Fast fashion bidrar till klimatförändringarna, föroreningar och orättvisa arbetsvillkor för de som producerar kläderna. Trots det samlar många på sig nya kläder i en rasande takt samtidigt som de gamla inte alltför sällan dumpas på soptippar i Afrika eller Asien. Men med EU:s nyligen genomröstade textilstrategi ska detta ändras – och modeföretagen ta mer ansvar för klädproduktionen.
Fast fashion, även kallat snabbmode, är ett begrepp som används för att beskriva en snabb och ofta ohållbar produktionscykel inom modeindustrin. Kläder och annat mode produceras och marknadsförs med hjälp av algoritmer och datorgenererade bilder i rekordfart för att matcha de snabbt övergående trenderna inom modeindustrin. Med snabbare leveranser, billigare priser och nya kollektioner varje vecka skapas en ohållbar trend och ett system där kläder ofta slängs innan de är utslitna. Med sämre kvalitet är plaggen dessutom svåra att sälja vidare, menar Naturskyddsföreningen.
I den nyligen uppmärksammade granskningen av Aftonbladet framgår det hur de kläder som lämnas in för att återvinnas faktiskt inte återvinns utan i stället hamnar på stora soptippar på andra sidan jordklotet. Granskningen tar sin början när Aftonbladet lämnar in ett tiotal plagg från H&M i modejättens insamlingsboxar. Utrustade med airtags börjar plaggen sin resa, och det visar sig att kläderna tillsammans skulle resa totalt ett och ett halvt varv runt jorden. Två av plaggen mals ned till fibrer, men de flesta kan spåras till välkända dumpningsplatser. Ett plagg hamnar i det västafrikanska landet Benin och ett annat i staden Panipat i Indien, som båda är platser med stora problem med textilavfall, enligt Aftonbladet.
– Vi kan inte tro på evig tillväxt på en planet där jordens resurser är ändliga. Dessutom försvinner ingenting av det vi slänger. Det hamnar bara någon annanstans, blir något annat, förvandlas till någon annans problem, skriver Fanny Jönsson, ledarskribent på Aftonbladet.
De pressade priserna på kläder innebär också undermåliga löner till de som syr textilierna. De nuvarande lönerna för H&M:s sömmerskor i Bangladesh och Indien måste höjas med minst 70 procent för att det ska bli en skälig levnadslön, förklarar Maria Sjödin, sakkunnig inom företag och mänskliga rättigheter på Fair Action, i en artikel på deras hemsida.
Förutom de ohållbara ekonomiska och sociala förhållandena som råder i de länder som producerar kläderna, bidrar fast fashion-trenden även till att elda på de globala miljöproblemen. Plasten, kemikalierna och oljorna som används för att tillverka kläderna förorenar land och hav samtidigt som klimatutsläppen från transporterna bidrar till växthuseffekten genom att stora mängder koldioxid släpps ut i atmosfären, skriver Svenska Dagbladet.
Mot en mer cirkulär framtid
Ett sätt att få bukt på problemet med fast fashion skulle kunna vara att producenterna höjer priset på kläder, menar Joakim Järrebring (S), riksdagsledamot och ledamot i miljö- och jordbruksutskottet. Han ser på kläder som resurser som behöver värderas högre för att det ska ske förändring i samhället.
– Vi betalar inte för vad saker och ting kostar i dag, vi skickar notan till miljön, sa han under sitt deltagande i seminariet “Sluta elda kläder och bidra till vår cirkulära framtid” under Almedalsveckan 2023.
Som det näst största klädföretaget i världen är H&M Group, efter Zara, ett exempel på en världsledande aktör som skulle kunna skapa förändring inom modeindustrin. Ett av deras främsta fokus på vägen mot en mer hållbar modeindustri är att kläderna företaget producerar ska hålla längre och vara mer slitstarka. Det sa H&M:s regional sustainability manager Marcus Hartmann under seminariet “Hållbar resursanvändning i en cirkulär framtid – vem ska få resurserna?” i Almedalen 2023. För att uppnå det behöver deras plagg därför fortsatt produceras av material som till exempel plast, menade han.
Hedvig Schylander, klimatsakkunnig på Naturskyddsföreningen, menar dock att plast inte är en del av lösningen för hållbarhet i textilindustrin. En bättre lösning skulle vara att tillverka kläder av hållbart material. Exempel på mer hållbara material är ekologisk bomull, hampa och bambu, enligt Naturskyddsföreningen.
Panelen i Almedalsseminariet “Sluta elda kläder och bidra till vår cirkulära framtid” var överens om att för att skapa en hållbar modeindustri måste vi utgå från bland annat två betydelsefulla aspekter: design för cirkularitet och producentansvar. I dag innehåller våra kläder ofta alldeles för många olika sorters fibrer och de flesta kläder går därmed inte att återvinna. Att återvinna kläder innebär att trådarna separeras och blir till nya saker, exempelvis nya plagg.
– Dagens återvinningstekniker kan oftast bara hantera en typ av fiber som till exempel bomull, förklarar Maja Dahlbom under seminariet.
Ny EU-strategi ska främja hållbart mode
Den 1 juni i år röstade EU igenom en ny strategi för hållbara och cirkulära textilier. Strategin innehåller striktare krav på att textilindustrin ska bli mer hållbar, både ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Textilproducenter ska bland annat ansvara för att kläderna ska kunna återvinnas, återbrukas och lagas, står det att läsa på Riksdagens hemsida. En av grundreglerna i förslaget är att hålla modeföretagen ansvariga för hur de producerar sina kläder och att det kontrolleras.
Kritiken mot strategin har dock inte låtit vänta på sig. Emily Macintosh, senior policyrådgivare för textil på nätverket European Environmental Bureau, EBB, i Bryssel anser att strategin inte är tillräcklig. Den sätter ljus på de viktiga frågorna, men det behövs mer. Just nu saknas ordentlig lagstiftning som tar sig an problematiken med dagens överproduktion inom textilindustri, säger hon i en intervju med Omvärlden. Trots kritiken ser EBB ändå strategin som en viktig milstolpe i utvecklingen. De beskriver den som “en ‘tydlig signal’ att EU ämnar ta frågan om lagstiftning kring snabbmodet på allvar.”
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se