Statssekreterare Per Olsson Fridh

Per Olsson Fridh är statssekreterare med ansvar för den svenska regeringens internationella arbete med Agenda 2030.

Intervju

Per Olsson Fridh: Det blir svårt att nå målen i Agenda 2030

Sverige har en uttalad ambition om att vara världsledande i att nå de globala målen i Agenda 2030, i Sverige och globalt. Så vad gör då Sverige för att till exempel utrota fattigdomen och bekämpa klimatförändringarna i världen? FUF och Concord fick en intervju med statssekreterare Per Olsson Fridh.

Nu är det bara tio år kvar tills de 17 globala målen för hållbar utveckling ska vara uppfyllda. Så hur långt har världen kommit på vägen mot att nå målen? Går det att utrota fattigdomen på tio år och hur ska målkonflikter mellan de olika globala målen hanteras? Och framförallt, vad gör Sverige för att Agenda 2030 ska genomföras internationellt?

Per Olsson Fridh är statssekreterare med ansvar för den svenska regeringens internationella arbete med Agenda 2030. I följande intervju utvecklar Per Olsson Fridh några av de resonemang som fördes under FUF:s frukostseminarium den 17 april med frågor från CONCORD:s Sofia Svarfvar och Lennart Wohlgemuth från FUF.

Under frukostsamtalet sa du att du inte tror att alla de globala målen kommer att vara uppnådda år 2030. Kan du utveckla det? Är det några specifika mål som du tror är svårare att uppnå?

Det är flera saker som pekar på att det blir svårt att uppnå agendan som helhet. Genomförandet av agendan hotas av tvärgående utmaningar och negativa trender världen över. Klimatförändringar, växande ojämlikhet, konflikt och hotet mot demokratin är exempel på utmaningar som riskerar att underminera våra framsteg att uppnå Agenda 2030 i sin helhet.

I rapporten Global Sustainable Development Report som presenterades av en grupp forskare i september 2019 pekades på en avmattning i genomförandetakten. Här handlar det inte om ett enskilt mål utan om att världen riskerar att inte leva upp till hållbarhetsagendan som helhet.

Vi behöver tackla de globala utmaningarna på ett sätt som ger mervärde för uppfyllandet av flera av målen. Den integrerade agendan är en möjlighet, men skapar stor komplexitet i genomförandet eftersom globala och lokala beslut och insatser måsta hänga samman.

Sveriges politik för global utveckling (PGU) innebär att alla politikområden (alltifrån handel till miljö- och arbetsmarknadspolitik) måste samverka för att nå en hållbar global utveckling. Under frukostsamtalet berörde du inte PGU och hur en samstämmig politik är en förutsättning för genomförandet av Agenda 2030. Var det medvetet?

Det var inte ett uttänkt val att inte nämna samstämmighetspolitiken och PGU i det här sammanhanget. Det är såklart otroligt viktigt även framöver. Sverige har sedan 2003 ett mål för samstämmighet i Sveriges politik för global utveckling och det målet motsvaras till stor del av de integrerade målsättningar som finns inom Agenda 2030. Till sommaren avser regeringen lägga fram en proposition för hur Sverige ska arbeta med genomförandet av Agenda 2030 både nationellt och internationellt. Eftersom PGU-målet och Agenda 2030 är nära sammankopplade behöver detta avspeglas i propositionen.

Samstämmighetspolitiken har ett tydligt fokus på rättighetsbaserad utveckling och lokalt ägarskap, och vår ambition är att detta ska fortsätta prägla inriktningen för politiken även i ljuset av Agenda 2030. Samstämmighetspolitiken ska genomsyras av den grundläggande principen i Agenda 2030 om att ingen ska lämnas utanför.

Sverige tar ju tydligt ställning för jämställdhet, mänskliga rättigheter och hbtq-personers rättigheter. Hur ser du på avvägningen mellan lokalt ägarskap över värderingsfrågor och Sveriges egna prioriteringar inom dessa områden?

Vikten av lokalt ägarskap avspeglas tydligt i biståndets principer som de uttrycks i både våra egna och i de globala styrdokumenten. Det är en förutsättning för dess genomförande.

Samtidigt uttrycks grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprinciper, jämställdhet och htbq-personers rättigheter i mandaten för de multilaterala organisationernas fonder och program, liksom inom Sveriges egen politik för utvecklingssamarbete. Det normativa arbetet är således ett gemensamt globalt intresse.

Beroende på sammanhang kan det dock vara lättare eller svårare att komma överens om vilken betydelse dessa områden har och i vilken takt utvecklingen ska gå inom till exempel jämställdhetsarbetet. Som givare och partner i utvecklingssamarbetet måste vi alltid kunna stå för det vi genomför tillsammans med aktörer i mottagarlandet.

Hur ska Sverige genomföra dialog med länder som inte prioriterar frågor som jämställdhet och mänskliga rättigheter när vi själva så starkt tagit ställning för dem inom vårt utvecklingssamarbete?

Utvecklingssamarbetet ger en grund för en diplomatisk dialog också om frågor bortom de projekt som genomförs. I de fall där mottagarlandets regering eller regim inte är intresserad av att samarbeta om rättsstatsprinciper, mänskliga rättigheter eller ökad jämställdhet får Sverige söka andra partners i det landet än de statliga institutionerna. Då måste vi också titta på om det går att samarbeta med statliga aktörer inom andra områden så som hälsa, utbildning eller miljö- och klimatfrågor. Här får vi göra en bedömning från fall till fall.

Genom att använda Agenda 2030 som ett verktyg i våra samtal med andra länder, kan vi främja både principfrågorna om mänskliga rättigheter och bidra till stärkt lokalt ägarskap. Sverige driver konsekvent ett rättighets- och ett jämställdhetsperspektiv i all utrikes- och utvecklingspolitik.

Dela det här: