Fattigdom, korruption och stora ekonomiska inkomstklyftor – det är inte bara chockhöjningen av bensinpriserna i Kazakstan som har triggat ett våldsamt upplopp i landet. Och även fast denna typ av uppror kan vara ett startskott för demokratisering, så kan även den försvagade demokratin i världen bli ett hinder för startskottet, berättar Ashok Swain, professor i fred och konflikt vid Uppsala Universitet.
Trots det faktum att Kazakstan har varit känt som ett av få stabila länder i Centralasien så är det inte helt oväntat att de senaste veckornas protester har skett. Enligt New York Times så leder 70 procent av alla auktoritära regimskiften till en kollaps av den sittande regeringen.
Även fast Kazakstan inte är inne i ett regimskifte just nu så är det bara tre år sedan presidenten Kassym-Jomart Tokajev tog över efter Nursultan Nazarbayev, som hade varit president i nästan 30 år. Regeringar brukar kollapsa i genomsnitt fem år efter regimskiften, enligt NYT.
Folket blir starkare när regimen är svagare
Regimskiften kan sätta auktoritära ledare i en svag position, framför allt när den politiska eliten i landet inte står enad, förklarar Ashok Swain, professor i fred och konflikt vid Uppsala universitet. Sådana konflikter har bevittnats i Kazakstans regering och elit, framför allt mellan den nuvarande och den före detta presidenten och deras respektive medarbetare. Kassym-Jomart Tokajev, Kazakstans nuvarande president, har bland annat avsatt landets förra president, Nursultan Nazarbayev, som ledare för landets säkerhetsråd, och själv tagit över positionen.
– Den förra och nuvarande presidenten i Kazakstan står just nu splittrade, och det verkar finnas skiljaktigheter mellan dem och andra eliter, vilket gör att protester som kommer från folket blir mer kraftfulla, berättar Ashok Swain.
Denna splittring och konflikter bland den politiska eliten kan ofta leda till en oro bland folket och en bild av regeringen som svagare. En svagare regering kan oftast inte motsätta sig protester lika framgångsrikt som en enad regering, vilket får folket att tro att chansen till framgång är större, berättar Ashok Swain.
– Om protesterna anses vara legitima, vilket de anses vara av det kazakiska folket, skapar det uppfattningen att det finns en anledning till att kämpa – och att det finns en möjlighet att avsätta regimen.
Det globala, demokratiska bakslaget
Men även fast denna typ av uppror kan vara ett steg i en demokratisk riktning, som i Tunisien eller Egypten under den arabiska våren, så möter demokratin just nu flera motgångar i världen, berättar Ashok Swain. Globalt så har demokratin avtagit de senaste 15 åren, där friheten minskar globalt och multilateralt samarbete har försvagats. Till och med USA, som har varit en ledare av den fria världen, klassas nu enligt Freedom House som ett land med svaga demokratiska institutioner.
– Även fast USA tidigare har setts som en ledare för den fria världen så har kvaliteten av deras egen demokrati ifrågasatts. Joe Biden har mycket att jobba på där hemma innan han kan predika för andra om vad som är rätt och fel, säger Ashok Swain.
Detta har gett auktoritära ledare möjlighet till att mobilisera och legitimera sig, vilket vi även har bevittnat i Kazakstan, förklarar Ashok Swain. Detta blev uppenbart då den enda internationella interventionen som har ägt rum i Kazakstan kom från Rysslands håll, vars syfte har varit att stoppa demokratiseringen, något som även Xi Jinping uttryckt stöd till.
– Dom ges en möjlighet till att sköta sin politik för sig själva, och på grund av det så har de lyckats stoppa protesterna i Kazakstan, säger Ashok Swain.
Hade demonstrationerna skett för 30 år sedan i en tid där demokratin var på frammarsch så hade protesterna i Kazakstan förmodligen haft större framgångar och auktoritära ledare mindre inflytande, förklarar Ashok Swain.
– Saker hade sett annorlunda ut om den fria världen i det globala samhället hade enat sig och stått upp för demokratin, men detta har inte skett från deras sida.
En oviss framtid för det kazakiska folket
Även om det har blivit vanligare att regimskiften leder till kollaps för auktoritära regimer, så är det svårt att veta om protesterna i Kazakstan blir startskottet på en demokratisering, eller början på ett ännu hårdare järngrepp om det kazakiska folket, enligt Ashok Swain.
Men protesterna i landet visar hur det ibland bara krävs att en liten gnista tänds för att bägaren ska rinna över – en gnista som också tändes när Mohammed Bouazizi tände eld på sig själv i Tunisien 2010 och den Arabiska våren drog igång. I detta fall tändes gnistan när bensinpriserna chockhöjdes. Den där gnistan kommer förbli ett hot mot auktoritära ledare för all framtid – och den är oftast svår att förutspå.
– Alla typer av protester behöver den där gnistan. Vi ser alltid att en gnista tänds som leder till protester och vi vet aldrig när den kan komma. Men när gnistan tänds, och folket ger sig ut på gatorna och protesterar – då kan det bli farligt för dessa ledare, säger Ashok Swain.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se
