Varannan svensk upplever klimatångest uppger DN efter en ny opinionsundersökning. På organisationen Existentiellt Vis arbetar terapeuten och forskaren Maria Niemi med inre hållbarhet. Här bemöts det ökade behovet av emotionellt stöd som följer klimatkrisen.
– Jag kan se en ökad trend av människor som söker hjälp för klimatkrisen som konkret problem. Men ofta är personer som tenderar att känna ångest inför klimatförändringar även benägna att känna ångest inför andra livsområden- ångesten är alltså kopplad till det egna livet. Behandlingen blir därför sällan enbart av klimatångest utan även av övriga livsområden och existentiella frågor som hur vi hanterar förändring och förgänglighet, säger Maria Niemi.
Terapeuten och forskaren Maria Niemi har tillsammans med psykologen Minna Forsell byggt upp organisationen Existentiellt Vis där de arbetar med sociala hållbarhetsfrågor utifrån ett kombinerat samhälls- och individperspektiv. Här erbjuds kurser, föreläsningar och psykoterapi för att fördjupa sig kring hur man som individ kan värna om sig och sitt mående för att i längden främja hållbara beteenden på samhällsnivå.
– Än så länge arbetar vi framförallt på individnivå med psykoterapi för att hjälpa personer som upplever klimatångest. Planen är att ta fram en kurs om individuell och samhällelig hållbarhet där fler kan delta och samlas kring ämnet, säger Niemi.
Klimatångest går hand i hand med behovet av att agera, men det kan vara svårt att veta vad man som individ kan göra. Ibland får Maria Niemi frågor från sina klienter om hur man kan leva mer klimatvänligt.
– Vi har en väldigt bred kunskap om konkreta verktyg i den här frågan. Det händer att folk frågar mig om råd, men vi skräddarsyr inte hur folk ska handla. När man arbetar terapeutiskt så är fokuset främst på att individen själv ska hitta sina sätt som känns meningsfulla, säger Niemi.
När språkrådet presenterade nyordslistan 2018 fanns ordet ”flygskam” med på listan. Begreppet är omdebatterat och många hävdar att ett skuldbeläggande inte orsakar beteendeförändring. Samtidigt uppger Sveriges Radio att var fjärde svensk i år valt bort flyget för att minska klimatpåverkan. Ordet skam relaterat till klimatfrågan är inte isolerat till flyg utan ses även i begrepp som plastskam. Det tycks uttrycka en trend.
– Det som viss forskning visar om beteendeförändringar gällande klimatvänliga beteenden är att vi är mest benägna att göra förändringar om vi tror att våra grannar också gör det, säger Maria Niemi.
Niemi påpekar att människor är sociala varelser och att det därför spelar roll vad vi tror att andra tänker om oss och vad vi gör.
– Jag tror inte att just skam är den störst drivande faktorn, utan att det är känslan av att vara en del av en rörelse och ett sammanhang. Då blir ens egna handlingar del av en större helhet och på så vis mer meningsfulla.
Niemi menar att hennes praktik, och även forskning på ämnet, visar att enbart känslan av ångest och hopplöshet inte leder till ett förändrat beteende till ett mer klimatvänligt leverne.
– Men tillsammans med känslan av meningsfullhet kan oron vara en drivkraft som skapar aktivitet och förändring. När vi upplever ett hot som vi känner att vi måste göra någonting åt, då dyker rädslan upp. Om vi kan hantera rädslan på ett fruktbart sätt utan att den överskuggar oss är den är en bra grund för att handla, konstaterar Niemi.
Den numera världskända Greta Thunberg och hennes engagemang för klimatet orsakar svallvågor världen över. Oavsett om det är skammen som driver förändringar så spekulerar miljövetaren Johan Rockström i SVD i om vi är nära en social, global tipping point.
– Socialpsykologisk forskning på begreppet ”tipping point” visar att större förändring kan börja ske när ungefär 10 procent av en population är engagerad, säger Niemi och pekar på historiska exempel som avskaffandet av slaveriet i USA där små folkrörelse successivt lett till stora samhällsförändringar.
– Att nå de första 10 procenten, det kan vara en långsam process. Det som sedan kännetecknar en tipping point är att det därefter går väldigt fort att nå resten, fortsätter hon.
Niemi menar på att det är många faktorer som måste samspela för att folk ska vara mogna till att till exempel lyssna på Greta Thunberg. Problemet är att vi människor är ganska dåligt psykologiskt rustade till att reagera på abstrakta hot som klimatförändringarna.
– Vi behöver förmodligen tyvärr uppleva konkreta klimatkatastrofer innan vi når en så kallad tipping point där människor faktiskt börjar göra beteendeförändringar. Den varma sommaren 2018 var möjligtvis en sådan konkret upplevelse för många.
I debatten om flygskam och klimatångest råder delade meningar om begreppens funktion och relevans. Maria Niemi arbetar nära människor som sökt hjälp för dessa känslor.
– Alla känslor, positiva eller negativa, är ju drivkrafter. Men om vi som individer bör skämmas? Nej. Klimatkrisen är inget som vi medvetet har skapat. Förändringarna har kommit av ett produktions- och konsumtionssystem som utvecklats under lång tid. Att leva miljövänligt inom det samhället är en utmaning och att skamma varandra leder oftast inte till förändring, utan snarare till konflikt som motverkar syftet. Men det är klart att skammen som sådan har en funktion när vi interagerar socialt. Om andra runt omkring oss börjar agera mer klimatvänligt vill vi gärna göra likadant. På så sätt kan skammen leda till handling.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se