EU:s skärpta klimatpolitik kräver att Sveriges klimatpolitiska riktning utformas så att vi minskar våra utsläpp. Regeringen har prioriterat klimatkompensation för att uppnå klimatmålen. Men det råder delade uppfattningar om både EU:s och regeringens politik faktiskt leder till bättre klimateffekter.
Klimatförändringarna är en av samtidens största kriser, och utvecklingen fortsätter att accelerera. I juni i år uppmättes den högsta globala medeltemperaturen hittills, vilket har överraskat forskare. För att sänka utsläppen finns flera omfattande lagstiftningar på plats, bland annat den europeiska klimatlagen Fit for 55 – som syftar till att minska EU:s utsläpp med minst 55 procent till 2030 och göra detta till en rättslig skyldighet för medlemsländerna. Det främsta verktyget för att minska utsläppen är EU:s system för handel med utsläppsrätter, EU ETS. Systemet är en av få insatser i den gröna omställningen som är bindande och ansvarsutkrävande för industrier och företag.
Systemet innebär att det totala utrymmet för utsläpp av växthusgaser sänks successivt. I april antogs en omfattande reform av EU ETS, vilket medförde snabbare minskning av utsläppsrätter och ett mer ambitiöst minskningsmål för utsläppen på 62 procent till 2030, utifrån 2005 års nivåer. Man har även utvidgat systemet så att det inkluderar utsläpp från sjötransporter och internationell luftfart, och en gradvis utfasning av gratis utsläppsrätter för vissa sektorer. Sverige står därför inför en utmaning för hur den klimatpolitiska riktningen ska utformas i enlighet med det skärpta systemet.
Regeringens nuvarande klimatpolitik når inte målen
Sedan Ulf Kristerssons (M) regering tillträdde i höstas har den lagt fram flera förslag om hur vi ska nå både Sveriges och EU:s klimatmål. Regeringen vill prioritera klimatkompensation, det vill säga klimatinvesteringar i fattiga länder, något som Utvecklingsmagasinet tidigare rapporterat om. Flera forskare menar dock att klimatkompensation innebär att Sverige flyttar över ansvaret för utsläppsminskningar till andra länder, att klimatnyttan är bristande och att lokalbefolkningar påverkas negativt. Däremot lyfter Björn-Ola Linnér, klimatpolitisk forskare och professor vid Linköpings universitet, fördelarna med klimatkompensation.
– Det är bra att vi tillskjuter extra finansiering för att stödja klimatomställning i fattigare länder, om de investeras i åtgärder som annars inte skulle kunna genomföras.
Samtidigt menar han att det inte får innebära att vi sänker ambitionerna på hemmaplan.
I Sverige vill regeringen använda en ny teknik för uppfångning av koldioxid. Det innebär att koldioxid från förbränning av biobränslen fångas in och lagras, vilket teoretiskt sett resulterar i negativa utsläpp. Även denna teknik är kontroversiell då utvecklingen av tekniken fortfarande är i tidigt skede och inte kan ersätta utsläppsminskningar, enligt experter.
Regeringens klimatpolitik kan leda till att Sverige inte uppnår de klimatmål som riksdagen antog 2018, däribland noll nettoutsläpp av växthusgaser 2045. Klimatpolitiska rådet, det oberoende expertorganet som utvärderar regeringens klimatpolitik, och Naturvårdsverket hävdar snarare att regeringens beslut i närtid kommer att leda till ökade utsläpp. De menar också att de insatser som föreslås i regeringens klimatpolitik inte kan kompensera för de uteblivna utsläppsminskningarna, som bland annat beror på reduktionsplikten – det vill säga att företag som säljer drivmedel tvingas se till att utsläppen av fossila bränslen minskar. Regeringen har valt att sänka reduktionsplikten för att få billigare drivmedelspriser, men enligt Energimyndigheten är reduktionsplikten det avgörande styrmedlet för att nå Sveriges energi- och klimatmål.
