Idag är det Sverigepremiär i fotbolls-VM i Ryssland. Flera organisationer har slagit larm om att mänskliga rättigheter kränkts under förberedelserna inför mästerskapet. Företag som sponsrar Sveriges medverkan har ett ansvar att försöka förhindra sådana kränkningar, men en ny rapport från Swedwatch visar på ett glapp mellan policy och praktik. Det är dags för sponsorerna gå från ord till handling, skriver Swedwatchs kanslichef Alice Blondel.
När fotbolls-VM inleds i Ryssland är det under ökande förtryck och allt hårdare begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter i landet. Vissa av dessa kränkningar är direkt kopplade till förberedelserna inför mästerskapet – till exempel har internationella byggfacket BWI rapporterat att minst 21 arbetare mist livet på byggarbetsplatser kopplade till VM.
Mästerskapet är själva anledningen till att dessa arenor byggs, och företag som sponsrar idrottsorganisationer gör det för att exponera sina varor och tjänster genom mästerskapet. På så sätt blir VM en del av deras värdekedja. För en sponsor innebär det ett ansvar för att agera på de risker för människorättskränkningar som kan uppstå i samband med mästerskapet.
Swedwatch skickade under våren ut en enkät till Svenska Fotbollförbundets (SvFF) 13 största sponsorer för att undersöka hur de hanterar detta ansvar. Sju av dem valde att delta i studien och deras svar analyserades utifrån FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (UNGPs). Resultatet, som presenteras i en färsk rapport, visar på vissa framsteg jämfört med liknande studier som Swedwatch genomförde under 2014. Framför allt uppger samtliga svarande företag att de har policyer för mänskliga rättigheter som även omfattar deras sponsringsverksamhet. I studierna från 2014 hade inget av de då undersökta företagen sådana policyer på plats.
Företag agerar inte på riskerna
Samtidigt visar analysen på ett stort glapp mellan policy och praktik. För att leva upp till sitt ansvar måste företagen enligt de vägledande principerna kartlägga huruvida mästerskapet påverkar mänskliga rättigheter, men också agera på de specifika risker som eventuellt framkommer i kartläggningen. Ett företag kan bland annat agera genom att inleda en dialog med sin affärspartner, i det här fallet idrottsförbundet. Om sponsorn bedömer att möjligheterna att påverka på egen hand är små ska företaget, i enlighet med samma principer, arbeta för att öka sitt inflytande.
Här visar Swedwatchs studie på tydliga brister. Även om vissa sponsorer kartlagt människorättsrisker i samband med fotbolls-VM i Ryssland, måste en sponsor i enlighet med de vägledande principerna också agera på de specifika potentiella och faktiska risker som identifierats. Enkätsvaren från företagen indikerar dock att inget av dem gjort detta.
Förutom att kartlägga risker och agera på dessa bör företagen även, i enlighet med UNGPs, öppet redogöra för hur de hanterar riskerna. Trots denna princip om öppenhet, kallad ”know and show”, valde bara sju av de tretton kontaktade sponsorerna att medverka i Swedwatchs studie.
Det räcker inte att stanna hemma
En del av företagen uppger i enkätsvaren att de med anledning av situationen i Ryssland valt att inte delta i den resa till VM som SvFF ordnar för sponsorerna. Att ett företag på detta sätt tar ställning för mänskliga rättigheter bör dock följas av ett konkret arbete för att hantera den potentiella och faktiska påverkan på mänskliga rättigheter som företaget riskerar att kopplas till genom sponsringsavtalet.
Om fyra år spelas nästa VM i Qatar – ett land där flera aktörer identifierat rättighetskränkningar gentemot migranter som bygger arenor, hotell och träningsanläggningar. Om Sverige kvalificerar även för detta mästerskap kommer Qatar att bli nästa test för sponsorer som vill agera i enlighet med FN:s principer och hantera människorättsrisker kopplade till stora sporthändelser.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
