Årets Nobelpristagare i ekonomi, Angus Deaton, tycker att traditionellt bistånd på sikt gör mer skada än nytta. Jag håller inte med. Verkligheten visar att bistånd kan bidra till minskad fattigdom, mer skolgång och längre liv, skriver Annika Sundén, chefekonom på Sida.
Många av oss som arbetar med utvecklingsekonomi hurrade när det tillkännagavs att Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap i år tilldelats Angus Deaton, professor vid Princeton University, för ”hans analys av konsumtion, fattigdom och välfärd”. Deatons forskning har på många sätt varit banbrytande och fått stort genomslag hos beslutsfattare. Hans fokus har varit studier av konsumtion och genom att teoretiskt modellera och empiriskt studera hushålls konsumtionsmönster har Deaton bidragit med viktiga insikter om fattigdom och faktorer som påverkar fattigdom.
Ett exempel är Deatons arbete med att utveckla data för att mäta fattigdom. Historiskt har utvecklingen av fattigdom och välstånd bedömts genom BNP per capita. Angus Deaton visade tidigt varför dessa mått är bristfälliga och att data på individ- och hushållsnivå behövs för att kunna mäta och förstå fattigdom.
Tycker att bistånd är skadligt för mottagarländer
Deaton har också engagerat sig i samhällsdebatten och framför allt varit starkt kritisk till biståndet. I en intervju med SVT säger Angus Deaton att bistånd inte bara är dåligt – det är till och med skadligt för mottagarländer. Hans kritik mot bistånd bottnar framförallt i tre påståenden:
- Bistånd för att stimulera ekonomisk tillväxt bidrar inte till social utveckling.
- Bistånd sätter det sociala kontraktet ur spel.
- Bistånd ger inte resultat.
Deatons kritik skapar rubriker men är på intet sätt ny eller unik. Dock ger verkligheten och den evidens som finns om biståndets roll för utveckling inget entydigt stöd för hans slutsatser.
Fattiga människor måste inkluderas i utvecklingen
Deatons kritik mot tilltron på att ekonomisk tillväxt i sig leder till minskad fattigdom är befogad. Många utvecklingsländer har under det senaste decenniet upplevt en hög ekonomisk tillväxt utan att fattigdomen minskat i motsvarande grad. För att ekonomisk utveckling ska bidra till minskad fattigdom och social utveckling krävs att människor som lever i fattigdom inkluderas i utvecklingen, framför allt genom att de får tillgång till arbeten med tillräckligt höga inkomster.
Sysselsättning är en prioriterad fråga för Sida och vi arbetar på flera nivåer med dessa frågor, till exempel genom samverkan med näringslivet för att skapa jobb. Vi samarbetar också med FN:s fackorgan för suselsättnings- och arbetslivsfrågor ILO och andra aktörer för att förbättra arbetsvillkoren i våra samarbetsländer. En inkluderande tillväxt kräver också att ett land bygger hälso- och utbildningssystem och sociala trygghetssystem som kommer fattiga till del.
Ägarskap är viktigt i biståndet
En förutsättning för en inkluderande utveckling är att ett land har fungerande institutioner och att de agerar i medborgarnas intresse. Ett lands invånare måste kunna ställa beslutsfattare till svars och utkräva ansvar för att allmänna resurser används effektivt och kommer människor till del. Angus Deaton anser att biståndet sätter denna relation ur spel. Med tillgång till finansiellt stöd från givare har staten inget intresse av att samla in skatter hos sina medborgare och ta sig an de förpliktelser som detta medför.
Utvecklingssamarbetet utgår alltid ifrån att varje land äger och driver sin egen utveckling och ägarskapet är viktigt. En del av biståndet är inriktat just på att stärka samhällsservicen och landets institutioner och förmåga att samla in skatt. Men biståndet går också till att stärka civilsamhällets aktörer så att de kan agera vakthundar och ställa krav på landets politiker så att staten agerar för medborgarnas bästa.
Viktigt med säker finansiering
Med begränsade biståndsresurser är det allt viktigare att dessa medel används strategiskt och på ett innovativt sätt, till exempel genom att mobilisera flera aktörer och nya finansiella flöden till utveckling. För marknadsutveckling och för att uppmuntra till företagande kan ofta andra former av finansiering än bistånd vara effektiva. Men vi vet att investeringar för att bekämpa fattigdom inte kommer till stånd eftersom investerare och långivare bedömer de ekonomiska och politiska riskerna som för höga. Här kan biståndet ta en större roll som möjliggörare genom att tillhandahålla finansiella instrument, till exempel garantier, som delvis fungerar som säkerhet.
Deaton menar även att givare inte har koll på vad biståndet går till och att det bidrar till ökad korruption. Korruption utgör en stor utmaning för utvecklingssamarbetet och korruption och fattigdom går hand i hand. De senaste åren har Sida stärkt sin kontroll och styrning av biståndsmedel. Detta innefattar en omfattande riskbedömning av alla projekt inför beslut om finansiering. Det går inte att undkomma att det medför en del risker att verka i länder med svaga institutioner och bristfälligt rättsväsende. Det är därför Sida betraktar korruption som ett utvecklingshinder och i många länder arbetar långsiktigt med institutioner för att motverka korruption.
Bistånd har positiva effekter
Biståndets eventuella positiva och negativa effekter har diskuterats i årtionden. Många av effekterna är långsiktiga och uppkommer i komplexa processer där biståndet endast är en del och därför kan vara svåra att belägga. Ett omfattande forskningsprojekt genomfört av FN:s forskningsinstitut WIDER visar dock på ett positivt samband mellan bistånd och tillväxt och fattigdomsminskning. Under perioden 1970-2007 uppskattas bistånd ha bidragit till att ha ökat investeringar med 1,5 procent av BNP, ökat genomsnittlig skolgång med 0,4 år och ökat förväntad levnadslängd med 1,3 år.
Deatons biståndskritik till trots så kommer jag att vara en av dem som klappar händerna när han mottar sitt pris den 10 december. Sida och övriga biståndsaktörer behöver vara reflekterande och medvetna om biståndets risker och begräsningar. Deatons biståndskritik är inte ny, men den bidrar inte desto mindre till att hålla igång debatten kring vikten av att arbeta mot ett mer innovativt och effektivt bistånd.
Annika Sundén, chefekonom Sida
Detta är en debattartikel. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en debattartikel till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se