte, svenska investeringar och en fungerande marknadsekonomi menar regeringen att man ska bedriva ett mer långsiktigt arbete för ökat välstånd i låginkomstländer. Frågan hur detta kommer att se ut i praktiken diskuterades återkommande under Almedalsveckan.
Johan Forssell (M): “Handel har möjligheten att bygga välstånd”
Sveriges bistånds- och utrikeshandelsminister, Johan Forssell (M), var på plats i Almedalen och i en intervju med FUF menar han att det tidigare har rått en förlegad separation mellan bistånd och handel. Medan bistånd kan utgöra en del av fattigdomsbekämpningen har handel möjlighet att bygga välstånd – vilket måste vara målet med arbetet som bedrivs under biståndets paroll, enligt Johan Forssell.
– Vart jag än kommer någonstans i världen så säger företrädare för regeringar ungefär att “bistånd är bra men vad vi framförallt vill ha är investeringar. Vi vill ha fler riktiga jobb i vårt land så vi kan skapa vår egen framtid”, säger han.
I en intervju med Dagens Industri berättar Johan Forssell hur satsningen på handel och bistånd innebär en historisk modernisering av svensk biståndspolitik. Nu ska svenska företags varor och kompetens bli föremål för export och ett sätt att bidra till tillväxt i mottagarländerna – vilket han menar markerar ett skifte från ett bistånd som bara har gått ut på att ge.
“Har arbetat länge med närmandet mellan handel och bistånd”
Trots att synergier mellan handel och bistånd till stor del har fått fronta regeringens plan för ett reformerat och mer effektivt bistånd, menar andra att detta inte är helt nytt inom utvecklingssamarbeten – varken i Sverige eller utomlands. Detta lyfte bland annat Christina Hartler, chef för enheten för tematiskt stöd på Sida, Under ett seminarium anordnat av Kommerskollegium och Sida under Almedalsveckan. Hon påtalade att båda arrangörer har arbetat länge med närmandet mellan handel och bistånd – exempelvis med handelsrelaterade insatser i Afrika, utbildning i handelspolitik och på EU-nivå med det afrikanska frihandelsavtalet.
Även Lennart Wohlgemuth, biståndsexpert och styrelseledamot i FUF, menar att handeln både har en historisk och nutida del i biståndspolitiken. Han menar att det i sak inte är något problem med att skapa synergier mellan handel och bistånd, men att fokus bör vara på att vara förankrade i mottagarländerna och deras intressen – oavsett om finansieringen är privat eller offentlig, genom regelrätt bistånd eller handel.
– Därför behövs svensk kompetensutveckling och folkbildning på området, vilket kompromissas när reformeringen även innefattar minskade anslag till forskning inom utvecklingsfrågor, säger Lennart Wohlgemuth.
“Civilsamhället behöver en plats vid bordet i diskussionerna om utvecklingssamarbeten”
Nyligen gick 104 biståndsorganisationer samman för ett skriftligt upprop riktat till Johan Forssell. Organisationerna efterfrågade bland annat en skriftlig formulering av hur regeringens arbete med biståndsreformen ska se ut framöver, däribland hur regeringen vill säkerställa att den handel som bedrivs är gynnsam för lokalt företagande i låginkomstländer. Organisationerna lyfte även att de positiva effekter som kan uppnås av handel med låginkomstländer sällan når de allra fattigaste i länderna.
En av organisationerna som har skrivit under uppropet är Afrikagrupperna. Louise Lindfors, Afrikagruppernas generalsekreterare, och flera andra civilsamhällesorganisationer är oroliga för att biståndet ska bli som en undergrupp i handelsfrågorna. Trots att det finns positiva exempel finns det även fall där handelsfrämjande modeller har lett till att viktiga värden kopplade till mänskliga rättigheter och civilsamhället har gått förlorade, menar Louise Lindfors. Hon understryker också att utvecklingssamarbete är en investering som sker på längre sikt, och att avkastningen inte alltid kommer i form av pengar.
– Om du satsar på småskaliga jordbrukares oberoende genom en civilsamhällesorganisation i södra Afrika så får du massa värden. Du bygger hållbarhet, resiliens i samhället och motståndskraft mot klimatkatastrofer – men det finns ingen affärsaspekt i det hela. Tvärtom kanske det handlar om att stärka lokala aktörer för att inte behöva köpa saker av större företag, säger Louise Lindfors.
Hon ger ett exempel från en lokal gruva i Moçambique där ett multinationellt företag har kommit in och köpt gasfyndigheter, vilket har slagit sönder den lokala infrastrukturen. Detta har i sin tur genererat att 750 000 människor är på flykt från området. I detta fall fanns ingen synergi mellan bistånd och handel. För att dämpa den typen av negativa konsekvenser så krävs det att civilsamhället är delaktiga och kan förvalta lokala viljor kring investeringar och projekt som är mest relevant för befolkningen.
– Man kan inte tro att det kommer finnas en marknadsekonomisk modell som sömlöst går att applicera på utvecklingssamarbete, säger Louise Lindfors.
Vad skulle du råda regeringen att ha i åtanke under utformningen av reformagendan?
– Vikten av att inte glömma civilsamhället i sin egen rätt. Man kommer inte upprätta de eftersökta synergierna och därigenom potentiellt tjäna mer pengar utan civilsamhällets insikter. Däremot kommer du kanske fatta bättre handelspolitiska beslut eftersom den sfären är beroende av civilsamhällets kunskap, säger hon.
OECD-DAC:s syn på handel och bistånd
OECD:s kommitté för bistånd, Devolopment Assistance Committee (DAC), har riktlinjer och kriterier för vad som räknas som utvecklingsbistånd. Fattigdomsbekämpning måste vara det huvudsakliga syftet när handel och bistånd förenas. Gynnas inte en stor del av de mest ekonomiskt och socialt utsatta grupperna kan det ifrågasättas om handel kan uppfylla biståndets syfte.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se