Den senaste tiden har finansiering av bistånd varit ett aktuellt tema både i Sverige och världen. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD publicerade den 13 april statistik som visar att Sverige tar täten i biståndsledet med 1,14% av BNI för 2020. Därmed är Sverige procentuellt sett den största biståndsgivaren i världen. Samtidigt debatteras enprocentsmålet på hemmaplan av bland annat SD och Moderaterna som vill sänka biståndet. Egna inrikesproblem vägs mot de globala målen och det faktum att Sverige är ett av världens mest välutvecklade länder, i frågan om det är rimligt att Sverige är världens mest generösa biståndsgivare.
Sveriges enprocentsmål har en lång tradition och har funnits med i budgetpropositionen sedan 1968, med undantag för perioden 1993 till 2005. Men vi har också ett bra bistånd och ett bistånd som gör skillnad. OECD bekräftar att Sverige är en skicklig, resultatinriktad och erfaren givare. Det är något vi ska vara stolta över. Att Sida vid tillfällen uppvisar brister är självklart inget man bör rycka på axlarna åt. Men det gör inte heller Sida utan de har bevisat sig vara en myndighet som konstant strävar efter förbättring. Till viss mån är det oundvikligt att problem uppstår och kritik riktas mot en myndighet som befinner sig i en värld i ständig utveckling. Det ändrar inte de goda resultat svenskt bistånd har i stort.
”Stora problem på hemmaplan”
Moderaterna och Sverigedemokraterna vill att Sveriges bistånd ska sänkas till 0,7 procent. Motivering för denna nedskärning är framför allt att pengarna behövs i Sverige. Coronapandemin används som argument och deras budskap är ”minska biståndet, vi har stora problem på hemmaplan.” Visst har Sverige, likt de flesta andra länder, utmaningar att jobba med, för det ändamålet finns resterande 99 procent i budgeten. Som svar på moderaternas förslag frågade sig biståndsminister Per Olsson Fridh på Twitter:
– Är det flickors möjlighet till säkra aborter, flyktingbarns rätt till skolgång, bönders möjlighet att överleva trots återkommande torka eller journalisters skydd från våld som ryker då”.
Det vill jag också veta. När glömde vi bort hur bra vi har det?
Inte läge att backa
FN:s generalsekreterare António Guterres underströk under sitt öppningstal av Financing for Development Forum 12 april vikten av att lägga i nästa växel för att fortsätta att jobba med Agenda 2030. Pandemin har inneburit ett stort bakslag för den globala utvecklingen, men även innan pandemin utbröt höll vi inte kursen för att uppnå de globala målen för hållbar utveckling. Biståndet är viktigare än någonsin, inte minst i kampen mot covid-19 och dess katastrofala följder. Pandemin utgör ett perfekt exempel av hur sammanflätade vi är i världen. För de som inte stöttar bistånd utifrån ett solidariskt perspektiv, borde pandemin varit en ögonöppnare för hur världens problem snabbt också kan bli ens egna.
Ett av världens mest välutvecklade länder
Sverige är ett av världens mest välutvecklade länder, oavsett covid-19 eller inte. Enligt FN:s index för mänsklig utveckling är vi år 2020 världens sjunde mest utvecklade land. Även i andra mått mätt, så som BNP/invånare, konkurrenskraft eller mänsklig lycka, ligger Sverige alltid i topp. Därmed är det mer än rimligt att Sverige lägger biståndsribban högt jämfört med resten av världen. Om inte vi som har det bäst är mest generösa, vem ska då vara det?
Detta är en krönika. Skribenten svarar för analys och åsikter i texten.
Vill du också skriva en krönika till Utvecklingsmagasinet? Kontakta oss på opinion@fuf.se
