Polens befolkning röstade i oktober fram Medborgarkoalitionen som den segrande parten. Nu tar partierna, under ledning av Donald Tusk, sikte på att avsluta ett mörkt kapitel av successiv urholkning av landets demokrati. Men även om majoriteten är säkrad väntar en komplex väg framåt med politisk osäkerhet och en kamp om regeringsmakten mot det styrande partiet Lag och rättvisa.
Demokrati och ett EU-vänligt Polen – det är förhoppningarna efter valsegern. Under ledning av den tidigare premiärministern och ordförande för Europeiska rådet, Donald Tusk, säkrade Medborgarkoalitionen en klar majoritet i båda kamrarna i parlamentet i valet i oktober.
Medborgarkoalitionen, som består av EU-vänliga och liberala partier, utlovar en demokrativänlig politik. De vill bland annat ta bort det politiska trycket på Polens domstolar, upphäva en dom som nästintill förbjuder abort, separera kyrkan från staten samt avpolitisera statlig media, militär och underrättelsetjänster – som det nuvarande regeringspartiet, Lag och rättvisa (PIS), har orsakat. Det rapporterar BBC News.
– Slutet på de mörka tiderna, slutet på Lag och rättvisa, uttryckte Medborgarkoalitionens ledare Donald Tusk efter valet, rapporterar BBC News.
Trots att Donald Tusks koalition är enade om en regeringsbildning och har tydlig majoritet efter valet kommer processen att bilda en ny regering vara tuff – eftersom det konservativa partiet PIS fortfarande har den största andelen platser i underhuset, Sejmen, med omkring 35 procent av rösterna.
Däremot är det osäkert om PIS kommer att kunna hitta koalitionspartners, eftersom övriga partier är fast beslutna att bryta PIS maktinnehav. Enligt Paula Röttorp, ledarskribent på Svenska Dagbladet, kommer den politiska situationen i Polen därför sannolikt att förbli komplex, med en möjlig period av politisk osäkerhet medan oppositionen försöker finna en väg framåt.
En nedmontering av demokratin i flera år
Sedan 2015 har PIS successivt urholkat demokratin i landet genom att ha haft ett betydande politiskt inflytande över statliga institutioner. Enlig Freedom House har PIS inskränkt Polens demokratiska förutsättningar, däribland mänskliga rättigheter och fria domstolar.
Polen har också stora problem med korruption, som har försämrats gradvis sedan 2015. Just nu ligger landet på plats 45 av världens 180 länder i Transperancy Internationals korruptionsindex.
Ett annat omfattande problem i Polen är den minskande pressfriheten. Efter att PIS omvandlade de offentliga medierna till propagandainstrument har kontrollen över privata medier och information om känsliga ämnen stärkts. Detta har lett till att Polen har gått från placering 20 till 57 i Reportrar utan gränsers rankning av pressfrihet.
Den turbulenta vägen framåt
Det kommer ta tid för oppositionen att bilda regering eftersom den nuvarande presidenten Andrzej Duda hämmar oppositionspartierna att ta över makten. I mitten av november valdes oppositionens kandidat till talman i underhuset – men trots detta förhindrar presidenten maktöverlämningen.
Ett annat hinder för Donald Tusks koalition uppstod i slutet på november, då President Andrzej Duda svor in en ny regering med det konservativa partiet PIS. Däremot kommer den regeringen inte bli långvarig eftersom en förtroendeomröstning i parlamentet kommer att ske inom kort. Då kommer den nuvarande regeringen, PIS, med största sannolikhet hävas, rapporterar Dagens Nyheter.
PIS försöker dessutom att destabilisera förtroendet för Donald Tusk med hjälp av den statliga kommissionen – som rekommenderar att Tusk inte bör ha politiskt inflytande. Tusk avfärdar detta som smutskastning från den nuvarande regeringen, rapporterar Ekot.
Trots den turbulenta vägen framåt för Donald Tusk och medborgarkoalitionen förväntas ett regeringsskifte med Donald Tusk som premiärminister träda i kraft i december.
Polens statsskick
- Parlamentets underhus, som kallas för sejmen, har den lagstiftande makten i landet. Parlamentet består av 460 ledamöter som utses i allmänna, proportionella val vart fjärde år.
- Presidenten väljs direkt av folket för en femårsperiod och kan sitta i högst två mandatperioder. Presidenten föreslår en premiärminister, som är ansvarig i sejmen.
- Presidenten har ett övergripande ansvar för utrikes- och försvarspolitiken, men i realiteten är presidentens inflytande och befogenheter begränsade.
Källa: Utrikespolitiska institutet