Bakom scenerna när serbiska studenter firar seger för oberoende medier

Mitt i Belgrad finns serbisk public services högborg, i folkmun kallat tv-huset. Baksidan är fortfarande i ruiner efter Nato-bombningen 1999. Här produceras och sänds både tv och radio, och inte minst nyheter, till stora delar av landets befolkning. Men inte just nu.  

Framför tv-huset blockerar tre stora sopcontainrar biltrafiken. Några ungdomar spelar volleyboll mitt i körfältet. Små stånd av vita partytält med olika flaggor står uppställda längst trottoaren. I ett sitter en grupp veteraner i militärkläder och bjuder på kaffe och serbiska bakverk. Det råder en positiv stämning, nästan som om en livlig marknad pågick, men här är inget till salu. Här pågår en blockad.  

Dag 13 av blockaden av Radio-televizija Srbije: Hur det började

På en blomlåda utanför tv-huset sitter juriststudenten Relja Jarkovački. Han berättar hur studentprotesterna tog sin början redan i november. Studenter över hela Serbien går ut i strejk och ockuperar universitetens byggnader. Endast studenter och anställda får komma in.  

– Vi började med fysiska blockader av universitets fakultet. Universiteten har enligt konstitutionen autonomi. Om dekanen för fakulteten inte själv tillkallat polisen, så kan polisen inte gå in i byggnaden.  

 Det sker ingen formell undervisning. Med stöd av sina professorer ägnar sig studenterna istället åt att bygga upp en nationell proteströrelse. De skapar något de själva kallar ”aktiv demokrati”. Kärnan i det hela är plenum. Ett möte där varje student har möjlighet att få sin röst hörd. Vissa fakulteter håller plenum varje dag, andra en gång i veckan. Under plenumen röstas beslut fram, sen möts representanter för varje fakultet i Belgrad och sedan representanter nationellt i ännu ett plenum.  

För att nå ut med sina budskap marscherar studenter mellan städer och stannar längs vägen för att tala med lokalbefolkningen. De har även cyklat till både Strasbourg och Bryssel för att prata med EU-parlamentariker. Studenterna anordnar dagliga demonstrationer och har lyckats att engagera stora delar av befolkningen. Den 15 mars samlades omkring 325000 demonstranter för Serbiens största protest någonsin.  

 

Dag 14: Därför behöver public service reformeras

Den 27 april har studenterna vaktat byggnadens många ingångar i fjorton dagar. Ingen anställd får gå in. Utanför huvudingången har folk samlats med serbiska flaggor och egengjorda plakat. Tutor och hundratals visselpipor ljuder i otakt. En student står och slår på en trumma.  

Darja, en språkstudent som jobbar som medieansvarig, berättar att de för oväsen med flit. De vill höras och vill synas. Så tvingar de fram en förändring.  

Hon berättar att det statliga medieregleringsorganet (REM) ska vara oberoende och övervaka radio, tv och andra elektroniska medier i Serbien. Men att just nu fungerar REM snarare som ett politiskt verktyg.  

I oktober skulle organet få en ny styrelse men processen ska ha medvetet försenats samt präglats av politisk påverkan och icke-transparenta beslut. Därför saknas just nu någon form av reglering av vad som syns i media och någon som kan hålla medierna ansvariga.  

– Vårt största problem är privata medier men efteresom de är just privatägda så det är inte så mycket vi kan göra åt dem. Men det här är vårt nationella public service-bolag, och vi betalar för det. Vi som medborgare, varje medborgare, betalar för det genom skatten. Men de gör inte sitt jobb med att objektivt informera människor om allt som händer i landet. Inte bara vad vår regering eller president gör, utan också om protesterna, förklarar Darja.  

Hon menar att det i både privata och statliga medier sprids lögner om att studenterna är våldsamma, understödda av utländska politiker och till och med att de skulle vara nazister. Ingen oberoende aktör kan ifrågasätta dessa påstående.  

För att lyfta blockaden kräver studenterna att processen att tillsätta en ny styrelse påbörjas och att den sker via en transparent, laglig och rättvis process. De vill att REM återfår sin roll som en oberoende tillsynsmyndighet. Att medborgarnas röst och intresse sätts främst – inte regeringens eller partiets.  

Dag 15: Segervindar

När kvällen faller på den femtonde dagen strömmar allt fler människor till. Det är en upprymd stämning. Blickarna riktas mot balkongen av TV-huset som pryds av en banderol som den biologiska fakulteten målat: ”Utan revolution finns ingen evolution” . Strax efter klockan 19 kommer beskedet. Regeringen går med på studenternas krav.  

Studenter fyller balkongen och från en megafon hörs ”Novi Sad Novi Sad”, namnet på staden där sexton personer miste sina liv. De på marken hänger på. Någon startar musik och en spontan ringdans uppstår. Överallt kramas studenter och gratulerar varandra.  

Men firandet är kort. Kraven har uppfyllts och blockaden ska bort. Studenterna börjar plocka ner tälten och för första gången får jag gå bakom blockaden. På andra sidan finns en upprymd Darja.   

– Det blev en framgång. De gjorde det vi krävde. Det betyder att vårt sätt att agera faktiskt fungerar. Ren glädje. Det känns verkligen bra och rätt. Det en fantastisk början, berättar hon.   

Jag frågar om hon tror det blir en lång natt. Hon skrattar och berättar att de är vana vid att städa upp och att de haft längre nätter. Det här är iallafall en positiv sådan. Vid 22-tiden är blockaden helt borta och trafiken börjar rulla igen.   

Blockaden av public service må vara hävd, men runt om i landet fortsätter studenterna sina protester och kampen för ett land med mindre korruption och mer demokrati.  

Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se