Idag är det internationella flickdagen. En dag att fira alla flickor? Nej, en dag att stå upp för flickors rättigheter – som kränks och minskas varje dag och utsätter unga flickor för ett liv som vi alla kan enas om är helt orimligt. I fattigdom och inte minst i pandemins spår där familjer står utblottade och utan hopp löper flickor störst risk att drabbas hårdast, det skriver ActionAids generalsekreterare Jennifer Vidmo i en gästkrönika.
Visst är det otänkbart att en flicka, ett barn, ska riskera att bli berövad på sin barndom, utsättas för övergrepp, våld, tvingas till en graviditet eller giftas bort med en äldre man? Ändå är det en verklighet. En verklighet som 12 miljoner flickor över hela världen tvingas möta varje år, enligt siffror från UNICEF, och som vi måste stoppa.
Varje dag ett barn förlorar hoppet om framtiden är en katastrof. Varje dag en flicka förlorar sin barndom styrs vi mot en sämre värld.
Jag har många gånger pratat med unga flickor i olika delar av världen om vad de drömmer om och det självklara svaret är trygghet. Trygghet som innebär att livet är fritt från hot, att det finns mat och ett tak över huvudet. Jag tycker att det är en rimlig önskan och dröm. För att den drömmen ska bli sann är möjligheten att gå i skolan helt avgörande. Rätten att få gå i skolan och skaffa sig en utbildning har så långt många fler positiva effekter för en flicka som lever i skuggan av fattigdom eller utsatthet. Genom utbildning skapas möjligheten att påverka sitt liv genom arbete och kunskap. Men det är även ett sätt att minska risk för våld, övergrepp och tvingade äktenskap för unga flickor.
I den överlevnadskamp som många familjer befinner sig, inte minst i spåren av pandemin, finns inte lyxen att göra prioriteringar eller val – och det är det största hotet mot flickors framtid. När familjer faller djupare ner i fattigdom är det flickorna som får betala priset genom att ge upp sin skolgång, sina framtidsdrömmar och många gånger rätten till sin kropp.
Genom våra medarbetare i distriktet Kalapara i södra Bangladesh fick jag nyligen veta att flickors närvaro i skolan har gått från 37 procent 2017 till 58.5 procent 2021. Hur har denna positiva utveckling möjliggjorts i ett av världens fattigaste länder där barnäktenskap är vanligt förekommande och dessutom i en tid av pandemi, naturkatastrofer och stängda skolor? Jo, det handlar om ett långsiktigt och målmedvetet arbete där ActionAid, tillsammans med lokala kvinnogrupper, har utbildat invånarna om att skolan är en grundläggande rättighet och vilka positiva effekter det har, inte bara på enskilda individers liv, utan på hela samhällen. Detta, i kombination med stöd till familjer som lever i fattigdom, har skapat en normförändring där skolorna nu nogsamt följer upp skolnärvaron för både flickor och pojkar. Det är så här vi bygger för framtiden och säkerställer att fler barn får vara barn.
Jag vill inte se fler barnäktenskap, jag vill inte se fler flickor gravida, jag vill inte se flickor utsättas för våld, jag kan aldrig acceptera att flickor växer upp med släckta drömmar. ActionAid och andra organisationer kämpar varje dag för att skapa en annan framtid, en framtid där varje individ har makt att bestämma över sitt eget liv, där varje flickas dröm om trygghet blir verklighet.
På flickdagen och alla andra dagar tar jag ställning för flickors rättigheter och jag bjuder in dig som läser detta att göra detsamma.
Detta är en gästkrönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en gästkrönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
