I den pågående processen om ett nytt EU-direktiv för ökat företagsansvar för mänskliga rättigheter och miljö, har Sverige kommit att bli ett av de medlemsländer som riskerar att omkullkasta hela lagstiftningen. Sverige måste rösta ja till lagen för att se till att företag hålls ansvariga för sin påverkan på människor och miljö i hela leverantörskedjan. Det skriver Ebba Eriksson, projektmedarbetare på Fair Action.
Företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö styrs i dagsläget av internationella riktlinjer och vägledande principer, från exempelvis FN, ILO och OECD, samt enskilda länders nationella lagstiftningar. Att enbart vägleda och etablera riktlinjer har dock visat sig ineffektivt mot företagens fortsatta förbrytelser. Runt om i världen förekommer det i dag bland annat tvångsarbete, barnarbete, könsbaserat våld och trakasserier, otillräckliga löner som inte går att leva på, och hinder för att organisera sig fackligt. Företagen bidrar också till fossila utsläpp och miljöförstörelse, genom exempelvis användning av farliga kemikalier och dumpning av skadliga avfall i naturen.
Mot bakgrund av detta har EU-kommissionen de senaste tre åren arbetat fram ett nytt EU-direktiv som tydligare fastställer och hårdare reglerar företags ansvar för mänskliga rättigheter och miljö. I slutet av 2023 antog Europaparlamentet och EU:s medlemsländer det nya direktivet – Corporate Sustainability Due Diligence Directive (CSDDD), som på svenska kallas Direktiv om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet. Det som sedan såg ut att bli en formell och snabb omröstning gällande godkännandet av lagstiftningen, har nu i stället blivit en utdragen process där omröstningen skjutits upp flertalet gånger sedan februari. Land efter land har uttryckt osäkerhet och misstro kring att godkänna CSDDD, och eftersom det krävs en majoritet av medlemsländernas röster för att få igenom direktivet, riskerar den nu att helt omkullkastas. Det stundande EU-valet i juni gör också tiden knapp för att hinna få till stånd både en majoritetsomröstning och ett officiellt antagande från det nuvarande Europaparlamentet. Ett nyinvalt parlament för med sig osäkerheter kring framtida förhandlingar och antaganden av CSDDD.
Endast Sverige röstar nej
Medan andra osäkra länder velat avstå från att rösta, är Sverige är det enda land som tydligt förmedlat sin avsikt att rösta nej till lagförslaget. Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) argumenterar för Sveriges ståndpunkt utifrån uppfattningen att direktivet skulle medföra en ohanterlig administrativ börda, vilket särskilt skulle drabba små företag. För det första omfattas inte små eller medelstora företag (SME:s) av direktivet, utan lagkravet avser enbart stora företag. I de pågående förhandlingarna mellan omröstningsomgångarna har det dessutom föreslagits att företagen som ska omfattas bör vara ännu större än vad som först presenterats. För det andra ingår kartläggning, uppföljning och redovisning redan i due diligence-riktlinjer från FN och OECD, som många företag redan arbetar utifrån och CSDDD bygger på. Att företagen nu ska få lagkrav på sig att genomföra dessa steg i hela leverantörskedjan, från produktion till leverantörer och underleverantörer, borde betraktas som en positiv och utökad möjlighet att kunna identifiera och motverka kränkningar mot mänskliga rättigheter och miljö i alla steg av leverantörskedjan.
Fördelarna med due diligence är många; det är det moraliskt rätta att respektera mänskliga rättigheter och miljö; intern och extern transparens ökar; relationen mellan företag och leverantörer förbättras; man lever upp till ökade förväntningar från kunder och medarbetare som bryr sig om mänskliga rättigheter och miljöfrågor; företagets image och rykte förbättras om man tar ansvar och arbetar för förbättrade leverantörsled.
Ett viktigt argument för CSDDD, som framförts av tyska företag i reaktion på att Tyskland uttryckt osäkerhet kring direktivet, är att lagkravet skulle jämna ut och göra ”spelplanen” mer jämlik för företagen. Om alla företag följer samma direktiv, minskar risken för att ansvarstagande företag konkurreras ut för att deras due diligence-processer anses för omständliga och resurskrävande. Det minskar också risken för att arbetare och miljö tar skada av prispressande konkurrensmetoder.
Efterfrågat direktiv
CSDDD är efterlängtat och välkomnat av såväl stora svenska företag, som Ikea, Volvo Cars och Ericsson, som fackförbund och civilsamhälle. Att Sverige planerar att rösta nej till direktivet går därmed emot den breda förankring som finns bland näringslivs- och samhällsaktörer, och berövar de som längtat efter ökat företagsansvar och rättvisare leverantörskedjor möjligheten att få laglig uppbackning för en rättvisare omställning.
För Fair Action, som bland annat arbetar för en rättvis omställning genom det EU-finansierade projektet “DEAR – fashioning a just transition” som delvis fokuserar på textilarbetares rättigheter i klädfabriker, är en viktig och efterlängtad aspekt av direktivet den utökade möjligheten till gottgörelse för arbetarna i produktionsländerna. Upprättande av klagomålsmekanismer kommer att underlätta för arbetstagare att inrapportera kränkningar och CSDDD fastslår arbetstagarens rättighet att få sitt fall prövat i civilrättslig domstol.
Fair Action uppmanar Sveriges regering att beakta fördelarna med CSDDD och det breda stöd direktivet har bland stora svenska aktörer inom såväl näringsliv som civilsamhälle. Det rätta är att stå upp för mänskliga rättigheter och miljöskydd och rösta för CSDDD.
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
