Idag är det på dagen 25 år sedan Barnkonvention antogs av FN:s generalförsamling. Men trots många och stora framsteg återstår fortfarande mycket arbete – inte minst i utvecklingssamarbetet. Sverige har alla möjligheter att återta ledartröjan vad gäller det globala barnrättsarbetet – men det räcker inte med ord. En av de stora utmaningarna är att se till att barnrättsperspektivet inte faller bort från Post-2015 agendan, skriver fem svenska barnrättsorganisationer.
Mycket har hänt sedan Barnkonventionen antogs för 25 år sedan; allt fler barn går i skolan samtidigt som det skadliga barnarbetet mer än halverats. Andelen barn som lider av undernäring har minskat drastiskt. Barnadödligheten likaså.
Men trots den positiva utvecklingen återstår stora utmaningar. Ungefär hälften av alla dem som lever i extrem fattigdom är barn. Varje år utsätts över en miljard barn runt om i världen för allvarliga kränkningar och otrygghet och över 200 miljoner flickor och pojkar faller årligen offer för sexuella övergrepp.
Dessutom ser vi nu en risk att några av de allra viktigaste barnrättsfrågorna, som vi tydligt ställt oss bakom i Barnkonventionen – barns rätt till frihet från våld och frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa – riskerar att falla bort ur Post-2015 agendan. Detta eftersom vissa medlemsländer varken vill prioritera eller låta sig mätas utifrån dessa frågor.
Sammantaget visar detta att Barnkonvention inte getts tillräcklig politisk tyngd, trots att nästan alla världens länder har ratificerat den. Arbetet med att sätta barns rättigheter på agendan och göra allt som står i vår makt för att Barnkonventionen också efterlevs är med andra ord långt ifrån slutfört.
Forskning visar att brott mot barns rättigheter får svåra och långtgående konsekvenser – både för barnen som drabbas och samhället i stort. En aktuell studie, genomförd av ODI (Overseas Development Institute) på uppdrag av Barnfonden, visar exempelvis att de kostnader som våld mot barn leder till kan uppgå till så mycket som 50 000 miljarder kronor. Det motsvarar åtta procent av världens BNP eller nästan 60 gånger den svenska regeringens föreslagna statsbudget för nästa år. På motsvarande sätt visar studien att investeringar i barn är det som ger störst utväxling i den långsiktiga fattigdomsbekämpningen.
Att ge prioritet åt barnrättsfrågor i det svenska utvecklingssamarbetet borde därför vara en självklarhet. Vi välkomnar att den nya regeringen – vid ett flertal tillfällen – valt att lyfta barns rättigheter inte minst i budgetpropositionen för 2015. Detta är ett erkännande som vi är glada över, inte minst då det kan göra stor skillnad för miljontals barn och unga världen över. Vi utgår dessutom från att det faktum att Sverige nu väljer att göra Barnkonventionen till lag också innebär att barnrättsperspektivet kommer att stärkas inom samtliga politikområden.
Det behövs!
Sverige har ett internationellt gott rykte som främjare av barns rättigheter; vi var ett av de första länderna att ratificera Barnkonventionen och dessutom det första landet i världen som lagstiftade mot barnaga. Under senare år har dock frågorna varit nedprioriterade. Trots att Barnkonventionen hunnit bli 25 år har Sverige ännu inte tagit de steg som behövs för att se till att den också genomsyrar det svenska utvecklingssamarbetet.
Vi vill föreslå en rad konkreta åtgärder som både stärker Barnkonventionen och bidrar till att Sverige kan ta tillbaka sin position som en ledande barnrättsnation;
Ta ett helhetsgrepp kring barnrättsperspektivet i svenskt utvecklingssamarbete. Det innebär bland annat att den utlovade revideringen av den biståndspolitiska plattform som antogs i våras ska göras med ett tydligt barnrättsperspektiv för ögonen. Det innebär också att regeringen initierar en översyn av gällande resultatstrategier och föreslår ändringar och kompletteringar som tydligt inkorporerar barns rättigheter. Sverige behöver vägledande dokument för barns rättigheter i biståndet!
Använd Barnkonventionen som ett normativt ramverk. Sverige bör utgå från konventionen i allt utvecklingssamarbete. Exempelvis ska samarbetsländernas rapporter till Barnrättskommittén ligga till grund för såväl prioriteringar, dialog och resultatstrategier. Regeringen bör vidare Sida ett tydligt uppdrag att genomföra barnkonsekvensanalyser av samtliga projekt och program och UD själva måste göra sådana konsekvensanalyser i sitt arbete.
Ratificera tredje tilläggsprotokollet till Barnkonventionen. Det ger barn och deras ombud möjlighet att föra fram klagomål till FN:s Barnrättskommitté och därmed få sin sak prövad. Protokollet sätter också press på enskilda stater att uppfylla sina skyldigheter att utveckla effektiva nationella system för att hantera brott mot Barnkonventionen. Att Sverige varken undertecknat eller ratificerat protokollet begränsar Sveriges trovärdighet när det gäller att driva barnrättsfrågorna internationellt.
Stärk kompetensen på barnrättsområdet. Såväl ansvariga politiker och myndighetspersonal som övriga samarbetspartners måste ha kunskap om Barnkonventionen och hur den påverkar deras respektive ansvarsområde. Vad vi ser överlag är att de svenska beslutsstrukturerna – från riksdag och regering till UD och Sida saknar såväl organisation som resurser för att på allvar ge tyngd åt barnrättsperspektivet i svenskt utvecklingspolitik. Många biståndsinsatser genomförs idag utan någon analys av hur de påverkar barn och deras rättigheter. Just avsaknaden av barnkonsekvensanalyser var också något som FN:s Barnrättskommitté påtalade efter sin senaste granskning av Sverige.
På vägen från ord till handling hoppas vi att såväl regering som ansvariga tjänstemän tar vara på den kompetens och det engagemang som finns hos civilsamhällets organisationer. Barnrättsfrågorna är alldeles för viktiga för att fastna i vackra ord och högtidliga löften. Barn har ofta rätt och alltid rättigheter – låt oss tillsammans göra allt vi kan för att dessa rättigheter också förverkligas.
Carolina Ehrnrooth, generalsekreterare, Barnfonden
Anna Hägg-Sjöquist, generalsekreterare, Plan Sverige
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare, Rädda Barnen
Catharina Gehrke, generalsekreterare, SOS Barnbyar
Véronique Lönnerblad, generalsekreterare, UNICEF Sverige
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se