Sveriges klimatpolitiska beslut avgör mängden utsläpp internationellt
Det finns även förslag på hur Sverige kan minska de konsumtionsbaserade utsläppen, det vill säga både inhemska utsläpp och utsläpp som uppstår i andra länder till följd av svensk konsumtion, från hushållen såväl som offentlig sektor.
Emma Nohrén, riksdagsledamot för Miljöpartiet och ordförande i miljö- och jordbruksutskottet, leder en utredning om detta. I en intervju med Uvecklingsmagasinet menar hon att det är viktigt att se över och minimera dessa typer av utsläpp, men att vi samtidigt måste stötta utvecklingsekonomier i den gröna omställningen.
– Vi måste se till att också ha ett biståndsarbete som hjälper andra länder att komma upp och klara av de nya kraven, menar hon.
Beatrice Timgren, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet, är positiv till EU:s nya utsläppssystem och menar att det är effektivt i och med att det kan gynna marknaden.
– Vi vill inte ha en miljöpolitik som drabbar Sveriges eller EU:s konkurrenskraft, för då blir den kontraproduktiv, säger Beatrice Timgren i en intervju med Utvecklingsmagasinet.
Sakkunniga oense om EU-systemets effekt
Frågan återstår dock hur stor klimateffekt det åtstramade EU-systemet egentligen kommer att innebära. Det är oklart om mekanismerna leder till bättre klimateffekter, enligt Anna Hallam, chef på enheten för hållbarhet och utvecklingssamarbete på Kommerskollegium.
– Ett koldioxidpris är bara en liten kostnad i företagens totala produktionskostnader, skriver hon i en kommentar till Utvecklingsmagasinet.
Björn-Ola Linnér tror däremot att systemet kommer att vara effektivt för att skydda lågutsläppande svenska industrier, som annars hade konkurrerats ut på marknaden av industrier som flyttat sin verksamhet utanför EU. Dock kommer det att drabba låg- och medelinkomstländer, vars ekonomier är beroende av produktionsintäkter från industrierna. För att underlätta klimatomställningen i dessa länder måste vi stödja dem genom bilaterala avtal, betonar han. Sådana avtal innebär att EU samarbetar med låg- och medelinkomstländer för minskning av koldioxidutsläpp i deras tillverkningsindustrier, och stödjer dem med bistånd för att underlätta deras anpassning till de nya direktiven.
Går det att klimatkompensera på ett hållbart sätt?
– Det gör det säkert. Men de alternativen är inte så många. Det viktigaste är att vi bidrar till klimatomställning, biologisk mångfald, utbildning och fattigdomsbekämpning i sårbara länder, avslutar Björn-Ola Linnér.
FUF har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) och statssekreterare Daniel Westlén för en kommentar, utan resultat.
Klimatkompensation och EU ETS
Klimatkompensation innebär att den som orsakar utsläpp kan betala för att motsvarande mängd utsläpp minskar någon annanstans. Det kan ske på olika sätt, men det mest effektiva verktyget på plats i dag är EU:s handel med utsläppsrätter.
Handeln med utsläppsrätter – också kallat EU Emissions Trading System (EU ETS) – är ett system inom EU:s klimatpaketet Fit for 55 för att klimatkompensera. Syftet med systemet är att över tid sänka utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser. Det är ett centralt verktyg för EU att styra medlemsländernas klimatpolitiska riktning. Deltagarna får bara släppa ut en viss andel utsläpp, men kan köpa och sälja utsläppsrätter mellan varandra. Detta skapar ett pris på utsläppsrätter och därmed på att släppa ut växthusgaser
Men det finns luckor i EU ETS-systemet. Bland annat omfattas 60 procent av utsläppen inom EU inte av systemet. Dessa utsläpp kommer främst från transportsektorn. Därför sker gradvisa åtstramningar av regelverket.
Källor: Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se