Pandemin har varit förödande för många barn på den afrikanska kontinenten. Barn har förlorat värdefull utbildning och våld i hemmet har ökat till följd av stängda skolor. Utvecklingsmagasinet har intervjuat Elin Axelgren, internationell programansvarig på SOS Barnbyar, för att höra hur arbetet går ett år in i pandemin.
Från ett kontor i centrala Stockholm arbetar Elin Axelgren och hennes kollegor världen över för allas barns rätt till en trygg uppväxt. Axelgren är Child Safeguarding Focal Person och koordinerar SOS Barnbyar Sveriges arbete med skydd av barn i regionerna östra och södra Afrika.
Målet är att skydda barn mot alla typer av risker, likt en förälders ansvar gentemot sitt barn. Arbetet utomlands har emellertid varit särskilt utmanande på grund av den rådande pandemin och SOS Barnbyar har tvingats hitta nya lösningar.
– Vi har ändrat vårt arbetssätt till att förlägga allt mer arbete online. Pandemin har gjort det svårare för organisationen att stötta familjer på plats då resor har varit svårare, samtidigt som familjers behov för stöd har ökat. Stöd har skett digitalt i de fall det gått och vi har samarbetet med lokala aktörer som finns närmare familjen, säger Axelgren.
Oro över smittspridning
När coronaviruset på allvar började svepa över världen växte oron för en okontrollerad spridning i Afrika. Särskilt på grund av de redan bristande resurserna när det gäller sjukvård och rent vatten.
– Jag tänkte ”nej, herre gud, vad händer när smittan sprider sig över afrikanska kontinenten”. Men sedan har vi ju tack och lov sett att smittan inte fått samma spridning i många delar av Afrika som prognoserna befarade, säger Axelgren.
Många länder i Afrika har tidigare blivit hyllad för sin hantering av pandemin genom lock-downs, utegångsförbud, reseförbud och skolstängningar. Men för många människor och samhällen har detta varit direkt förödande.
Ökat våld i hemmet
Stängda skolor har inte bara betytt att barn förlorat värdefull utbildning, men också utsatt barn för ökade risker att fara illa. Till följd av restriktioner och omdirigerade resurser har utvecklingen stannat av och backat i många områden. Axelgren förklarar att ökad frustration i samhället ofta leder till ökat våld mot kvinnor och barn, vilket är vad vi kan se till följd av pandemin på en del platser i Afrika.
– Det har helt klart påverkat barn negativt att skolor varit stängda eftersom utbildning ofta uteblivit då onlineundervisning inte varit ett tillgängligt alternativ överallt. Dessutom har föräldrar tvingats välja mellan att lämna barn utan tillsyn under dagarna eller att inte arbeta, berättar Axelgren.
Nya risker
Stora insatser görs för att minska det digitala glappet som blivit ännu tydligare under pandemin. Axelgren menar att dessa insatser innebär en positiv utveckling eftersom fler barn och vuxna kommer att få tillgång till internet inom de närmsta åren.
– Men då är det viktigt att samhället hänger med och informerar barn såväl som vuxna om de risker som finns på nätet för barn. I synnerhet vad det gäller sexuella övergrepp, grooming, prostitution, mobbning, sexuell utpressning och så vidare.
Innovation fungerar
Även om pandemin har försvårat arbetet för SOS Barnbyar är Axelgren positiv till framtiden. Efter ett år med allt mer arbete online genom videomöten och digitala konferenser ser organisationen flera goda resultat, berättar hon. Blant annat lyckades ett utbildningstillfälle förra sommaren samla många människor från hela världen för att lära ut metoder för psykosocialt stöd, utan att lägga vare sig tid eller pengar på resa.
– Pandemin har ju verkligen skyndat på en process som legat och grott länge. Det vill säga att ersätta ickenödvändiga resor med möten online och därmed spara på både våra och Moder jords ändliga resurser.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se