Historiska feministiska segrar som tagit generationer att uppnå riskerar att gå förlorade. Utrymmet för civilsamhället, och i synnerhet kvinnorörelsen, att organisera sig och kräva sina rättigheter riskerar att krympa – även i demokratier som Sverige. FUF-bladet möter påverkans- och policyrådgivare Charlotte Pruth på Kvinna till Kvinna för att diskutera förutsättningarna för makt för den globala kvinnorörelsen.
Inte sällan hörs ropen skandera ”halva makten, hela lönen” från 8 mars-demonstrationer hemma i Sverige. Frågan om kvinnors makt och ställning i samhället har ännu inte funnit ett jämställt svar från makthavare i det som anses vara ett av världens mest jämställda länder. Charlotte Pruth beskriver en utbredd kraft och vilja att gå samman för att förändra situationen i alla de länder där Kvinna till Kvinna jobbar. Samtidigt poängterar hon de svåra förutsättningarna för organisering globalt.
– Utgångspunkten är att det går framåt för kvinnors rättigheter och organisering. Kapaciteten och uthålligheten hos kvinnorörelsen stärks och lagstiftning går framåt. Men samtidigt ser vi hur finansiering för jämställdhet i allt mindre grad går till lokala nationella kvinnoorganisationer. I ett läge när lokala kvinnorättsorganisationer är underfinansierade och samtidigt möter ett krympande utrymme blir situationen sårbar, säger Charlotte Pruth.
Kvinna till Kvinnas rapport visar att det krympande utrymmet för civilsamhällets organisationer är en global trend och slår extra hårt mot kvinnorörelsen. De faktorer som tros ligga bakom detta är ökad nationalism och traditionella värderingar, religiös fundamentalism, terrorismbekämpning och rädslan för politiska förändringar. Charlotte Pruth förklarar:
– I länder inom EU är det framförallt nationalismen och en ökad nationalistisk retorik och politik som ligger bakom. I konfliktdrabbade länder lyfter kvinnoaktivister oftare starka patriarkala strukturer, en religiös fundamentalism och traditionella värderingar. De slår ju ofta på ungefär samma sätt – för att begränsa kvinnans rörlighet i yrkeslivet men också i civilsamhället. När vi gjorde rapporten såg vi att det finns skillnader, men de är mindre än vi trodde. När nationalistiska rörelser växer så är en naturlig del att begränsa kvinnans rörelsefrihet och man använder kvinnans könsidentitet som ett sätt att slå mot henne. Därför har vi nu lanserat ett upprop, #kvinnorsval, för att uppmana den kommande statsministern att ta ställning mot all form av nationalism efter valet i september.
Det krympande utrymmet handlar oftast om en konfliktfylld relation mellan stat och civilsamhälle. Starka demokratier utgår ifrån folkets vilja och således karaktäriseras relationen av ett ömsesidigt beroende och samarbete. Något som kommit att bli allt vanligare i mindre demokratiska kontexter är att relationen istället är manipulativ: utöver exkluderingsmetoder, manipulerar den resursstarka parten den andra parten att acceptera dennes strategier och tillvägagångssätt. I många fall knyts organisationer som förväntas representera civilsamhället till makten och förlorar därmed sin neutralitet och sin förmåga att kritisera den styrande regimen.
– I Irak har de gått ut från regeringen sida med en lista över flera hundra organisationer som de vill ta bort registreringar för. Regeringen har också sagt att de i mycket större uträckning vill ha kontroll över internationell finansiering för att kunna distribuera till organisationer. De har också knutit en av de större kvinnorättsorganisationerna i Irak närmre till regeringen. Det kan vara ett bra tecken att man samarbetar närmre civilsamhället, men det gör också att den organisationens kritiska röst tystnar och det blir ytterligare splittring i civilsamhället, säger Pruth.
Än har inte kvinnor halva makten – varken i Sverige, EU eller konfliktdrabbade länder. I rapporten vittnar 123 röster från olika delar av världen om både det krympande utrymmet för kvinnor att åtnjuta makt, men också en aktiv kamp för ökad jämställdhet – trots fasansfulla konsekvenser med fara för livet. Utan det civila rummet för organisering har kvinnorörelsen inga eller få arenor att föra kampen för kvinnors rättigheter, menar Pruth:
– Kvinnorörelsen måste driva på jämställdhetsfrågor för att de ska uppmärksammas, det ligger i den patriarkala strukturen att dessa frågor lyfts först när kvinnorörelsen lyfter dem. Vi vet ju, och det säger också forskningen, att en stark feministisk kvinnorörelse är den enskilt viktigaste faktorn att det går framåt för kvinnors rättigheter. Charlotte Pruth avslutar samtalet med hur vi kan bemöta att de förtryckande staternas metoder har blivit mer strategiska och sofistikerade, exempelvis som lobbyister på FN-nivå. Flera länder har tillsammans drivit igenom FN-resolutioner som syftar till att stärka familjen som institution och tolka mänskliga rättigheter på basis av traditionella värderingar.
– Det är viktigt att kvinnoorganisationer och kvinnorättsaktivister från olika länder träffas för då ser de hur likartade deras situationer är. På samma sätt som regeringar kopierar repressiva lagstiftningar av varandra så måste också kvinnorörelsen och civilsamhället lära sig strategier av varandra och mobilisera regionalt eller internationellt.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se