Indiska bönder har sedan i höstas protesterat mot jordbruksreformer och kräver att de stoppas. De menar att deras försörjningsmöjligheter försämras. Indiska regeringen menar att det är en nödvändig modernisering av jordbrukssystemet.
Jordbruksreformerna omfattar tre nya lagar, vilka innebär att försäljning och prissättning öppnas upp för privata inköpare av jordbruksvaror, enligt regeringen en nödvändig modernisering av jordbrukssystemet. Omkring 250 miljoner indier beräknas hittills ha protesterat eller strejkat mot reformerna, som de menar försämrar jordbrukares ekonomiska situation. I augusti 2020 drabbades Indien av dess värsta ekonomiska nedgång i närtid, delvis orsakad av coronapandemin, vilket ytterligare har försvårat läget. Indiens Högsta domstol har i och med protesterna pausat lagarna och tillsatt en kommitté som ska se över böndernas krav.
1960-talet och framåt: Statliga subventioner
Det nuvarande systemet med statliga subventioner, det vill säga statliga bidrag eller andra stöd till bönder, introducerades under 1960-talet. Syftet var att öka vete- och risodlingen för att minska pågående hungersnöd och öka böndernas möjligheter att sälja dessa produkter med vinst. Systemet har dock även inneburit en ensidig produktion med stora överskott av grödor som inte kan eller hinner säljas innan de blir förstörda. Ris- och vetebevattning tömmer också grundvattennivåerna i torrare områden, vilket påverkar den framtida vattentillgången.
Ett system i behov av förändring?
Många bönder och även en del nationalekonomer anser att jordbrukssystemet bör förändras långsamt och tror att reformerna enbart skulle gynna storskaliga inköpare. Regeringen och andra nationalekonomer menar att möjligheten att sälja produkter på den privata marknaden skulle höja böndernas inkomster, och samtidigt öka exporten av spannmål och därmed öka landets ekonomiska tillväxt.
Jordbruksreformer i andra länder
Det är inte bara i Indien som jordbruksreformer varit på tal, även inom EU och Mexiko har stöd till bönder debatterats. EU har sedan 60-talet erbjudit bidrag till EU:s bönder och garanterar dem minimipriser för försäljning av jordbruksprodukter. Syftet med dessa åtgärder är framförallt att hålla priser och produktion över den nivå som en fri marknad skulle medföra. EU anser att detta leder till att lantbrukare kan försörja sig och att livsmedelstillgången säkras. Kritiker menar att en stor del av jordbruksstöden går till de största och framgångsrikaste bönderna, att stöden främjar miljöskadlig produktion, och att systemet stänger ute låginkomstländer.
Den mexikanska regeringen lanserade år 1994 programmet Procampo för direktstöd till bönder. Syftet var att hjälpa fattiga bönder att konkurrera med stora amerikanska producenter. Kritik som har framförts mot Procampo är att en stor del av stöden går till Mexikos stora, framgångsrika jordbruksföretag, snarare än till de mest behövande lantbruken.
Sannolikt fortsätter bondeprotesterna
Ekonomisk nedgång, pandemins försvårande av spannmålsförsäljning och stora, snabba jordbruksreformer, där regeringens förslag på lagändringar ännu inte godkänts av protestledare, är kritiska punkter Indiens jordbrukare står inför i nuläget. Det är därmed många faktorer som tyder på att de inte kommer att ge upp sina krav den närmaste tiden.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se