I oktober 2014 blev Sverige det första landet i världen att presentera en feministisk utrikespolitik. Åtta år senare ska begreppet slopas. Det bekräftar den nytillträdda utrikesministern Tobias Billström (M). Men vad har den feministiska utrikespolitiken egentligen inneburit? Vilka resultat har den gett hittills? Och vad händer med utrikespolitiken nu? Utvecklingsmagasinet rätar ut dina frågetecken.
När den socialdemokratiska regeringen lanserade Sveriges feministiska utrikespolitik var syftet att höja ambitionen för det internationella jämställdhetsarbetet och arbetet med flickors och kvinnors rättigheter globalt. Den feministiska utrikespolitiken har utgått från tre R: rättigheter, representation och resurser, och genom dessa har Utrikesdepartementet analyserat vilka skillnader som finns mellan flickor och pojkar respektive kvinnor och män inom områdena för att på så sätt kunna göra riktade insatser.
Vilka resultat har den feministiska utrikespolitiken gett?
Den feministiska utrikespolitiken har, enligt den tidigare regeringen, inspirerat andra länder till ett fördjupat arbete med jämställdhetsfrågor. Sverige har varit med och anordnat konferenser med fokus på jämställdhetsfrågor och varit drivande i arbetet med EU:s femårsplan Gender Action Plan. Den feministiska utrikespolitiken har på så sätt bidragit till att frågor som rör flickors och kvinnors rättigheter hamnat på agendan – både i andra länders nationella arbete och i internationella organ.
Sveriges feministiska utrikespolitik har också inneburit ett ökat fokus på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter globalt. I praktiken handlar det om förbättrad tillgång till god mödravård, att bekämpa barn- och tvångsäktenskap, inkludera sexualkunskap i skolundervisning, tillhandahålla moderna preventivmedel och att möjliggöra säkra aborter. Svenska biståndsmedel har till exempel finansierat flera tusen nya barnmorskor per år i Sydsudan, Zambia och Afghanistan.
Alla är dock inte övertygade om den feministiska utrikespolitikens positiva effekter. Debattörer har kritiserat den för att vara plakatpolitik och menat att det finns brister i implementeringen när det gäller vapenexport och migrationspolitik.
– Det går inte att kombinera den nödvändiga pragmatiska utrikespolitiken med den önskade feministiska plakatpolitiken, skrev Blanche Sande, före detta redaktör för det marknadsliberala magasinet Smedjan, 2018.
Nya regeringen slopar begreppet feministisk utrikespolitik
Sveriges nytillträdda utrikesminister Tobias Billström (M) har bekräftat att begreppet feministisk utrikespolitik inte kommer att användas av den nya borgerliga regeringen. Enligt Billström beror det på att etiketten feministisk utrikespolitik skymmer innehållet i politiken. Fokuset på jämställdhet kommer dock att finnas kvar, menar den nya regeringen. Att begreppet feministisk utrikespolitik mönstras ut har fått kritik från organisationer inom den svenska kvinnorörelsen som kallar det för “ett slag i magen för alla kvinnor runt om i världen”.
Den svenska utrikespolitikens innehåll kommer också att förändras och i stället fokusera på Sveriges närområde. I Tidöavtalet, överenskommelsen mellan regeringen och Sverigedemokraterna, beskriver samarbetspartierna att Sveriges bistånd ska användas som ett verktyg för att hantera olika migrationsrelaterade frågor. Partierna har även meddelat att Sveriges bistånd ska sänkas, något som bland annat Rädda Barnen har kritiserat.
– När Sverige nu sänker biståndet riskerar andra länder att följa efter och det vore helt förödande, säger Cecilia Chatterjee-Martinsen, internationell chef på Rädda Barnen, till Sveriges Radio.
