När beslutsfattare satsar på skolgång för flickor påverkar det såväl jämställdhet och utbildningsnivå som fattigdom och hälsa. För att bättre kunna genomföra de globala målen i Agenda 2030 behöver vi därför kartlägga hur de olika målen hänger ihop med varandra, skriver Måns Nilsson och Annie Sturesson på forskningsinstitutet SEI.
Världens ledare enades 2015 om en ny gemensam utvecklingsagenda, Agenda 2030 med 17 globala mål (SDGs). I många länder pågår ett intensivt planeringsarbete för att kunna gå från ord till handling i genomförandet av målen.
Den svenska regeringen har som ambition att Sverige ska vara ledande i genomförandet av Agenda 2030 – både på hemmaplan och internationellt. I juli 2017 rapporterade Sverige och 42 andra länder sina nationella frivilliga åtaganden om Agenda 2030 till FN:s politiska högnivåforum 2017 om hållbar utveckling. Under mötet framkom det tydligt att världens länder står inför stora utmaningar i genomförandet av agendan. I teorin är allt tydligt – målen är integrerade och odelbara och behöver genomföras gemensamt som en enig agenda. I praktiken är det dock svårare.
Tävlar om begränsade resurser
För det första är målen inte bara mycket ambitiösa, de tävlar även om begränsade resurser. Beslutsfattare ställs inför svåra beslut och avvägningar om vilka mål som ska prioriteras. Dessa avvägningar är särskilt svåra i utvecklingsländer med pressande sociala behov och samtidigt begränsad kapacitet och skrala resurser.
För det andra kopplar målen till varandra på olika sätt. Medan vissa mål är beroende av andra så motverkar andra mål varandra. Utbyggnad av vattenkraft för energiförsörjning kan påverka vattenflöden och riskerar att begränsa vattentillgång till jordbruk – och därmed bidra till ökad matosäkerhet.
En annan utmaning är att delmålen berör policyområden som är uppdelade mellan flera departement och myndigheter. Departement som hanterar energi-, jordbruks- eller hälsofrågor arbetar ofta avskilda från varandra. Forum för samverkan är få trots att förutsättningarna för ett departement att uppnå ett delmål ofta påverkas av hur andra departement följer upp sina respektive ansvarsområden.
Krävs systematisk kartläggning av målen
Utmaningarna är således stora på såväl politisk som teknisk nivå. För att beslutsfattare ska kunna nå framsteg i Agenda 2030 måste de ha redskap för att kunna identifiera och prioritera delmål och områden för strategiska samarbeten. Detta kräver en systematisk kartläggning av kopplingar mellan delmål som belyser dem på en mer detaljerad sektornivå såväl som på en mer samlad nivå.
Hur målen förhåller sig till varandra beror på sammanhanget, till exempel ett lands tillgång till naturresurser och teknologi, styrelseskick och politiska vision för hållbar utveckling. Det krävs ett helikopterperspektiv för att se hur en policyförändring inom ett område påverkar andra områden. I dagsläget råder det stora kunskapsluckor om dessa kopplingar, och den kunskap som finns är sällan tillgänglig för beslutsfattare. För att bistå beslutsfattare i deras avvägningar så har Stockholm Environment Institute (SEI) tillsammans med International Council for Science (ICSU) tagit fram en matris för en systematisk analys av hur de globala målen hänger ihop.
I en ny forskningsartikel visar forskare på SEI hur interaktionsanalysen kan göras för ett land. I studien, som gjordes med Sverige som exempel, valdes 34 av de totalt 144 delmålen ut, vilket resulterade i inte mindre än 1 122 interaktioner (34 gånger 33). Utifrån frågan ”Hur skulle framsteg i delmål y påverka delmål x” värderades interaktionerna enligt en särskild klassificering.
Klassificeringen gör det möjligt att systematiskt identifiera vilka delmål som utövar störst positivt eller negativt inflytande på andra delmål, och även hur kluster av mål stärker varandra och gynnas av fördjupat samarbete. De delmål som sticker ut med särskilt många positiva kopplingar för Sverige är effektiva institutioner, effektivt resursanvändande och hållbar konsumtion och produktion. Det är bara några få delmål som har negativa kopplingar och alltså kan motverka varandra. Ett exempel är hur ett utökat skydd av vattenresurser riskerar att motverka målen om förnyelsebar energi.
Ny matris ska testas i Asien
Under hösten 2017 kommer SEI i ett projekt med FN:s utvecklingsorgan (UNDP) tillämpa matrisen i ett pilotprojekt i Asien, sannolikt med regeringen i Sri Lanka. Interaktionen mellan delmålen kommer att påverkas av vilka metoder och teknologier regeringen i Sri Lanka väljer att tillämpa för att nå framsteg i de olika delmålen.
I likhet med många andra länder i Asien står Sri Lanka i ett viktigt vägskäl vad gäller energiförsörjning. Om beslutsfattare väljer att använda kol istället för förnyelsebar energi för att nå mål 7 om ökad tillgång till energi så riskerar detta att bidra till klimatförändringar (mål 13), försurning av hav (mål 14) och luftföroreningar och försämrad hälsa (mål 3). I andra fall förstärker delmål varandra. Om regeringen väljer att investera särskilt i utbildning för flickor så kommer detta med stor sannolikhet inte endast förbättra jämställdheten (mål 5) och mödrahälsovården (mål 3), utan även bidra till fattigdomsminskning (mål 1) och ekonomisk utveckling (mål 8).
För att länder, Sri Lanka såväl som Sverige, ska kunna gå vidare i genomförandet av Agenda 2030 i sin helhet behöver vi stärka kopplingen mellan forskningsanalyser och policybeslut. Obehagliga överraskningar om att framsteg inom vissa delmål sker på bekostnad på andra områden kan undvikas genom välinformerade beslutsunderlag. Men lika viktigt som den faktiska kunskapen kring dessa kopplingar är att skapa processer för dialog och samsyn mellan departement som i de allra flesta länder sällan talar med varandra. När olika sektorer ser hur de är beroende av varandra för att genomföra Agenda 2030 kan det leda till nya samarbeten.
Måns Nilsson
Annie Sturesson
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se