Världsarv och andra byggnadsminnen har länge glömts bort i debatten om hållbar samhällsutveckling. I en allt mer urbaniserad värld påminner byggnadsantikvarien Cherilyn Widell om varför vi ska bry oss om att bevara gamla byggnadsverk.
– Det är inte bara en “gammal byggnad”, det är något mycket, mycket större, säger Cherilyn Widell som ringer upp mig via videosamtal från sitt hem några mil öster om Washington DC.
Amerikanskan Cherilyn Widell har arbetat med bevarande av historiska byggnadsverk i 40 år och driver idag sin egen konsultfirma inom området. Hon berättar entusiastiskt om meningen med att bevara – inte bara världsarv i västvärldens storstäder – utan gamla byggnadsverk runt om i världens alla hörn. Hon illustrerar det genom att förklara hur vi människor presenterar oss för varandra: Vi inleder gärna med att berätta om var vi är födda och uppväxta och visar bilder av människor och platser i våra liv. Detsamma gäller för ett land. Vi berättar först och främst om ett lands kulturarv.
– Det är som ett lands själ, det är vad jag tycker att kulturarv är. Det är väldigt viktigt att skydda varje lands själ, för att varje plats bidrar med något viktigt i samtalet om världen, säger Widell.
Utöver det inneboende värdet är världsarv också en viktig resurs för miljön. Att återanvända gamla byggnader har mindre påverkan på klimatet än att smälla upp nya moderna byggnader, menar Widell. Nya byggnader innebär stora koldioxidutsläpp och det krävs mycket energi för att utvinna material ur marken, skapa byggnadsmaterial, transportera materialet till byggnadsplatsen och därefter uppföra byggnaden.
Cherilyn Widell ser bevarande av kulturarv som ett viktigt ekonomiskt verktyg för låginkomstländer. De låginkomstländer som inte kan tillverka byggnadsmaterial inrikes, importerar material från andra länder, exempelvis från Kina. Nya byggnadsmaterial sätts samman som en byggsats på byggplatsen och kräver inte mycket arbetskraft i byggnadsprocessen. Det här genererar pengar till de länder som exporterar byggmaterialet och inte till det egna landet. Om man istället reparerar en befintlig byggnad skapas fler arbetstillfällen och pengarna stannar kvar inom landet.
– Det bidrar till välfärden för dem som lever där och hjälper annan företagsverksamhet. För om du lever där och livnär dig där, så spenderar du pengarna där, säger Widell.
Vid restaureringar av gamla byggnader i mindre samhällen tillvaratas även befolkningens kunskap och erfarenhet, som också förs vidare mellan generationer. Den yngre generationen är beroende av den äldre generationens kunskap i arbetet med restaurering. Det här skapar relationer mellan unga och gamla.
– Du förstår varför jag tycker att mitt jobb är så spännande. Jag ser hur det skapar gemenskap vart jag än åker i världen, säger Cherilyn Widell.
Är det något i texten som inte stämmer? Kontakta oss på opinion@fuf.se