Varje år anordnar Internationellt Centrum för Lokal Demokrati (ICLD) ett ledarskapsprogram för kvinnor med lokalpolitisk maktposition i låg- och medelinkomstländer. Syftet är att stärka kvinnorna i sin ledarroll för att bidra till utvecklingen av lokal demokrati. Utvecklingsmagasinet har intervjuat Anne Scheffer Leander, ansvarig för programmet, om hur främjande av lokal demokrati egentligen fungerar i praktiken.
Om någon timme ska Anne Scheffer Leander flyga hem till Sverige. Bakom henne ligger två veckors intensivt fältarbete i Rwanda och Tanzania. Först avslutades ledarskapsprogrammet för kvinnor i Kigali. Därefter har hon gjort besök i två tanzaniska kommuner.
– Just nu är jag uppfylld och ganska trött av alla intryck, samtal och utmaningar som deltagarna har i sina kommuner, men också stärkt att det vi arbetar med bidrar till förändring, inleder hon.
Ledarskapsprogrammet arrangeras av Internationellt Centrum för Lokal Demokrati (ICLD), en svensk ideell organisation som främjar lokal demokratiutveckling. Tillsammans med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) genomför ICLD ett ledarskapsprogram för kvinnliga lokalpolitiker världen över, som Anne Scheffer Leander ansvarar för. Programmet löper över ett år. Det innefattar workshops, seminarier och ett två veckor långt studiebesök i Sverige där deltagarna får möta sina svenska motsvarigheter. Målet är att kvinnliga politiker på lokal nivå ska få bättre kunskap och verktyg att leda sina samhällen och på så sätt bidra till utvecklingen av lokal demokrati.
Men hur fungerar egentligen främjande av lokal demokrati i praktiken?
– När man tänker på lokal demokrati tänker man kanske bara på politiker, säger Anne Scheffer Leander och fortsätter:
– Men lokal demokrati är det våra invånare möts av – får vi en jämställd och rättvis service i vardagen i våra kommuner? Har vi möjlighet att delta i hur den servicen utformas, och är det transparant hur besluten fattas? Vet vi vem som är ansvarig för de besluten?
Vad är då skillnaderna mellan lokal demokrati i till exempel Stockholms stad och en kommun i norra Tanzania?
Det är en svår fråga, tycker hon. Resurserna är uppenbart olika, men även synen på jämställdhet och korruption. Den är djupt befäst i de samhälleliga strukturerna, vilket gör den mer svårnavigerad, upplever Anne Scheffer Leander.
– Det fyller mig både med förtvivlan och en outsinlig känsla av nödvändig kraft att arbeta för ett mer jämställt samhälle, säger hon.
– Och det är precis därför vi arbetar med att stärka de här kvinnorna i sitt ledarskap och bidra till utveckling av lokal demokrati.
Kvinnliga politiska ledare från Rwanda och Ukraina
Normer i största allmänhet utgör en stor skillnad för den lokala demokratin på olika håll i världen. Anne Scheffer Leanders erfarenhet är framför allt att det patriarkala systemet är snårigare i Tanzania och Rwanda jämfört med den svenska diskursen.
– Även fast Rwanda har ett av världens bästa deltagande för kvinnor i politiska institutioner på nationell nivå har de samtidigt ett väldigt patriarkalt system, där män i princip inte deltar i hushållsarbetet och våld mot kvinnor i hemmet är vanligt, berättar hon.
Förra året deltog den rwandiska kvinnan Lorette Mushimiyimana i ledarskapsprogrammet. Hon har startat konceptet Women Leader Nursery Clubs, som nu finns i 47 skolor i hennes distrikt. Genom skolklubbarna kan flickor och unga kvinnor utveckla sina ledarskapsfärdigheter, för att rustas för en framtida ledarroll.
– De kom och besökte oss en dag under utbildningen, berättar Anne Scheffer Leander och fortsätter med ett stort leende:
– Sju av tjejerna stod på ena sidan och åtta på andra sidan och de debatterade mot varandra om jämställdhet och kvinnors egenmakt. Det var grymt att se.
Även tre kvinnliga lokalpolitiker från Ukraina deltog i programmet. För dem har livet förändrats drastiskt. Men kvinnliga ledare är de fortfarande, i allra högsta grad.
– Mitt i ett brinnande krig kämpar de för att ta hand om alla personer som är på flykt och integrera dem i sitt samhälle, säger Anne Scheffer Leander.
Att tro på samtalets kraft
Flera av länderna som ICLD arbetar i är inte fullskaliga demokratier, berättar Anne Scheffer Leander. Däribland Rwanda, där ledarskapsprogrammet för kvinnor just avslutades.
– Då är det ju ännu viktigare att vi fortsätter att jobba med lokal demokrati. Vad ska vi annars göra, ska vi ge upp?, frågar hon.
Dessutom arbetar ICLD bara med lokalpolitiker som verkligen tror på de demokratiska kärnvärdena, menar hon.
Men frågan kvarstår – fungerar verkligen demokratifrämjande? För även om kvinnor tillskansar sig beslutsfattande positioner både i politik och i näringsliv, så är det ingen garanti för faktiskt inflytande, påpekar Anne Scheffer Leander.
– Det är en sak att finnas där, men man måste också kunna hantera sin position och ta plats och göra sin röst hörd, säger hon.
För att utvärdera effekten av ledarskapsprogrammet följer ICLD dels upp deltagarna och deras kommuner kontinuerligt under programmets gång, dels efter ett år. Långsiktiga normförändringar däremot är svårare att mäta, men Anne Scheffer Leander tror på samtalets kraft.
– Det måste man ju bara tro på, att alla samtal som vi alla är delaktiga i utvecklar oss och ger oss mer kunskap – varje litet samtal som man har.
Visst finns det bakåtsträvare överallt, poängterar hon, men för henne finns det en sak som alltid väger upp.
– Alla de gånger jag ser att det händer nånting i rummet. Då kan jag verkligen inte säga att jag tvivlar på om det är värt det, avslutar hon.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se