The texts on this site have been auto-translated which may result in some linguistic errors.

En dieseldriven stenkross bredvid ett vindkraftverk i delstaten Chhattisgarh. Foto: Land Rover Our Planet/Flickr.

Analys

Svårt att motivera Indien till minskade klimatutsläpp

Rika länder har bättre förutsättningar att minska sina utsläpp, men Indien och andra låginkomstländer kommer drabbas snabbare och hårdare av klimatförändringarna. Samtidigt har Indien ett unikt läge att bygga upp sin välfärd med gröna lösningar från början. Men för att det ska vara möjligt krävs även att rikare länder lever upp till sina löften.

Det kommer blandade nyheter från Indien på klimatområdet. Under klimatmötet COP26 har de åtagit sig att nå netto noll klimatutsläpp till år 2070. Landet satsar stort på förnybar energi, men får fortfarande 70 procent av sin totala energi från kol. Det gör att landet är den tredje största utsläpparen i världen efter Kina och USA – samtidigt som de kritiserar rikare länder för att inte göra tillräckligt för klimatet. Indien har trots allt ett relativt lågt klimatavtryck per capita och frågan är hur rättvist det är att de förväntas skära ner ytterligare.

Frågan om klimaträttvisa är en stor utmaning på FN:s klimatmöte COP26 i Glasgow som började den sista oktober. Mötet är delvis en uppföljning efter Parisavtalet, och nu ska länderna skärpa sina klimatåtaganden för att klara 1,5-gradersmålet. Inför mötet krävde Indien att rika länder ska uppfylla sina löften om finansiering till klimatomställningen i utvecklingsländer.

Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) sade i DN att det är viktigt att rika länder bidrar.

– Det är en trovärdighetsfråga som är avgörande för att klimatförhandlingarna i Glasgow ska gå i lås. Det är svårt att få fler länder att höja sina klimatambitioner när de rika länderna inte lever upp till sina löften. Exempelvis har Indien hotat med att de inte kommer att lämna in uppdaterade åtaganden om inte finansieringslöften uppfylls. 

Kolet är Indiens stora utmaning

Indien lovade i Parisavtalet att minska sina utsläpp med 25 procent till 2020. Landet har hittills minskat dem med 21 procent, enligt klimatminister Prakash Javadekar. Enligt avtalet skulle de också få 40 procent av sin el från förnybara källor, något som är på god väg att uppnås.

Däremot är användningen av kol en stor utmaning för Indien och dess klimatåtaganden. Landet använder stora mängder kolenergi, samtidigt som de bygger och planerar för ännu mer. Om alla kolkraftverk fortsätter användas sin livstid ut kommer Indiens energisektor fortsätta släppa ut växthusgaser till åtminstone år 2070. Indien måste skärpa sina klimatmål och snabbt fasa ut gamla kolkraftverk och stoppa byggandet av nya om de ska kunna uppnå 1,5-gradersmålet i Parisavtalet, menar miljöorganisationen Climate Action Tracker.

Användningen av förnybar och ren energi, som solceller, ökar i Indien. Foto: Santanu Sen/Flickr.
Svår avvägning mellan klimat- och fattigdomsbekämpning

Med den här bakgrunden gör alltså Indien långt ifrån tillräckligt för klimatet – och landet försvarar sin position med rättviseargumentet. Den globala uppvärmningen har till stor del orsakats av de rika, tidigt industrialiserade länderna medan Indiens energianvändning per person ligger långt under världsgenomsnittet. Samtidigt har Indien ett behov av att öka välståndet för befolkningen och menar att de behöver få släppa ut mer växthusgaser under en tid framåt. Men i en rapport från Centre for Social and Economic Progress skriver författarna Montek Singh Ahluwalia och Utkarsh Patel att det är möjligt att göra båda – eftersom ny teknik har blivit så billig och effektiv att de skulle kunna förbättra levnadsstandarden och samtidigt gå över till mer grön energi och minska kolanvändningen.

Samtidigt tycker de inte att alla länder ska ha samma förväntningar på sig att minska utsläppen. För att det ska bli mer rättvist kan de rika länderna minska sina utsläpp kraftigare och fortare, före 2050. Utvecklingsländer, som har lägre utsläpp per person, borde få mer tid på sig att ställa om. På så sätt kan de globala utsläppen vara på netto noll till år 2050. Problemet med den här idén är att COP26 och andra klimatmöten kommer få väldigt svårt att avgöra hur utsläppen ska fördelas mellan länder på ett rättvist sätt.

Finansieringen är inte tillräcklig

Det kommer behövas stora summor pengar för att finansiera klimatomställningen. En uppskattning för Indien är 150 miljarder dollar om året. Det här tog länderna hänsyn till i Parisavtalet, och sade att rikare länder skulle bidra med ca 100 miljarder dollar om året till utvecklingsländer. Men löftet har ännu inte uppfyllts och bidragen har varit betydligt lägre än så, vilket Indien också har kritiserat bland annat genom finansminister Nirmala Sitharaman. Nu har Förenta Nationernas Klimatpanel (IPCC) uppskattat att det snarare behövs 600 miljarder dollar om året till energisektorn i utvecklingsländer. COP26 är ett tillfälle för rikare länder att uppfylla sina löften och för världens länder att visa att de menar allvar med klimatomställningen.

Klimatet

Enligt IPCC’s rapport från 2018 måste världen komma ner i netto noll klimatutsläpp senast år 2050 om vi ska kunna hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader. Vi måste också minska utsläppen kraftigt de närmaste tio åren. Användningen av sol- och vindkraft ökar men det gör även kolkonsumtion och koldioxidutsläpp.

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se

Dela det här:

Hjälp oss att förbättra Utvecklingsmagasinet

Svara på vår enkät så att vi kan fortsätta driva och utveckla vårt digitala magasin. Det tar bara ett par minuter att svara på enkäten.

Den som vill kan också lämna sin e-postaddress för chansen att vinna en fuffig goodie-bag!

Starta enkäten