Det demokratiska utrymmet krymper och röster tystas. Runt om i världen har yttrandefriheten blivit allt mer hotad. Nu måste Sverige ta sitt ansvar och sluta exportera vapen till länder som fängslar människorättsaktivister och begränsar mötesfriheten, skriver Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.
”Det krympande demokratiska utrymmet” – ett uttryck som kommit att beskriva de ökade begränsningarna inom mötes-, yttrande- och föreningsfriheten som noterats runt om i världen. Utrymmet har krympts på flera sätt, till exempel genom ökad övervakning, krav på registrering av organisationer och indragna bidrag, men också genom direkta hot och våld. Att stå upp för rättvisa och demokrati har helt enkelt blivit svårare och farligare. Inskränkningarna har blivit en taktik som används för att tysta motståndsledare, människorättsaktivister och civilsamhälle.
Det var terrorattacken i New York den 11 september 2001 – och de terrorkrig som påbörjades efter attacken – som startade dagens trend av krympande demokratiska utrymmen. De politiska protesterna i Östeuropa i början av 2000-talet, och sedan den arabiska våren, bidrog dessutom till en accelerering av demokratiska inskränkningar.
Det krympande utrymmet är ofta förknippat med förtryckande politiska regimer, där till exempel kriget mot terrorn har använts som en ursäkt för vissa länder att begränsa civilsamhället. Men det är också en indirekt effekt av andra sociopolitiska fenomen, till exempel ökad militarisering, vapenspridning, populism och nationalistiska rörelser.
Kvinnor och minoriteter angrips först
Kvinnorättsaktivister som ifrågasätter patriarkala samhällsstrukturer har alltid varit utsatta för hot och våld, särskilt sexuellt våld, eftersom de utmanar rådande samhällsstrukturer och många gånger avviker från den traditionella kvinnorollen.
När det demokratiska utrymmet begränsas är det oftast de grupper som redan omfattas av strukturell diskriminering och förtryck, till exempel kvinnor och minoriteter, som först blir angripna. I och med patriarkala strukturer och brist på tillgång till den officiella makten, är det civila samhället en naturlig plats för kvinnor att organisera sig. Därmed blir det krympande civila utrymmet en direkt fråga om kvinnors minskade rättigheter och deltagande.
Till följd av Donald Trumps inreseförbud förhindrades till exempel många kvinnorättsaktivister från att delta vid FN:s kvinnokommissions årliga möte i New York i mars 2017. Den globala kvinnorörelsen bevittnar även ökade svårigheter för kvinnliga aktivister, speciellt unga kvinnor, att få Schengenvisum för att delta vid internationella möten i Europa. Detta bidrar till en minskning av kvinnors deltagande i internationellt fred- och konfliktarbete. Det är särskilt problematiskt eftersom FN:s huvudkontor ligger i New York och Genève.
Vapenhandeln kolliderar med utrikespolitiken
Vapenhandeln är ett område som ofta kolliderar med den övergripande svenska utrikespolitiken. 2016 års rapport från FN:s särskilda rapportör om mötes- och föreningsfrihet belyser bland annat problemen med det krympande utrymmet i länder som Indien, Thailand, Indonesien, Bahrain och Saudiarabien. Sverige sålde vapen till alla de länderna under 2016.
I mars 2017 kom biståndsmyndigheten Sida med en skrivelse på uppdrag av utrikesdepartement som föreslår hur Sverige kan arbeta bättre för att förhindra det krympande utrymmet för civilsamhället. Skrivelsen belyser bland annat behovet av att svensk export måste inkluderas tydligare i utrikespolitiken för att regeringen ska kunna motverka det krympande utrymmet globalt. Skrivelsen rekommenderar bland annat att det ska finnas system för hur ”[…] intressekonflikter som kan uppstå när ansträngningar att värna det civila samhället krockar med andra prioriteringar (exempelvis ekonomiska och säkerhetspolitiska), ska hanteras”.
För Sverige är den feministiska utrikespolitiken även ett viktigt och konkret påverkansmedel. Ett av fokusområdena för 2017 i den feministiska utrikespolitiska handlingsplanen är att ”[f]rämja kvinnors och flickors aktörskap som strategi mot det krympande demokratiska utrymmet och kvinnors och flickors dubbla utsatthet”. Ett annat fokusområde är att ”[u]trikesförvaltningen ska verka för ett jämställdhetsperspektiv på nedrustnings- och vapenkontrollområdet”. Sverige har även internationella åtagande i och med FN:s vapenhandelavtal som har ett specifikt kriterium som syftar till att förebygga könsbaserat våld.
Sverige måste sätta större internationellt tryck på regeringar genom direkta samtal, men även genom handelsförbindelser. Vapenhandelns legitimerande effekter till icke-demokratiska länder måste synliggöras. Till exempel understödjer vapenhandeln stater som systematiskt motverkar de värden och målsättningar som den feministiska utrikespolitiken står för. Sveriges handlingsplan för företagande och mänskliga rättigheter måste även den utökas till att inkludera ett tydligt jämställdhetsperspektiv, bindande krav och konkreta åtgärder för att säkerställa att svenska företag respekterar mänskliga rättigheter.
Annie Matundu Mbambi, Ordförande IKFF Demokratiska republiken Kongo
Annika Skogar, Ordförande IKFF Sverige
Ayo Ayoola-Amale, Ordförande IKFF Ghana
Edwick Madzimure, Ordförande IKFF Zimbabwe
Micheline Muzaneza, Ordförande IKFF Sydafrika
Pascasie Barampama, Ordförande IKFF Burundi
Sylvie Ndongmo, Ordförande IKFF Kamerun
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se