Regeringen släppte nyligen sin handlingsplan för genomförandet av de globala hållbarhetsmålen Agenda 2030. Sverige har en långtgående tradition av att lyssna på Svenska fackförbund, men har man arbetat tillräckligt med det arbetsrättsliga perspektivet även inom de globala hållbarhetsmålen? FUF har undersökt vad fackföreningsrörelsen tycker.
2016 sjösatte Sveriges Stefan Löven, tillsammans med OECD och ILO, det världsomspännande partnerskapet Global Deal. Projektet ska öka den sociala dialogen och förbättra arbetsvillkor på arbetsplatser runt om i världen. Målet är att projektet ska bli en gemensam ansträngning som gynnar både arbetsgivare, löntagare och samhällen och har av regeringen beskrivits som en win-win-win situation.
Men verkar regeringen tillräckligt för att stötta den globala fackföreningsrörelsen inom sin handlingsplan för de globala hållbarhetsmålen? Och sätter man tillräcklig press på svenska bolag aktiva i utlandet att tillgodose goda arbetsvillkor för sina anställda? För att få svar på de här frågorna pratade vi med Ruben Wågman, policyhandläggare på Union to Union, i vårt tält på Sverige i världen mitt under den hektiska Almedalsveckan.
Hur kan stärkandet av arbetsvillkor vara en fattigdomsbekämpande åtgärd?
– Den globala fackföreningsrörelsen har ökat arbetstagares inflytande i flera länder, ökat möjligheten att ställa krav och människors möjlighet att gå ihop och trycka på för bra arbetsvillkor och framförallt för höjda löner. När företag och stater skapar en god tillväxt kan vinsterna fördelas till löntagarna, viket vi många gånger sett att man har lyckats med.
Hur jobbar Union to Union för att stärka fackföreningsrörelsen globalt?
–Via svensk bistånd har Sveriges fackförbund möjlighet att genom Union to Union, och tillsammans med de globala facken, arbeta i runt 100 låg- och medelinkomstländer. På så vis kan vi stötta lokala fack utomlands, stärka organiseringen med utbildningar och projekt, och trycka på lagstiftare att gå med på internationella regler och konventioner, så att stater förbinder sig till att hålla sig till arbetsrättsliga riktlinjer.
Vad tycker ni om innehållet i regeringens handlingsplan för Agenda 2030?
– Regeringen har haft en god ambition med sin handlingsplan för de globala hållbarhetsmålen Agenda 2030 och Sverige länge legat i framkant vad gäller att lyssna på fackföreningsrörelsen. Det ser dock annorlunda ut i resten av världen, där man sett att fackmedlemmar mördas i runt nio länder i världen, hela 19 personer mördades i Colombia under senaste året. Däremot upplever vi att handlingsplanen mer liknar en beskrivande plan som berättar vad regeringen redan gör i nuläget, snarare än en ett åtgärdspaket. Vad vi önskat med handlingsplanen var en tydligare tidslinje och med möjlighet för uppföljning, framförallt vad gäller hur man konkret tänker jobba med Global Deal.
Hur ska man få svenska företag att arbeta hårdare med de här frågorna?
– De regler riktlinjer vi har i Sverige idag när det kommer till företags agerande utomlands bygger mycket på frivillighet om man jämför med flera andra länder inom EU som har hårdare lagstiftning. Vi menar att man borde utreda hårdare reglering och lagstiftning. Flera länder i EU, bland annat Frankrike och Nederländerna redan har hårdare befintlig lagstiftning, så det är inte som att Sverige skulle gå allra längst. Det vore därför möjligt att titta andra framgångsrika länders lagstiftning och sluta förutsätta att svenska företag alltid ska agera i enighet med konventioner kring mänskliga rättigheter.
Trots allt uppkommer löpande exempel på svenska företag som bryter mot rättigheterna i arbetslivet och mänskliga rättigheter och att man måste arbeta vidare med arbetsrättsfrågor globalt, avslutar Ruben Wågman och drar vidare genom Almedalen.